Det ändliga spelet och den oändliga leken
Jag har någon gång i rekryteringssituationer blivit tillfrågad om jag är tävlingsinriktad. Jag har alltid tyckt att frågan är lite underlig när det gäller arbetslivet, jag tycker att vi i arbetslivet måste samarbeta, vara kreativa, se möjligheter, inspireras av överraskningar och ledas av en vision. Hur vinner man i arbetslivet? Jag förstår att man kan vinna anbudsförfaranden eller marknadsandelar, men arbetet i sig är inte en tävling. Jag har ändå inte riktigt kunnat formulera hur jag tänker kring detta, tills jag lyssnade på en diskussion mellan Brené Brown och Simon Sinek där de talade om Sineks bok ”The infinite game”.
I boken formulerar Sinek hur farligt det är att tänka på arbetslivet som en tävling eller kamp där det finns vinnare och förlorare, att fokusera på mållinjer och mätmatriser. Ett av de mer skadliga exemplen är Jack Welch som var vd för General Electrics där han införde en kultur där de anställda konstant tävlade mot varandra. GE växte mycket under hans tid, men den hårda prestationskulturen ledde också bland annat till att anställda tog oetiska och ibland olagliga genvägar för att ”vinna”. Den här typen av attityd gentemot arbete kallar Sinek ”a finite game”. Det svenska språket ger oss möjligheten att översätta ”game” till både spel och lek. Jag väljer att översätta det ändliga tänkesättet till spel och det oändliga till lek.
Spelet har en början och ett slut och en avgränsad spelplan, någon måste vinna och andra förlora. Vi tänker ofta så här om arbete. Vi tänker att företag måste växa, men varför? Vi tror att vi vet vilket spel vi spelar, att vi kan reglerna, att vi känner motspelarna och att vi har kontroll. Vi stirrar på kvartalsresultat och ser motståndare i stället för samarbetsparter som vi kan skapa med tillsammans. Problemet är att det ändliga spelet inte fungerar i den miljö vi lever i i dag. Komplexiteten växer konstant och vi kan omöjligt ha kontroll över spelet. I spelet blir vi närsynta och tappar vår förmåga att samarbeta och inta nya perspektiv. Så i stället för att ha en plan för vad vi ska göra, borde vi ha en plan för hur vi ska vara. En attityd av oändlighetslek ger oss den möjligheten.
Sanningen är att det alltid finns okända spelare och att reglerna förändras hela tiden och i allt snabbare takt i dag. Idén med arbetslivet är inte att vinna. Så länge vi tänker på att vinna spelar vi ett ändligt spel i en verklighet som är oändlig, och vi blir frustrerade. Den verkliga idén med arbetslivet är att stöda den oändliga leken hos individer och samhällen. Vi kan inte ”vinna” en god hälsa eller utbildning eller ett jämställt samhälle.
För att öppna upp för den oändliga leken vi har kring oss, måste vi börja lita på att en vision bär oss långt. Att vi kan skapa den en dag i taget, utan att exakt veta vad reglerna är eller ens vem vi leker med. Oscar Wilde skrev: ”Om du vet vad du vill bli, blir du det oundvikligen – det är ditt straff. Men om du inte vet vad du vill bli, kan du bli vad som helst.”
Släpp spelet och tävlingen, leken är mycket mer produktiv, långsiktig och givande.
”Släpp spelet och tävlingen, leken är mycket mer produktiv, långsiktig och givande.”