Pohjola-Nordens chef fifflade med ersättningar
Hade bilförmån utan tillstånd och lyfte tusentals euro i ogrundade kilometerersättningar
Föreningen Pohjola-Nordens generalsekreterare och SFP:s kommunalvalskandidat i Kimitoön, Michael Oksanen, misstänks för penningtrixande på sin arbetsgivares och på skattebetalarnas bekostnad.
Oksanen har haft bilförmån utan att skatta för det och utan sin arbetsgivares välsignelse. Han har dessutom lyft tusentals euro i ogrundade kilometerersättningar. Det råder också frågetecken kring Oksanens löneutbetalningar till sig själv. Han medger bil- och kilometerfifflet men kallar det ett misstag. Däremot anser han att han inte har betalat ut mer lön än vad han har rätt till.
Det här är inte första gången som Oksanens hantering av sin arbetsgivares medel orsakar stora frågetecken. Då Oksanen lämnade sitt förra jobb som generalsekreterare för Finlands Svenska Idrott, FSI, i slutet av 2014, blev han tvungen att betala tillbaka ett femsiffrigt belopp till FSI.
I december 2014 fick föreningen Pohjola-Norden, som arbetar med att främja nordiskt samarbete och göra Norden känt i Finland, en ny generalsekreterare, Michael Oksanen.
HBL kan i dag avslöja att det råder märkligheter i Oksanens sätt att hantera sin arbetsgivares medel. Ett tecken på att allting inte står till som det borde kan utläsas av Pohjola-Nordens bokslut från 2019. Där framgår att Oksanen är skyldig sin arbetsgivare 7 665 euro. Fordringen i bokslutet hänger ihop med en skatterevision som gällde Oksanens bilförmån och kilometerersättningar under åren 2018 och 2019.
HBL har tagit del av utdrag ur revisionsrapporten. Skattemyndigheterna utför skatterevisioner då det finns anledning att misstänka oegentligheter. Ofta sker revisionerna efter anonyma tips om misstänkt skattefiffel. Skatterevisionen omfattade hela år 2018 fram till utgången av juli 2019.
HBL har också studerat Michael Oksanens direktörsavtal. Varken i det avtal som slöts mellan styrelsen och Oksanen innan han tillträdde i slutet av år 2014, eller i det omförhandlade direktörsavtalet från sommaren 2018 finns någon bilförmån.
Men av skattemyndigheternas revisionsrapport framgår tydligt hur Oksanen i diskussioner med skatteinspektören har uppgett att han haft tillgång till leasad bil, först en Toyota Avensis och senare en Honda CR-V. I diskussioner med skattemyndigheterna berättar Oksanen att han använt bilarna och förvarat dem hemma. Han har också kört privata resor med bilarna och uppgett att han själv stått för bränslekostnaderna. Skattemyndigheterna slår fast att Oksanen i och med det haft en bilförmån på 505 euro i månaden för Toyotan och senare 545 euro i månaden för Hondan. Pohjola-Norden uppmanas göra en ny skattedeklaration där Oksanens bilförmån ingår.
Ingenting av det som var tänkt har fullföljts eller förverkligats. Det är tråkigt. Näringslivsverksamheten som var kronjuvelen i PohjolaNordens verksamhet har helt upphört. Anders Rusk tidigare styrelseordförande för Pohjola-Norden)
Lyfte höga kilometerersättningar trots tjänstebil
Av skatterevisionen framgår också att Oksanen, förutom att han har använt bilar som leasats i arbetsgivarens namn för privat bruk dessutom har tagit ut skattefria kilometerersättningar. 2018 körde han 14 817 kilometer och kvitterade ut 6 289 euro i skattefria kilometerersättningar eller 42 cent kilometern.
Från början av 2019 fram till den sista juli samma år, körde han 9 452 kilometer och lyfte 4 097 euro i km-ersättning, det vill säga 43 cent per kilometer. Eftersom han körde med tjänstebil hade han bara haft rätt att ta ut en lägre ersättning för bränslekostnaderna, 10 cent per kilometer, slår revisionsrapporten fast.
De alltför stora kilometerersättningarna är i Skatteverkets ögon att betrakta som lön och föreningen ombads ytterligare komplettera sin redovisning med ett lönepåslag på 4 800 euro för Oksanen för år 2018. Också för 2019 uppmanades Pohjola-Norden föra in de ogrundade km-ersättningarna i inkomstregistret.
