Ett konstverk skapat av unga för en ung republik
Finlands riksdagshus fyller 90 år den 7 mars 2021. Det är en monumental byggnad som stått sig genom tiderna. Byggnaden har restaurerats flera gånger, men efter sin senaste ansiktslyftning inför Finlands 100-årsjubileum 2017 är den finare än någonsin. Den bastanta och fyrkantiga fasaden döljer en pärla av arkitektur, interiörer, stilar och konst. Coronaläget har stängt huset, men vi bjuder ändå på en rundtur i republikens viktigaste byggnad.
Granitslottet på Arkadiabacken invigdes den 7 mars 1931, men den politiska verksamheten hade redan påbörjats en månad tidigare. Vägen till ett nytt parlament hade varit lång. Finland hade redan 1907 övergått från fyra ständer till en enkammarsfolkriksdag, en rätt progressiv förnyelse för sin tid.
Det krävde nya utrymmen, både fysiskt och mentalt. 1924 ordnades en arkitekttävling som vanns av Arkitektbyrån Borg, Sirén, Åberg. Förslaget med namnet Oratoribus, För talarna, byggde främst på den 35-åriga arkitekten Johan Sigfrid Siréns (1889–1961) förslag och därför blev han den som ledde projektet.
Han omgav sig med unga arkitekter, formgivare, inredare, konstnärer och hantverkare som tillsammans, under hans ledning, skapade en veritabel pärla. Lik en dirigent inkorporerade Sirén allting under sin vision; inredningen, dekorationen och konsten blev allt underställt och en del av arkitekturen.
Inspirationsresor
Sirén reste omkring i Europa för inspiration. Det fann han främst i Tyskland, Sverige och Danmark. Schinkels Altes Museum i Berlin gav honom idén om fyra raka korridorer med rum utåt och två innergårdar, som skyddar det heligaste eller rotundan, den runda plenisalen.
I nationens nästviktigaste sal, rikssalen, kan man se tydliga likheter med Spegelsalen i Versailles och Karl XI:s galleri i Stockholms slott.
Som de flesta parlamentariska byggnader vilar även vårt riksdagshus på klassiska drag. Stilen är 1920-talets klassicism, men man bör komma ihåg att farao Tutankhamons grav återupptäcktes i Egypten 1922.
Här finns starka influenser därifrån, bland annat i fasadens bastanta pelare i korintisk stil och de gyllene stiliserade korintiska pelarkapitälen i plenisalen.
Interiören präglas förutom av ren klassicism också av art deco, den stiliserade klassicismen.
Det utrymme som fullbordades sist är en av de finaste interiörerna i vårt land. Kaféet har en klassisk pelarrad (som påminner om Prinsens galleri i Stockholms stadshus) med ett underbart glänsande tak i smaragdgrönt och ett funkismöblemang i metall av Werner West.
Riksdagens restaurang har estetiska runda fönster med stiliserade asiatiska trädekorationer och vackra väggmålningar av Bruno Tuukkanen. Finland tittar både bakåt och framåt i tiden. Kanske ett tecken på att Finland håller på att ta sin plats i världen?
Utpräglat finskt
Av all denna utländska inspiration lyckades Sirén skapa något helt finskt. Fasadens röda granit från Kalvola, ett seriöst och värdigt material symboliserade den finska sisun, men sten som material satt också bra i tidens mode för det egyptiska. Trots internationell inspiration och en del påkostat utländskt material som jakaranda, palisander och ebenholts samt Carrara- och Kolmårdsmarmor framhäver huset det nationella, det finländska. Furupaneler i talmannens rum, möbler i det dåvarande favoritträdslaget flambjörk och grön marmor från Lojo i huvudentréns golv.
Två av arkitekterna var kvinnor: Elsa Arokallio och Elna Kiander. Möblemangen ritades av Rafael Blomstedt, Werner West, Birger Hahl och Arttu Brummer. Textilerna designades av Greta Skogster, Eva Brummer, Eva Anttila, Marianne Strengell och Maija Kansanen. Armaturen är av Paavo Tynell (Oy Taito Ab), glaset från Karhula glasbruk och serviserna av Arabia.
Bruno Tuukkanen står för takoch väggmålningarna samt friserna. Skulptörerna Gunnar Finne, Johannes Haapasalo samt Carl Wilhems och Hannes Autere för konstverken.
Som en av sin tids ledande bygg
nadsskulptörer fick Gunnar Finne en framträdande roll både på exteriören och inuti eftersom han intuitivt förstod att konsten och detaljerna bör bistå arkitekturen.
Hierarkisk inredning
Riksdagshuset har en noga planerad inredning som baserar sig på hierarki. Sirén stod själv för arkitekturen och inredningen i tre av de viktigaste salarna, plenisalen, rikssalen och stora utskottets sal. Varje våning har sin egen karakteristik visavi färg, dekor och material. Arkitekturen utgår från grundformerna cirkeln, kvadraten och rektangeln. Detaljerna är gamla och klassiska: rosetten, stjärnan, svastikan, meandern, bågformen, balustern och kassetten. Rikssalen och stora utskottets
Arkitekturen utgår från grundformerna cirkeln, kvadraten och rektangeln. Detaljerna är gamla och klassiska: rosetten, stjärnan, svastikan, meandern, bågformen, balustern och kassetten.
sal har bjälktak med takmålningar av Bruno Tuukkanen som också bistod Sirén i husets hela färgplanering. Huvudpaletten går i grönt med ställvis klara inslag av pompejanska färger i rött, svart och blått.
Plenisalen är det viktigaste rummet i finländsk demokrati. Det är format som en perfekt cirkel innerst i en fyrkantig byggnad. Med en lanternin på 24 meters höjd ger den salen dagsljus och för tankarna till Pantheon i Rom. Den omringas av ett solgult tak av sockerrörsplattor, som var en alldeles ny uppfinning för att underlätta akustiken.
Tidens berättelse
Eftersom huset skulle framhäva det nationella avbildar det händelser som varit viktiga för nationen, och resultatet är en tour-de-force av finländskt kunnande. Riksdagens förre intendent Liisa-Maria Hakala beskriver i boken Finlands riksdag – Folkets röst förr och nu (WSOY 2000) husets historia och konstens betydelse. Hon har också doktorerat om ämnet (Suomen Eduskuntatalo, SKS 2002).
Tidens berättelse framhävde dock främst det agrara Finland, allmogen prioriterades framför det nya samhället, staden och industrin. Sirén designade själv entréhallens två golvmotiv, de fyra grundelementen jord, luft, vatten och eld och Finlands fyra dåtida basnäringar: jordbruk, skogsbruk, handel/sjöfart samt industri. Men en konstform blev lite negligerad i början: bildkonsten. Kanske för att den inte lät sig underkastas arkitekturen på samma sätt som inredningen. Det är nu åtgärdat.
Riksdagens konstsamling har sedan 1970-talet inventerats och utökas sporadiskt då det behövts för interiörerna.
I samband med att Lilla Parlamentet byggdes och inreddes 2004 ordnades den största konsttävlingen i vårt lands historia.
Symbol för en nation
Riksdagen byggdes för parlamentariskt bruk, det vill säga för alla existerande partier i ett delvis splittrat Finland. Det blev en symbol för en nation. Genom idogt arbete i granitborgen tillsammans med alla partier oberoende av var de stod byggdes ett jämlikt, välbärgat Finland. Vår nation har kommit långt under ett sekel.
Men eftersom Stortorget framför Riksdagen med de flankerande byggnaderna uteblev står Riksdagshuset fortfarande ensamt uppe på Arkadiabacken.