Wrede vill få in fler som vill arbeta på svenska
När Folkhälsans vd Georg Henrik Wrede ska sätta fingret på viktiga framtidsfrågor vill han tala om integration. Får han drömma om stordåd för sin organisation handlar det om att lösa två konkreta problem: ensamhet och övervikt.
Be en handfull personer berätta vad Folkhälsan är och du kan få en handfull olika svar: babysim, sommarsimskola, boende för en äldre släkting, servicehus, resurscentret Föregångarna i Vasa, familjekaféer, lucia och frivilliga doulor. Samfundet, som fyller 100 om några dagar, är också en forskningsmiljö där man söker svar på öppna frågor i biomedicin och hälsovetenskap.
För vd Georg Henrik Wrede är frågan om organisationens själ enkel. Han citerar nästan ordagrant Folkhälsans ändamål som det fastställdes när samfundet grundades:
– En organisation som ska ägna sig åt mångsidig vetenskaplig undersökning av befolkningens andliga och kroppsliga hälsa och sedan praktiska åtgärder baserade på det, säger han.
"Vi ska inte stänga dörrar"
Frågar man en finskspråkig vad Folkhälsan är kan svaret i stället sno in sig kring språk och pengar. Wrede vet att hans organisation ibland kallas "finlandssvenskarnas folkpensionsanstalt”. Så rätlinjigt är konceptet ändå inte och här plockar han fram begreppen identitet och integration.
– Vi ska inte tänka så inskränkt som att det alltid måste handla om service för finlandssvenskar av finlandssvenskar, utan fundera bättre på det här med de nya finländarna, säger han.
För Wrede är Folkhälsans ordval kring språket viktigt.
– Genom att tala om ”det svenska i Finland” hade man tidigt en klar syn på vilken målgruppen är, men stängde inte dörrar till det finska, och jag tror att vi inte ska stänga dörrar åt andra håll heller.
Wrede säger att Svenskfinland behöver vårdpersonal som kan arbeta på svenska även om svenskan inte råkar vara den anställdas modersmål. Därför efterlyser han en fungerande integration på svenska på orter där svenskan är i en klar minoritetsställning.
– Utmaningen är att få folk att vilja integrera sig på ett minoritetsspråk trots att det i praktiken betyder att man tvingas integrera sig på två språk.
Offentligt och privat
Svenskan har status som nationalspråk i Finland, ja, säger Wrede.
– Men vi vet ju att rätten till service på svenska inte alltid förverkligas, så när vårdreformen kommer hoppas jag att det är med en option också för privata aktörer så att man kan sy ihop kombinationer av offentliga och privata tjänster, säger han. Folkhälsan-vd:n talar om balans. – Det här är som att stå på ett gungbräde. Jag hoppas de kommande välfärdsdistrikten förstår de svenskspråkiga behoven. En ren modell med bara offentlig service som inte lever upp till det den borde är en sak, sedan är det en annan att det finns minoriteter i minoriteten. Om allt ska skötas marknadsmässigt så finns det service som inte lönar sig över huvud taget. Därför tror jag att något slag av kompanjonskap mellan offentligt och privat är viktigt.
Många är oroade över vad vårdreformen kommer med – bland annat över att de sociala frågorna kan hamna i skymundan medan sjukvården prioriteras. Vilken roll ser du att din organisation kan ha? – Det tenderar att finnas en hierarki där universitetssjukhusen står överst, primärvården under den och socialvården under den. Jag förstår synsättet, men man kan betrakta samhället genom flera olika glasögon och världen får olika nyanser beroende på vilka linser man ser igenom.
Wrede säger att man ska akta sig för att ställa synsätt mot varandra, men vara uppmärksam på att det finns stora skillnader i synvinklarna.
– För mig är frågan hur vi kan inrätta det mänskliga livet så att det fungerar i praktiken.
Genom Wredes glasögon fastnar blicken på frågor om samarbete och på att förebygga hälsa.
– Det goda sker inom så många olika samhällssektorer, till exempel inom stadsplaneringen. Vården kommer in för att ta hand om olika störningar som sker i folks liv, men vi kommer någonstans före det. Vår verksamhet ligger i skarvarna mellan kultur, stadsplanering, småbarnspedagogik, utbildning, vård och frivilligverksamhet. Vår idé är att stärka människans resurser mer än att fokusera på bristerna. Folkhälsan är en av de organisationer som bygger det sociala kapitalet i det svenska Finland. Det ser jag som en viktig bit.