Penninganvändningen är av allmänt intresse eftersom förbundet nästan uteslutande lever på skattemedel. I fjol fick Pohjola-Norden 440 000 euro i statsunderstöd, 170 000 från Cimo för skolverksamhet, 80 000 av Nordiska ministerrådet för informationstjänsten Hallå Norden samt 50 000 av ministerrådet för Nordjobb och för informationsverksamhet. Dessutom gav Svenska kulturfonden 50 000 för verksamhetsbidrag till lokalföreningar.
"Ingenting har fullföljts"
För sex år sedan, då Oksanen valdes, hoppades styrelsen att han skulle utveckla föreningen. Men i dag är många besvikna över utvecklingen under Oksanen och anser att föreningen inte längre är den samhällspåverkare den borde vara.
Tidigare styrelseordföranden Anders Rusk hör till dem som anställde Oksanen. Från åskådarbänken har Rusk med sorg följt hur föreningen har utvecklats under Oksanens ledning.
– Ingenting av det som var tänkt har fullföljts eller förverkligats. Det är tråkigt. Näringslivsverksamheten som var kronjuvelen i Pohjola-Nordens verksamhet har helt upphört. Under hans tid har föreningen förlorat de 60 företag och institutioner som tidigare var med och subventionerade dragplåstren i verksamheten, det vill säga de årliga näringslivsseminarierna med tusentals deltagare. Det årliga kulturseminariet har också fallit bort, säger Rusk.
Åtskilliga personer som HBL har talat med vittnar också om ett dåligt arbetsklimat och en chef som sällan finns på plats för att leda det dagliga arbetet på kontoret. Byte av personal har varit hög. Coronan har förstås förändrat arbetskutymen radikalt det senaste året, men redan innan pandemin var Oksanen inte på plats på kansliet så ofta som hade önskats.
Oksanen ställer upp för omval för SFP i Kimitoön i årets kommunalval. Han kandiderade för SFP i riksdagsvalet i Egentliga Finland 2019 och var kandidat i Europaparlamentsvalet 2014.
– Pohjola-Norden är och har alltid varit viktig för SFP. Men partiet borde ha sett till att föra fram en
tillräckligt aktiv generalsekreterare, säger Rusk.
Medelanskaffning viktig del av jobbet
Då Oksanen anställdes ansåg styrelsen det viktigt att han skulle fortsätta hämta in utomstående sponsorpengar till organisationen.
– Pengarna kom utifrån via sponsoravtal, vilket styrkte Pohjola-Nordens verksamhet. Då man fick med näringslivstopparna kom också topppolitikerna gärna och talade vid Pohjola-Nordens tillställningar. Då Oksanen anställdes sade han att det inte kommer att vara några problem att få in pengarna. Det var en viktig verksamhet som tyvärr helt har fallit bort, säger Rusk.
Kimmo Sasi missnöjd
Också tidigare riksdagsledamoten och förbundsordföranden för Pohjola-Norden, Kimmo Sasi (Saml.) hör till de missnöjda.
– Generalsekreterarens betydelse för verksamheten är avgörande. De senaste åren har förbundets samhälleliga inflytande minskat, verksamheten har krympt och medlemskåren har inte förnyats. Tidigare upplevde näringslivet att Pohjola-Norden var till nytta, men Oksanen lade ner den verksamheten och har fått in mindre pengar den vägen till förbundet. Förbundet har i dag väldigt lite att erbjuda sina lokalföreningar, grämer sig Sasi.
Krav på att få in sponsorpengar
I Michael Oksanens ursprungliga anställningsavtal låg månadslönen på 6 300 euro under den första halvan av året. Förutsatt att han lyckades få in 100 000 euro till föreningen av externa sponsorer under början av året, skulle månadslönen vara densamma resten av året. Generalsekreteraren förbinder sig vid att skaffa nya sponsorintäkter av företag och/eller stipendiefonder och stiftelser årligen (senast den 30.6) totalt minst 100 000 euro i "reda pengar", slår avtalet fast. Men ifall medelanskaffningen inte nådde målet, skulle månadslönen sänkas till 5 500 per månad under den senare halvan av året.
HBL bad ut Oksanens taxeringsuppgifter mellan åren 2015 och 2019. Första året som anställd skattade han för 70 700 euro, vilket är i linje med avtalet om lägre lön ifall han inte drar in de sponsorpengar som var tänkt. Men de två följande åren har han skattat för 74 800, respektive 74 000.
Det finns frågetecken kring Oksanens löneutbetalningar och om han i strid med det ursprungliga direktörsavtalet har betalat ut för mycket lön till sig själv under åren 2016 och 2017. På årsnivå handlar det om 4800 euro. Oksanen anser själv att han har haft rätt till den lön han har tagit ut och motiverar det med att till exempel projektunderstöd av Utbildningsoch kulturministeriet ska betraktas som de sponsorintäkter som anställningsavtalet förutsätter.
