En stadstur på 1 300 kilometer
Nederländarna Mark Potze och Vincent Weeda har för avsikt att springa längs alla gator i Helsingfors i år. Duon nöjer sig inte med korta avstickare, utan de springer längs hela gatan innan de tilllåter sig att pricka av den. – Det blir lite komiskt ibland
❞ Det var många lopp som blev inställda så jag behövde någon målsättning för att hålla mig motiverad att träna. Mark Potze
Nederländarna Mark Potze och Vincent Weeda inledde 2021 med ett ambitiöst mål: de ska springa igenom varje gata i Helsingfors. Varje. Gata.
– Det har varit jättekul. Det har varit lite problem snön och isen, men vi har besökt områden där vi aldrig varit förut, och det har varit många positiva överraskningar, säger Weeda.
Båda har bott i Finland omkring fem år. Men Helsingfors har ändå levererat många överraskningar.
– Jag trodde att jag känner till Helsingfors ganska väl, men det har varit kul att utforska olika sidor av bekanta grannskap, och hitta nya ställen, säger Potze.
Hittills har de hunnit springa cirka 335 kilometer. Totalt är Helsingfors gator cirka 1 300 km långa, men de räknar med att springa 1 700–1 800 km, eftersom man ibland blir tvungen att springa samma gata två gånger. De använder öppna källor och olika webbverktyg för att planera sina rutter och bokföra sina löprundor. Du kan också följa dem på Strava.
– Det blir ju oundvikligen så att vi gör små misstag och springer lite extra, säger Weeda.
Reglerna är klara: man ska springa varje gata helt och hållet. Det räcker inte med att bara besöka en gata.
– Det är som den kinesiska postiljonens problem. Det kräver noggrann planering för att hitta den kortaste möjliga rutten som ändå täcker alla gatorna, säger Weeda.
Terrängen är förstås väldigt varierande. Inne i Berghäll är det trånga kvarter. Ute i Östersundom är det stora avstånd.
– Vi försöker blanda olika grannskap så det inte blir tråkigt, ibland springer vi bland höghus, ibland längs med stränderna, ibland bland trähusen i norra Helsingfors, i stället för att bara springa söderifrån norrut, säger Potze.
– Det blir lite komiskt ibland när folk ser att vi springer omkring med karta. Häromdagen var det några män som undrade om vi sprungit vilse. De blev väldigt entusiastiska då vi förklarade vad vi håller på med.
Potze och Weeda fick sin inspiration av ultralöparen Ricky Jones, som sprang varje gata i San Francisco. Sedan dess har det blivit något av en motionstrend runtom i världen. Ett av många sätt att utmana sig under covid-19-pandemin.
– Vi har fått massor av respons från folk. Det har varit många som hängt med oss då vi besökt deras grannskap. De har visat oss omkring, visat var deras barn går i skola och berättat om områdets historia, säger Potze.
– Det underlättar nu när det blir ljusare tider. I början var det lite svårt att se i mörkret, fast gatorna var upplysta.
Terrängen är lite annorlunda än vad Potze och Weeda är vana vid hemma i Nederländerna. Där är det mestadels flackt.
– Det är som att springa i bergen, säger Potze med ett skratt.
– I Nederländerna kan folk klaga över att det är backigt om det är en bro att springa över. Vi visste ju att det finns några uppförsbackar i Berghäll, men det finns backar också i andra stadsdelar.
Potze och Weeda räknar med att klara av sitt projekt under sensommaren. Det blir förstås lättare då snön smälter.
– Vi har sprungit varje löprunda hittills med spikskor: Jag ser verkligen fram emot att springa med vanliga skor, säger Weeda.
– I vanliga fall brukar jag ju undvika att springa längs med gator, hellre springer man i parker, längs med stränder och ute i naturen, men nu har vi sprungit helt inne i stan.
Båda brukar springa regelbundet. Potze har under de senaste åren sysslat med triathlon.
– Jag är målorienterad. Det var många lopp som blev inställda så jag behövde någon målsättning för att hålla mig motiverad att träna. Det har varit en bra utmaning. Men utan covid-19 hade vi nog inte haft tid, säger Potze.
De drömmer om att avsluta projektet med en etapp som slutar i centrum av Helsingfors. Då vill de gärna att alla som hjälpt dem under vägen är med under den sista kilometern.
– Det skulle vara den bästa belöningen att få fira tillsammans med alla dem som hjälpt oss, säger Potze.