Tiotals år av sanering återstår i Fukushima
På olika håll i Japan demonstrerar japaner mot kärnkraft inför 10-årsdagen av katastrofen i Fukushima. Samtidigt säger Internationella energiorganisationen IEA att kärnkraften är central för att Japan ska klara en utsläppsfri energiförsörjning.
Tio år efter att en tsunamivåg slog över kärnkraftverket Fukushima Daiichi på den japanska huvudön Honshu och slog ut tre reaktorer med katastrofala följder kämpar japanska myndigheter fortfarande med sviterna efter olyckan. Det är ett jobb som kommer att pågå i tiotals år, det största problemet just nu är att försöka få bort återstående skräp och skadat kärnbränsle från reaktorerna ett, två och tre. Rivningsarbetet på området planerar kraftverkets ägare Tepco ska börja nästa år.
Den 11 mars 2011 inträffade en jordbävning cirka 25 kilometer öster om Honshu vid det som kallas den Japanska graven. Jordbävningen ledde till att en enorm tsunamivåg på över 15 meter slog in över ön där bland annat det som då var världens största kärnkraftverk, Fukushima Daiichi, fanns.
Tre av sex reaktorer i Fukushima var då tsunamivågen kom stängda för underhållsarbeten. Vid de tre övriga reaktorerna slog vågen ut eltillförseln direkt, lite senare var de dieseldrivna reservaggregaten också dränkta och ur funktion. Kylvattnet runt reaktorernas härdar kokade bort med hel eller partiell härdsmälta som följd. Frigjord vätgas åstadkom explosioner. Vattnet kokade bort också kring utbränt kärnbränsle som förvarades på området. På allt det här följde utsläpp av radioaktiva ämnen i närområdet och i havet utanför kärnkraftverket.
Tjernobyl värre
Utsläppen av radioaktiv jod i Fukushima var enligt beräkningarna bara en tiondel av utsläppen i samband med olyckan vid kärnkraftverket i sovjetiska Tjernobyl, utsläppen av cesium en femtedel. Båda olyckorna klassas ändå som sjuor på den internationella Ines-skalan för kärnkraftsolyckor. Skalan går från noll till sju.
Att skillnaden i utsläpp var så stor beror på att det var frågan om olika typer av kärnkraftverk. I Tjernobyl fanns en så kallad grafitmodererad reaktor. När olyckan skedde började grafiten brinna och radioaktiv aska och andra partiklar spreds högt uppe i luften till stora områden. Fukushima använde vatten som kylmetod och det innebar att utsläppen var mer lokala och hölls närmare jorden.
Från närområdet evakuerades omkring 160 000 personer, av dem har bara runt fem procent återvänt i dag. Det beror ändå i första hand på bristande infrastruktur, el och vatten måste byggas på nytt. Inte heller finns det arbetstillfällen i området. Japanerna följer kontinuerligt med hälsan hos befolkningen i området. Stråldoserna efter olyckan förblev ändå låga och de psykosociala effekterna efter tsunamin var större än de fysiska problemen. Också radioaktiviteten i havet och i fiskarna utanför Honshu mäts regelbundet.
Hög radioaktivitet
På kärnkraftsområdet återstår ändå fortsättningsvis mycket arbete med att sanera efter olyckan för tio år sedan. Hajimu Yamana är ordförande för den myndighet som ansvarar för avvecklingen av Fukushima och han konstaterar att det stora problemet är hur man ska komma åt det material som skapats i härden efter smältolyckan, så kallat corium.
Vid ett webbinarium med anledning av att det gått tio år sedan olyckan sade Yamana förra veckan att radioaktiviteten på området närmast de förolyckade reaktorerna fortfarande är väldigt hög.
”Vi måste utveckla en metod med tung utrustning som kan manövreras på distans och vi måste förstå vad som händer i reaktorerna. Just nu vet vi inte hur länge det tar att stabilisera materialet i dem, vi behöver tid för att studera vad som händer inne i reaktorerna", sade Yamana vid webbinariet.
Han betonar att det allra viktigaste är säkerheten för dem som jobbar i området och för miljön kring reaktorerna, säkerheten får i inget fall äventyras.
Efter olyckan för tio år sedan körde Japan ner sina kärnkraftverk för säkerhetskontroll, många av dem har nu körts i gång på nytt. Uppstarten började 2015 och i januari i år hade 15 av totalt 33 reaktorer säkerhetsgranskats och fått grönt ljus. I ytterligare tio pågår granskningsprocessen.
Internationella energiorganisationen IEA skriver i en rapport från februari att Japan behöver kärnkraften om landet ska klara av att vara koldioxidneutralt 2050. Men bara de kärnkraftverk som säkerhetsgranskats kan öppna på nytt och den förnybara energiproduktionen måste också utvecklas, anser IEA. När olyckan i Fukushima inträffade fick Japan omkring en fjärdedel av sin el från kärnkraftverk och organisationen berömmer japanerna för att ha lyckats med en snabb energiomställning.
Stresstester internationellt
Olyckan för tio år sedan gav upphov till så kallade stresstester vid kärnkraftverk i hela världen och många förbättringar av säkerheten gjordes, också hos oss i Finland. Bland annat har beredskapen för översvämningar förbättrats, i Lovisa har man till exempel byggt kyltorn vid bägge reaktorerna för att de ska kunna vara oberoende av kylvatten från havet i ett krisläge.
Både inom EU och inom den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD har kärnsäkerheten fått mycket uppmärksamhet åren efter Fukushima. Efter de omedelbara stresstesterna och åtgärderna de gav upphov till har man jobbat med hur kärnkraftverkens livslängd ska kunna förlängas på ett tryggt sätt.
Säkerhetskulturen och inställningen till säkerhet har också förbättrats. Efter olyckan fick till exempel de japanska myndigheterna hård kritik av Internationella atomenergiorganisationen IAEA för att ha underskattat risken för naturkatastrofer på kraftverksområdet. Man räknade enbart med enskilda incidenter, inte med en storolycka som kunde få förödande följder.
Omfattande jobb
I dag pågår alltså arbetet med att sanera området kring kärnkraftverket i Fukushima. Renat vatten från saneringsarbetet samlas till exempel i bassänger på kraftverksområdet, bassänger som nu håller på att fyllas. Tanken är att eventuellt släppa ut vattnet i havet utanför kraftverket i små mängder, något som enligt de japanska myndigheterna inte orsakar någon fara för havsmiljön.
Stora kontaminerade landmassor har också skalats bort i området närmast kraftverket. Det klassas som lågaktivt avfall och slutförvaring av jordmassorna planeras.
Samtidigt fortsätter också jobbet med att flytta bort bränslestavar från de drabbade reaktorerna. Stavarna har svalnat betydligt på tio år och utgör inte längre någon risk för sin omedelbara omgivning.
Men arbetet med att komma åt reaktorernas härdar och de områden kring dem där strålningsnivån är fortsatt hög är delvis fortfarande på planeringsstadiet. På frågorna hur och när hade Hajimu Yamana inget svar.
– Jag vet inte, var hans svar på frågan hur det kontaminerade skräpet ska fås ut ur reaktorhärden.