Peter Buchert i en analys om flytten av kommunalvalet
Beslutet att flytta fram kommunalvalet möter kritik. Den riktar sig mot samhälleliga institutioner som utgör demokratibyggets grundvalar. Rubbas de kan utförsbacken bli brant.
När kritiken ökade tonade THL ned sina siffror och föste över ansvar på ministern.
För många enskilda väljare kanske det kvittar att kommunalvalet flyttades. Vi är ju redan vana vid att evenemang flyttas eller ställs in. Men fria val är ett så viktigt fundament i en demokrati att frågan måste granskas principiellt och kollektivt.
I kritiken mot beslutet att flytta fram kommunalvalet från april till juni höjer sig åtminstone två uddar över det allmänna bruset. Den ena riktas mot Institutet för hälsa och välfärd (THL). Den andra pekar ut Justitieministeriets tjänstemän och den politiska styrningen som justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP) och i sista hand statsminister Sanna Marins (SDP) regering bär ansvar för.
Kritikerna betecknar valflytten som ett Justitieministeriets och regeringens misslyckande, baserat på hälsomyndigheternas dubiösa riskbedömning. Det brast i framförhållningen, heter det, då man inte i god tid tillgrep alla medel för att trygga ett hälsosäkert val på utsatt tidpunkt.
Utan att ta ställning till var gränsen mellan befogad och överdriven kritik ska dras måste regeringen och myndigheterna kunna bemöta kärnan i kritiken bättre än hittills. Vi tar udden mot THL först.
Det torde vara odiskutabelt att det scenario om smittspridningen som THL presenterade i fredags var avgörande för beslutet att flytta valet. THL rekommenderade också politikerna att flytta fram valet med motiveringen att det förelåg en risk för att valet inte skulle kunna hållas hälsosäkert i april. Åtta av nio partier drog slutsatserna.
Beslutsfattarna måste kunna tro THL och dess siffror. De visar på i värsta fall över 11 000 nya dagliga coronafall per 18 april. Då är det minst dåliga alternativet att genast flytta fram valet. Att tvingas flytta det i sista minuten hade varit ännu värre, resonerade Anna-Maja Henriksson.
Backar undan ansvar
Många kritiker, med eller utan kompetens i epidemiologisk modellering, hävdar att THL:s siffror inte är trovärdiga. Man behöver ändå inte vara expert för att se att modelleringen är otroligt enkel. Den bygger på tre scenarier där reproduktionstalet, R-talet, som beskriver smittspridningens effektivitet är antingen 1,15, 1,25 eller 1,35. I Finland har R-talet rört sig inom det spannet på sistone.
Då utgångsläget är 750 nya dagliga coronafall per 5 mars ger uträkningen beroende på R-tal alternativt 2 638, 5 588 eller 11 170 nya dagliga fall per 19 april. Det skulle vid den planerade valdagen ge en incidens på 660–2 800 fall per 100 000 invånare på riksnivå – mot nuvarande omkring 140. Kort sagt, sjukvården vore på knä och valet omöjligt att hålla.
Kritiken riktas mot de valda R-talen och utgångspunkten att smittspridningen fortsätter i nuvarande takt fastän nya restriktioner precis ska införas. Restaurangerna stänger, snart också de mindre gymmen. Avsikten är uttryckligen att R-talet ska sjunka närmare gränsvärdet 1,0, helst under det.
THL:s scenarier utgår alltså från att de nya restriktionerna inte biter alls trots att man själv har rekommenderat dem. I THL:s utlåtande sägs att de nya restriktionerna ”säkert kommer att minska på de fysiska kontakterna, men inverkan kommer med fördröjning”. Man varnar åter för att restriktionerna kan vara otillräckliga om de upphör 28 mars.
När kritiken mot THL:s siffror ökade på lördagen sade institutets generaldirektör Markku Tervahauta till Helsingin Sanomat att restriktionerna kan leda till att modelleringen slår fel.
– Det riktiga livet är något annat än den matematik som matas in i datorn. Vi har bara presenterat vissa modelleringssiffror som kan realiseras eller så inte, men det här är inte vår bedömning. Justitieministern har tydligen sedan själv plockat med dem, sade Tervahauta till HS.