"Vård på svenska nödvändigt"
Wrede noterar att samhället just nu upprepar sådant som Folkhälsan talade om redan för hundra år sedan.
– Tvätta händerna och borsta tänderna, säger han med hänvisning till den pågående coronapandemin och till den tid då Folkhälsan ägnade sig åt hälsorådgivning och hemläkartjänster.
– Men vi är inte längre en hälsovårdsorganisation, säger han.
Han har funderat på retoriken under pandemin.
– Den fysiska hälsan har varit mycket i fokus nu, men vilka är kostnaderna i psykisk hälsa på grund av restriktioner? Vi har till exempel gjort stora ingrepp i ungdomars hobbyverksamhet.
Organisationens tidigare stadgar talade om kroppslig och andlig hälsa. Nu ställs begreppen mot varandra, säger Wrede.
– Man måste ha en balans också här. Jag är varken folkhälsovetare eller medicinare, jag har läst statskunskap, men jag ser att den fysiska hälsan kommer i första rummet nu och att vi gör stora ingrepp i samhället.
Vilken sorts organisation ser du att Folkhälsan är om ytterligare hundra år? – Det är svårt att svara på vad Folkhälsan är ens om tjugo år, men jag tänker mig att människor alltid kommer att vara fysiska varelser i behov av relationer. Man kan bygga meningsfulla relationer på distans, men vi kommer ändå att behöva lokala sammanhang. Jag tror Folkhälsan kommer att ha en betydelse i föreningsverksamheten. I vissa skeden av våra liv behöver vi alla hjälp, stöd och närhet av andra – barn, ungdomar och äldre. Tills vidare byter man inte blöja på distans. Folkhälsan har ett specialuppdrag, att vara nära på svenska. Det här ser jag som den största ödesfrågan.
Här kommer ordet igen: ödesfrågan. Språket.
Yrkesutbildning på svenska är en av de skarvar där Folkhälsan agerar.
– Jag blir lite frustrerad över att vi i Svenskfinland har en förkärlek för att diskutera hur viktigt det är med gymnasieutbildning och universitetsstudier. Det är klart att det är viktigt, men lika viktigt är det att det finns en yrkesutbildning på svenska, i synnerhet inom vården. Utan den basen kan vi vinka adjö till det svenska i Finland, säger han.
Folkhälsan har under många år arbetat med genetisk forskning, och svenskspråkiga personer med ärftliga sjukdomar har fått läkarhjälp hos er, men nu flyttar en del av verksamheten till universitetssjukhusen. Hur tänker ni här? – Högt specialiserad medicinsk verksamhet är inte vad Folkhälsan är i dag. Genom testamenten råkade vi en gång få in ärftlighetsforskningen, som sedan blev molekylärgenetisk forskning. Vi har ju en allmän genetisk rådgivning, men den högt specialiserade undersökningarna hör nog mera hemma inom sjukvården än inom en frivilligorganisation.
Wrede konstaterar att sjukvårdsdistrikten säger sig klara servicen på svenska.
– Det här är exakt samma diskussion som frågan om Kårkulla, som vi följer noga. Man har en minoritet i minoriteten. Skapar man en offentlig servicestruktur för den så finns ju ingen valfrihet för klienten, men egentligen finns inget underlag för marknadsmässiga lösningar.
Vad drömmer du om för din organisation?
– Jag tänker ganska simpelt. Jag ser två stora frågor som väntar på att bli lösta. Den ena handlar om ensamhet och psykisk hälsa.
Wrede talar om hur ensamhetsfrågan accentuerats under coronatiden, men också om hur befolkningsstrukturen förändras. De äldre blir allt fler.
– Vi borde bland annat hitta nya modeller för boendeformer. Kostnaden för isolering är ett stort mänskligt lidande. Frivillighet och medborgarsamhället kan ge lösningar där.
Den andra frågan stavas övervikt. Wrede säger att de västerländska samhällena missat totalt i viktfrågan. Att vi inte klarar att hålla vikten på grund av hur vårt samhälle är utformat. Att överflödet lurar oss.
– De här är folkhälsofrågor som också kopplar till vad som är ett hållbart sätt att leva. Om jag drömmer att vi har fått Nobelpriset så är det för att vi har löst någondera frågan.