Jag skulle inte vilja vårda Snålmannen och Spargrisen

”Public service ska vara politiskt oberoende och neutral. Ändå är podden, som Svenska Yle marknadsför i sina olika kanaler, starkt högervinklad. Här går kapitalet, den ekonomiska friheten och rättigheten att göra som man vill före allt annat.”

ANNA LILLKUNG

Kulturjournalist

Snålmannen och spargrisen är inte den enda podden i dag som säljer idén om ekonomiskt oberoende från yrkeslivet. Frågan är varför en podd med så tydlig ideologisk vinkling får sändas på Svenska Yle utan större krav på självkritik.

Svenska Yles podd Snålmannen och spargrisen handlar om två medelklassjuristers väg till ekonomiskt oberoende.

Ämnet är inte unikt och återfinns i poddar som Rika tillsammans och Så kommer du bli rik. Att tjäna pengar på sina investeringar så att man inte behöver jobba är hett i dag.

Snålmannen och spargrisens Joni och Elias berättar att drömmen går tillbaka till ungdomen: Man vill hellre ”dricka kalja med kompisarna” hela dagen än jobba och stressa.

Jag kan hålla med. Visst vore det skönt att ha så mycket kapital och avkastning att privatekonomin rullade på av sig själv. Dessutom kan man luta sig tillbaka mot välfärdssamhället om det skiter sig – ett samhälle som Joni och Elias är tydligt nöjda med. De nämner i positiva ordalag hur skattepengar gått till deras gratis universitetsutbildningar, förlossningar och dagvård.

Ändå vill de inte ta något ansvar för att välfärdssamhället fungerar på längre sikt eller för att tänka på andra överlag. I alla fall inte när de redan har betalat skatt i 20 år.

”Om jag njuter av att mina barn går på dagis, får nästan gratis födsel och gratis utbildning, men väljer att sluta jobba något i förtid – jag tycker att det är något jag har rätt till”, säger en av dem i podden.

Jag tänker på min tid inom hemtjänsten. Jag tänker på min kompis, sjukskötaren, som bränt ut sig. Om jag var vårdarbetare och plötsligt hade Snålmannen och Spargrisen framför mig skulle jag ärligt talat inte vilja ge dem min vård.

Om alla vårdare och övriga arbetare i likhet med Snålmannen och Spargrisen kunde välja om och när de jobbar – utan att tänka på sina medmänniskor och det övriga samhället – skulle det uppstå gigantiska problem. Sjukvård, dagvård och skola skulle inte finnas mer, åtminstone inte som i dag.

Snålmannen och Spargrisen pratar om sin rättighet att sluta jobba, men alla har inte samma privilegium.

”Jag bryr mig inte om vem jag visar baken till. Jag vill kunna leva ett liv som ser ut som mig och som jag är stolt över. Och om någon tar illa upp är det inte mitt problem”, säger de i podden.

Snålmannen och Spargrisen verkar inte ha något intresse för kollektivets bästa. Att de dessutom pratar ekonomi, besparingar och lön utan att nämna orättvisor som finns i lönesättning och livssituationer är häpnadsväckande och ignorant.

Det stora frågetecknet är dock hur podden får sändas på Svenska Yle utan större krav på ett kritiskt förhållningssätt eller olika perspektiv.

Public service ska vara politiskt oberoende och neutral. Ändå är podden, som Svenska Yle marknadsför i sina olika kanaler, starkt högervinklad. Här går kapitalet, den ekonomiska friheten och rättigheten att göra som man vill före allt annat.

Det är inte negativt i sig att en podd tar upp hur man sparar och sköter ekonomin, men det är synd att den inte presenterar en bredare omvärldsanalys. Joni och Elias befattar sig inte med hur människors olika socioekonomiska förutsättningar påverkar möjligheten att bli ekonomiskt oberoende. Och medan deras raljerande ton säkert anses underhållande av vissa, vittnar den om en provocerande likgiltighet inför hur svår den ekonomiska verkligheten är för många.

Jag undrar också om en podd som fokuserade på världsekonomi och sparande med klassanalys eller vänsterperspektiv skulle få sändas på Svenska Yle? Jag tvivlar. Medan sådana ämnen ses som vänsterpropaganda har vi alla accepterat drömmen om ekonomiskt oberoende och ett arbetsfritt liv som normen.

Jag önskar att Svenska Yle skulle ta fram ekonomipoddar med mera analys och perspektiv i framtiden. Eller åtminstone involvera journalister som ställde kritiska frågor. Tiden får utvisa om deras nya podd I pengarnas värld är ett steg i rätt riktning.

Utifrån den tid jag tillbringat med Stålmannen och Spargrisen kan jag hålla med dem om en sak: de verkar inte tillföra mycket i arbetslivet eller samhällsdiskussionen. Jag skulle inte sakna dem om de aldrig arbetade igen.