Fler smittspårare ska få ned den skenande smittkurvan
I kampen mot de stigande smittsiffrorna rekryterar huvudstadsregionens stora städer nu fler smittspårare i rasande takt. I Vanda har smittspårningen varit hårt pressad den senaste tiden, och i Helsingfors har nu tiden för exponerade att få information om exponeringen dragit ut till följd av det ökade antalet smittade.
Samtidigt slutar städerna anlita frivilliga i smittspårningen.
Nu rekryterar huvudstadsregionens städer nya smittspårare för att hålla jämna steg med de nya virusvarianterna och stigande smittsiffrorna. Samtidigt slutar städerna anlita frivilliga i smittspårningen. – Jag har många gånger blivit tvungen att hänvisa folk som varit illa däran till läkare, säger Tua Henriksson, smittspårare i Esbo.
Sedan november har hälsovårdaren Tua Henriksson jobbat med att spåra coronaviruset i Esbo. Det var inget hon blev beordrad till, och hon jobbade inte för staden sedan tidigare.
– Jag tänkte att jag gärna vill dra mitt strå till stacken i kampen mot coronaviruset, säger Henriksson.
Det var i november som smittspridningen senast tog fart, men de mer smittsamma varianterna av viruset som nu fått smittfallen att skjuta i höjden sätter ytterligare press på smittspårningen.
Den handlar dels om att ringa upp dem som blivit smittade, kartlägga deras kontakter och följa upp hur de mår, dels att ringa upp och informera dem som exponerats för viruset.
– Vi ringer upp de smittade genast då vi får informationen. Är
det kväll ringer vi ett första samtal och informerar om isoleringen och att alla i hushållet ska vara i karantän, och ber den smittade fundera över sina kontakter till nästa dag. Då vi ringer kommer beskedet ofta plötsligt, och det är bra att de smittade får lite tid på sig att fundera över var de rört sig. Är det någon som redan har mycket symtom kan själva intervjusamtalet sedan kännas ganska tungt och långt, säger Henriksson.
Under intervjun strävar smittspåraren efter att kartlägga var den smittade har rört sig under två dygn innan symtomen började och vem personen då har träffat.
– Vi går ofta igenom dagarna och vad man gjort steg för steg, och på det viset blir det lättare att minnas var man rört sig. Vi ser nog hela spektret här, från dem som rört sig ute på gym, restaurang eller i grupp till dem som har få kontakter. Ofta överförs smittan inom familjerna, men alltid vet man inte varifrån den kommer, säger Henriksson.
Kan ringa varje dag vid behov
Henriksson tycker ändå att det syns en liten förändring nu: folk har blivit försiktigare.
– Det verkar som om folk nu håller sig mer i den egna kretsen. Många har väldigt få kontakter, och många tar saken på allvar och är måna om att följa anvisningarna.
För smittspårarna gäller det att bedöma varje möte ur en smittsynvinkel för att avgöra vem som exponerats: Hur länge har kontakten pågått, hur nära varandra har personerna varit, har man varit inomhus eller utomhus, har man burit munskydd.
– Det är många faktorer som påverkar smittrisken, och anvisningarna uppdateras kontinuerligt. Vi försöker samla in all relevant information, och är man osäker kan man konsultera kolleger eller en läkare. Det finns alltid backup och man behöver inte vara ensam med avgörandet, säger Henriksson.
Med ett par-tre dagars mellanrum ringer teamet upp de smittade, oftare om det behövs.
– Jag har aldrig behövt ringa ambulans, men jag har skickat många som varit illa däran till läkare.
Dessutom gäller det att ringa upp dem som exponerats och informera om karantän och testning. De exponerade får veta när exponeringen skett, men inte vem den smittade är.
I de flesta fall förhåller sig folk lugnt och sakligt, men det finns också smittade som är rädda och oroliga.
– Vi försöker vara väldigt lyhörda, och är någon väldigt orolig ringer vi varje dag vid behov och kan också ordna med läkartid. Vi försöker stödja på alla sätt vi kan och får dagligen tack för det, säger Henriksson.
I Esbo är det ungefär hundra personer som sköter smittspårningen för tillfället, och enligt Topi Turunen, läkare med ansvar för smittsamma sjukdomar i staden, har det räckt bra tills vidare. Men då incidensen nu stigit står staden i beråd att rekrytera ett tjugotal smittspårare till.
