Akustiskt och sorgligt, med ryggen vänd mot världen
Skogen, naturen och ensamheten är tongivande på Adrianne Lenkers nya dubbelalbum. Lyssnaren påminns om albumformatets kraft och vaggas in i en behaglig melankolisk trans.
INDIEFOLK Adrianne Lenker
songs/instrumentals (4AD)
Adrianne Lenker är kanske bäst känd som frontfigur i det amerikanska indiebandet Big Thief. Ett av få nya band inom genren som lyckats nå en större publik i en tid då gitarrdriven indierock inte längre är en självklar del av den populärmusikaliska zeitgeisten.
För detta soloprojekt har Lenker bytt elgitarren till akustisk gitarr och dragit sig tillbaka till skogen, naturen och ensamheten. Resultatet är ett meditativt introvert sorgearbete. Projektet består av två skivor, songs och instrumentals, där songs är en mer traditionell akustisk singer-songwriter-skiva med elva låtar, medan instrumentals utgörs av två längre instrumentala verk.
Låtarna på songs består till största delen av akustisk gitarr och sång. Andra instrument har använts sparsamt, mest för att fylla ut och fördjupa ljudvärlden. I vissa låtar har perkussiva element lagts till, men även de är väldigt subtila, en shaker i bakgrunden här och där är allt. Med dessa få byggstenar lyckas Lenker skapa en suggestiv och melankolisk stämning som håller från en låt till nästa. Den drivande kraften är gitarren, med sina repetitiva fingerplockmönster samt sången, svävande men närvarande. Tre låtar in är man som lyssnare redan trollbunden.
Likt musiken är också låttexterna introverta, meditativa, reflekterande och på något vis sörjande. Texterna består av allt från observationer ur naturen, personliga minnen och råa fragmenterade tankar om bland annat ensamhet, moderskap och relationer. Man får känslan av att Lenker arbetar sig igenom något, sörjer något. Detta är sånger skrivna i efterdyningarna av det avslutade. songs är repetitivt, inte ältande, men bearbetande.
Försänker i trans
På projektets andra skiva instrumentals har Lenker skapat två längre instrumentala verk, music for indigo och mostly chimes. Dessa abstrakta verk består av till synes mållöst gitarrimproviserande, klockspelsplinkande, inspelade ljud av skog, regn och allmän stugambiens. Fastän instrumentals snarare bör ses som något av en skiss än en slutförd helhet, visar Lenker här på sin djupa och emotionella relation till sitt instrument, gitarren. Alla som har ett förhållande till att spela ett instrument känner igen sig i det meditativa tillstånd Lenker här förmedlar. Känslan av fingrarna mot strängarna och vibrationen mot bröstkorgen då man tyst sitter på en pall och förstrött knäpper på en gitarr. Zonar ut, stirrar tomt i väggen, med ryggen vänd mot världen.
På songs/instrumentals påminns man om den kraft och potential albumformatet faktiskt har att försätta lyssnaren i ett emotionellt tillstånd. Med dessa två skivor lyckas Adrianne Lenker vagga mig in i en behaglig melankolisk trans. Detta är en skivhelhet som definitivt bör lyssnas med hörlurar, alternativt i bilen. Intimt, ensamt, om och om igen.