Försommaren 2018 fick Oksanen ett nytt direktörsavtal med dåvarande ordföranden för Pohjola-Norden, riksdagsledamoten Katri Kulmuni (C) och vice ordföranden, riksdagsledamoten Maarit Feldt-Ranta (SDP) som undertecknare. I det avtalet är månadslönen 6 300 euro under hela året. Kravet på att han förbinder sig att få in en viss summa sponsorpengar är slopat i det nya avtalet.
Det nya ändrade arbetsavtalet protokollfördes inte. Det ursprungliga avtalet hade dock krävt att styrelsen skulle godkänna ett omförhandlat avtal.
Det är inte första gången som Oksanens hantering av sin arbetsgivares medel skapar frågetecken. Då Oksanen lämnade sitt förra jobb som generalsekreterare för Finlands Svenska Idrott, FSI, i slutet av 2014, blev han tvungen att betala tillbaka ett femsiffrigt belopp till FSI. Den hemliga uppgörelsen slöts mellan Oksanen och FSI:s dåvarande styrelse. FSI:s styrelseordförande på den tiden var SFP:s tidigare partiordförande Jan-Erik Enestam.
Enestam vill över huvud taget inte kommentera den hemliga uppgörelsen med Oksanen eller vad som låg bakom att Oksanen måste betala tillbaka pengar.
– För mig är den här historien ett avslutat kapitel. Jag har absolut ingen som helst lust att kommentera någonting kring det här. Det finns inga oegentligheter, alla bokslut är godkända, alla revisionsberättelser har gett ansvarsfrihet för styrelsen, säger Enestam.
Både Enestam och Oksanen, bosatta i samma by, är medlemmar av kommunfullmäktige i Kimitoön..
Anne-Mari Virolainen vägrade godkänna barräkningar
Åtskilliga personer som HBL har talat med vittnar också om hur Oksanen varit den som frikostigt bjudit på alkoholdrycker vid olika tillställningar.
Tidigare styrelseordföranden, riksdagsledamoten Anne-Mari Virolainen (Saml) säger till HBL att hon och vice ordföranden Maarit FeldtRanta uppmanat Oksanen till återhållsam representation i föreningens namn.
– Vi gjorde klart för honom att vi inte godkänner några barräkningar, säger Virolainen.
I Oksanens nya direktörsavtal står numera explicit: Då generalsekreteraren representerar förbundet, ersätts skäliga kostnader för respektive representationstillställning i enlighet med notan.
Anklagas för slarv
Många uppger för HBL även hur löpande ärenden där Oksanen är ytterst ansvarig har misskötts. Fakturor betalas regelbundet för sent. Anders
Rusk hör till dem som drabbades av slarvet. Då han avgick som ordförande hösten 2014 avsade han sig alla uppgifter som var förknippade med ordförandeskapet.
Men senare visade det sig att Rusk i de officiella handlingarna stod kvar som ordförande för Pohjola-Nordens stiftelse, trots att han uttryckligen hade bett att hans namn skulle strykas ur Patent- och registerstyrelsens register. Efter att Rusk slutat som ordförande, fick han åtskilliga brev i stiftelsens namn där stiftelsen uppmanades sända in verksamhetsberättelse och bokslut till Patent- och registerstyrelsen.
Anders Rusk hörde flera gånger av sig till efterträdaren Anne-Mari Virolainen och till Oksanen som lovade åtgärda saken. I mejlkorrespondens med Rusk beklagade Virolainen sig över vad som hade hänt och förklarade att Oksanen hade haft så mycket jobb att han inte hade hunnit sköta pappersexercisen.
I slutet av 2016 fick Rusk ett nytt brev där stiftelsen hotades med vite på 3 300 euro, ifall inte dokumenten lämnades in till myndigheterna. Han kontaktade på nytt Oksanen och Virolainen och krävde att hans namn skulle bytas ut, men förgäves. Efter ett tag beordrades Rusk personligen uppsöka rätten för att kvittera ut en stämningsansökan där han med hot om vite och straff skulle lämna in stiftelsehandlingarna.
Enda utvägen för Rusk blev att anlita en jurist som skötte förhandlingarna med Pohjola-Norden som blev tvungen att stå för hans juristkostnader för att slutligen få saken ur världen.
– Det var nonchalant och likgiltigt skött. Generalsekreteraren är stiftelsens ombudsman som ska se till att löpande ärenden sköts, men det gjorde Oksanen inte. Det ger en så dålig bild av en organisation som PohjolaNorden som är beroende av skattepengar att det slarvas på det sättet, säger Rusk.