– Största delen av våra smittspårare är utbildade inom hälsovården, och det underlättar nog om samtalet till exempel kommer in på symtom och man måste göra en bedömning av vårdbehovet. Men det är inte helt nödvändigt, vid behov kan man i så fall hänvisa samtalet till någon som har den kompetensen, säger Turunen.
Tills vidare har Esbo klarat av att kontakta de smittade inom ett dygn efter att smittan konstaterats, enligt Turunen, och de som exponerats har fått åtminstone ett textmeddelande redan samma dag som exponeringen blivit känd.
– För det mesta har vi fått kontakt med de exponerade inom 24– 36 timmar, och på grund av de mer smittsamma virusvarianterna hänvisas de nu alltid till test så att de testas både i början och i slutet av karantänen.
Städerna slutar anlita frivilliga
I Helsingfors och Vanda har smittfallen varit fler, och i veckan meddelade Vanda att staden begärt handräckning av försvarsmakten i smittspårningen. Till nästa vecka hoppas staden kunna tredubbla kapaciteten inom smittspårningen jämfört med förra veckan, till 125 personer.
Samtidigt slutar såväl Vanda som Helsingfors använda sig av Röda Korsets frivilliga i smittspårningsarbetet, åtminstone tills vidare. Vanda och Helsingfors är de enda städer som hittills anlitat frivilligkrafter i smittspårningen.
De frivilliga har utfört uppgifter som att kontakta exponerade, men inte smittade, personer.
– Vi har varit väldigt tacksamma över hjälpen, men nu har vi gått in för en sådan här princip för att förbättra processerna. Det handlar om praktiska saker: Eftersom de frivilliga inte kan få tillgång till patientregistren har arbetet skötts manuellt, och då måste en anställd inom hälsovården sedan föra in uppgifterna i patientregistret. Det är ganska arbetsintensivt. På det här sättet blir det färre steg i processen, och därmed också mindre risk för fel, säger Saara Ansamaa, hälsoservicechef i Vanda.
De som rycker in från försvarets sida är inga beväringar, utan fast anställda med utbildning inom hälsovården.
Samtidigt utesluter Vanda inte personer som saknar hälsovårdsutbildning från smittspårningen, eftersom behovet av hälsovårdsproffs är stort också på annat håll. Då staden nu rekryterar fler till smittspårningen har 150 ansökningar kommit in.
– Vi vill ha ett juridiskt bindande kontrakt om personer som inte är proffs inom hälsovården ska föra in vissa saker i patientregistren. De som har utbildning inom hälsovården går ändå först då de kan utföra alla uppgifter.
Hur många som kommer att anställas är inte spikat, men enligt Ansamaa handlar det om tiotals personer.
Samtidigt handlar det om riskhantering.
– Vi har nu noga försökt överväga var det behövs hälsovårdsproffs och var det inte behövs. Det kan komma en situation då de frivilliga behövs också i smittspårningen. Om antalet som insjuknar allvarligt ökar och hälsovårdspersonalen behövs i vården av de sjuka kan vi bli mer beroende också av andra än professionella inom hälsovården, säger Ansamaa.
I Helsingfors sköts smittspårningen av 300 personer, och inom kort får de förstärkning av ytterligare hundra. Utöver det har staden rekryterat studerande inom socialoch hälsovården för att hoppa in som timanställda, de flesta från medicinska fakulteten vid Helsingfors universitet.
Utredningsarbetet tar tid
”Vissa uppgifter kan bara hälsovårdsproffs utföra, men vi har också uppgifter som inte kräver sådan utbildning”, skriver Sanna Isosomppi, överläkare vid den epidemiologiska verksamheten i Helsingfors, per e-post.
För tillfället kontaktar staden dem som smittats inom i snitt 1–2 dagar från att staden får kännedom om smittan. De som bor i samma hushåll och löper största smittrisken vid exponering tar man också kontakt med snabbt.
”Men att reda ut andra som exponerats tar ofta flera dagar”, säger Isosomppi.
De slutliga karantänsbesluten fattas av läkare, och tills vidare räcker läkarresurserna till, enligt Isosomppi.
”Men då antalet exponerade nu stigit har den genomsnittliga tiden det tar för personer att få information om exponeringen blivit längre. Det är en sak vi arbetar hårt för at åtgärda.”
❞ Det verkar som om folk nu håller sig mer i den egna kretsen. Många har väldigt få kontakter, och många tar saken på allvar och är måna om att följa anvisningarna.
Tua Henriksson, smittspårare