Suzuki x 2 i främmande skrud
Att döma av nya fyrhjulsdrivna suven Suzuki Across vet man i Japan hur man gör laddhybridbilar med låg förbrukning också vintertid. Under närmare 300 kilometer i hård vinterkyla drog den två ton tunga bilen nämligen i genomsnitt endast 4,5 liter bensin per 100 km.
Nu har vi ju inte att göra med en riktigt genuin Suzuki, utan om en Toyota RAV4-laddhybrid med en lite annorlunda framända. Förklaringen är att Suzuki behöver mera eldrift i sitt modellurval för att klara av de strängare koldioxidutsläppsbestämmelserna i Europa och samarbetar med Toyota kring detta. De två biltillverkarna befäste samarbetet 2019 då Toyota förvärvade 4,9 procent av aktierna i Suzuki.
Bilen tillverkas i Japan i samma fabrik som Toyota RAV4. Med Suzukiemblemet framtill finns den endast som fyrhjulsdriven laddhybrid medan Toyota också erbjuder bensindrivna versioner och vanliga hybrider.
När jag körde Toyota RAV4-pluginhybrid helt kort i höstas gav bilen i huvudsak goda vibrationer. Känslan förstärks när jag får Suzuki Across till provkörning under den kallaste tiden i februari. Jämfört med andra pluginhybridbilar jag provkört under vinterförhållanden är bilen den klart snålaste. På den avslutande inemot 60 kilometer långa sträckan från Borgå till Vanda i ungefär minus fem grader gick bilen huvudsakligen på el och batteriet var inte helt tomt vid destinationen.
Låg förbrukning
Motorkombinationen i bilen är en 2,5-liters bensinmotor utan turbo på 185 hästkrafter som assisteras av två elmotorer. Huvudelmotorn på 182 hästkrafter driver framaxeln medan den bakre elmotorn på 54 hästkrafter rycker in då fyrhjulsdriften krävs. Bensinmotorn laddar huvudsakligen batterierna och hjälper till vid exempelvis omkörningar. Då är systemeffekten 306 hk vilket ger bilen en riktig spark både från stillastående och i motorvägshastighet.
Across är stadig på vägen då man kopplar bort den överaktiva filhjälpen. Med bilen gjorde jag en tur in på plogade och oplogade skogsvägar. Det kan sägas att så länge det inte växer alltför stora stenar eller stubbar ur marken tar sig den här bilen nog fram i naturen.
Överlag tycker jag riktigt bra om bilen så här i vintertider. Fast den är stor och väger två ton är den behändig att köra och känns framför allt tillförlitlig. Allt är dock mera inställt för bekvämlighet än hård körning.
Å andra sidan passar det bra för den som vill köra gentlemannamässigt, och det vill man ju.
Bilen blir också varm ganska snabbt och håller värmen bra. Den adaptiva farthållaren får ett plus för att den också kan fungera som traditionell farthållare, vilket är bra då sensorerna snöar igen. Bra är också att värmen kan ställas in med stora fysiska rattar.
Under provkörningen låg temperaturen mellan 5 och 20 minusgrader. Efter 284 km tankade jag 13 liter vilket ger en genomsnittlig förbrukning på ungefär 4,5 l/100km. Det är ett riktigt bra resultat vintertid för en så här stor fyrhjulsdriven bil. Enligt WLTP kan bilen köra 75 km på el i blandad körning och hela 98 km i stadstrafik och de siffrorna känns helt möjliga.
Swaze för den konservativa
Suzuki Swaze är identisk med hybridversionen av Toyota Corolla Sportstourer men finns enbart med en 1,8-liters motor som parhäst till elmotorn. Bilarna tillverkas sida vid sida i Storbritannien.
Där laddhybriden Across visade prov på låg bensinförbrukning var Swaze inte lika nådig; den drog nästan dubbelt så mycket bensin som klart större Across. Här måste den riktigt kalla temperaturen på ner till 25 minusgrader under provkörningen ha spelat in, för när jag provkörde farmarversionen av Toyota Corolla med en kraftigare 2,0-liters motor hösten 2019 var den genomsnittliga förbrukningen tre liter lägre per 100 km.
Bilen är i sig både bekväm och lätt att köra både på motorväg, mindre vägar och i tätorter. I motorvägshastighet var ljudnivån acceptabelt låg även om motorn ylar irriterande när man trampar på gasen. Det beror på hybridsystemet där kraften förmedlas via en steglös CVT-växel och motorn går på högvarv allt som oftast för att leverera kraft både till framdrivningen och till elmotorn.
Bilen har inte mycket förvaringsutrymme för små saker framtill men däremot ett USB-uttag lättillgängligt placerat bredvid växelspaken. Den digitala mätartavlan är av ett modernare snitt än i Across medan pekskärmen och den informativa energimätaren i pekskärmen är identisk i båda bilarna. Även ratten är identisk och farthållaren fungerar både adaptivt och på traditionellt sätt.
Sammantaget är Suzuki Swaze en präktig och lite småtråkig bil som är smidig att köra och bekväm att sitta i, men som inte ger några adrenalinkickar precis.