Välkomponerat vokalt kvinnodagsprogram
Helsingfors kammarkör fick ett ypperligt tillfälle att demonstrera sin uttrycksmässiga bredd under gästande dirigenten Elisa Huovinens ledning. Hemmalyssnaren fick dessutom följa med dirigentens sätt att leva sig in i de musikaliska skeendena.
KÖRMUSIK
Helsingfors kammarkör.
Dirigent: Elisa Huovinen. Wolfe, Beach, Wennäkoski, Grigorjeva, Mendelssohn Hensel. Strömmad konsert från Berghälls kyrka 8.3.
Helsingfors kammarkörs kvinnodagskonsert var ett välkommet initiativ. Att bygga upp ett program med enbart kvinnliga tonsättare är i sig självfallet inte märkvärdigare än ett dito, gängse, manligt koncept och att det fortfarande finns orsak att påtala detta, liksom att ordna satsningar av det här slaget, är förstås ett tecken på att det finns en hel del kvar att göra.
Ett välkomponerat program handlade det hur som helst om, som gav HKK ett ypperligt tillfälle att demonstrera sin uttrycksmässiga bredd. Att det handlar om en driven samtidsmusikensemble är allmänt känt och den sköra expressiviteten i Lotta Wennäkoskis för kören 2013 skrivna Valossa fångades på kornet.
Den helgjutna klangen i den romantiska repertoaren var däremot en bra påminnelse om det här gängets flexibilitet, liksom om gästande dirigenten Elisa Huovinens förmåga att utvinna maximal kapacitet ur sitt kollektiv. I Amy Beachs präktigt polyfona, postbrahmska Help Us, O God (1903) var det stundtals svårt att tro att endast 16 sångare var utspridda i Berghällkoret och även i Galina Grigorjevas (f. 1962) slaviskt sakralt inspirerade Alleluia förverkligades klangkropparna med tillbörlig intensitet.
Subtila skiftningar
Julia Wolfes Guard my tongue (2009) var åter ett bra exempel på hennes personligt förverkligade repetitiva estetik. Även om tanken stundtals gick till diverse baltiska, snarare än amerikanska förebilder fanns där ett svårinringat element, som lyfte den med precision förverkligade helheten över det mest uttjatade allmängodset.
Den sakrala linjen bröts i och med Fanny Mendelssohn Hensels dödsåret 1847 publicerade, fräscha Sechs Gartenlieder op. 3, där man förvisso kan tänka sig en panteistisk infallsvinkel på det hela. Verket är helt i klass med brodern Felix Mendelssohns och Robert Schumanns alster i genren och Huovinen och koristerna fångade påpassligt musikens talrika subtila skiftningar.
Ett privilegium för hemmalyssnaren var att följa med Huovinens sätt att leva sig in i de musikaliska skeendena. Ansiktsuttrycken speglade de för handen liggande emotionerna och texten var ständigt närvarande i utlevelsen. Smärre tonala diskrepanser korrigerades omgående och det gick inte att ta miste på sångarnas genuina inlevelse i musikskapandet.
Konserten kan ses till 10.3 kl. 24 via Helsingfors kammarkörs Youtubekanal.