THL-direktören Mika Salminen sade på söndagen till Yle att kalkylen naturligtvis inte realiseras som sådan, att siffrorna fått för mycket uppmärksamhet.
– Avsikten var att illustrera hur det kunde gå i allra värsta fall.
Tervahauta underströk att siffrorna inte förekommer i THL:s egentliga uppskattning utan bara i en bakgrund till den. Faktum är ändå att siffrorna är tagna ur THL:s utlåtande till Justitieministeriet. När kritiken ökade tonade THL ned sina siffror och föste över ansvar på ministern.
Poströster och munskydd
Kritikens andra udd är riktad mot Justitieministeriet som sägs ha gjort för lite och för sent för att trygga ett val i april. Partisekreterarna föreslog redan på hösten flera åtgärder, men de ledde ingen vart.
En del av åtgärdsförslagen återfinns bland de direktiv som ministeriet nyligen skickade till kommunerna, men exempelvis inte poströstning eller förlängd förhandsröstning. När valet flyttas till juni förlängs förhandsröstningen, men om valet hade hållits i april skulle det inte ha tillåtits.
För att tillåta poströstning hade man behövt ändra på vallagen. I höstas fanns det gott om tid. Nu är det för sent.
Om en vecka går tyska Baden– Württemberg med 11 miljoner invånare till delstatsval. Den som får coronasymtom kan så sent som på valdagen begära att få poströsta. Vill man rösta i vallokal ska man bära munskydd eller ansiktsskydd.
Tidiga beslut om dylika åtgärder kunde ha räddat kommunalvalet, men Justitieministeriet bedömde på hösten i samråd med THL att det ska gå att hålla aprilvalet annars också.
Kritik riktas också mot regeringen. Ett drygt år efter epidemins utbrott saknar Finland alltjämt en lag på obligatoriska tester av inresande till landet. Regeringen skulle redan ha stängt alla gym, men Regionförvaltningsverkets juristeri fördröjde avsikten.
Vissa kritiker efterlyser bättre samordning och tydligare ordergivning i krishanteringen, en ”coronaknytnäve” modell den presidenten föreslog för ett år sedan. I stället landar man i en återvändsgränd och tvingas flytta fram valet, inte på grund av pandemin utan för att man har hanterat den ineffektivt. Det går ut över demokratin.
Här riskerar kritiken att bli lite väl tjock. Maktkoncentration är också problematiskt ur demokratisynvinkel. I ett stabilt samhälle ska fristående institutioner få säga sitt. Meningsskiljaktigheter måste tillåtas och lösas, inte kuvas av en statlig kommandocentral.
Förtroendet sviker
Vilka konsekvenser får då valflytten? Utifrån kritiken ser man att allmänhetens förtroende för samhälleliga institutioner riskerar att minska. Det är allvarligt eftersom förtroendet för institutionerna är en av de grundvalar som demokratibygget vilar på.
”I Finland tänker man ofta att när förtroendet för institutionerna är högt och demokratin vilar på stabil grund behövs inga aktiva åtgärder för att upprätthålla förtroendet. Det är en villfarelse”, skriver politikforskaren Johanna Vuorelma på Twitter.
En orsak till att Finland har hanterat pandemin framgångsrikt i internationell jämförelse antas vara att finländare av hävd litar starkt på samhälleliga institutioner och förvaltning. I en EU-barometer från 2018 uppgav 73 procent av finländarna att de litar på den offentliga förvaltningen. Bara i Luxemburg och Danmark var siffran högre.
Förtroendet kan ändå sjunka snabbt under kriser. Det skedde i samband med finanskrisen. Coronakrisen är inget undantag. Allmänhetens starka förtroende för myndigheter och förvaltning är en nyckelfråga i en stabil demokrati.
”USA ansågs länge vara demokratins föregångarland, men det har gått brant och snabbt utför. Där har demokratin krisat uttryckligen ur förtroendeperspektiv. Ett misstroende som sprider sig åtgärdas inte i en handvändning”, skriver Vuorelma.