Även Finland följer svenska Mello
Shima Niavarani och Måns Zelmerlöw är kvällens värdpar när Sverige utser sitt Eurovisionsbidrag.
Traditionellt är den svenska Melodifestivalen även en finlandssvensk angelägenhet i många hem, och på lördag är det final i dubbel bemärkelse; Sverige väljer inte bara sitt bidrag, även Melodifestivalens mångårige general Christer Björkman gör slutgiltigt sorti genom att göra en sista programledarinsats under finalkvällen.
Han har delat på uppdraget med nya programledare i varje deltävling i år. I finalen står skådespelaren Shima Niavarani och artisten Måns Zelmerlöw i turen, den senare med programledarvana från ESC 2016.
Deltävlingarna har varit ojämna produktioner, en bergochdalbana där kvaliteten gått upp och ner beroende på programledare och manus.
Till höjdpunkterna hör programledarna Pernilla Wahlgrens och Per Anderssons kaosnummer i den fjärde deltävlingen där allting går fel och en och annan tittare nog blev lurad på riktigt.
I Andra chansen förra veckan var humorgruppen Grotescos DJ Trexx tillbaka. 2009 höll de på att förorsaka en diplomatisk kris med sin Rysslandsparodi Tingeling vars energiska framträdande nästan fick kupolen på Globen att lyfta (kolla på Youtube).
I år bjöd de på eurodanceparodin They will never stop the dance som kan ses som en kommentar till rabaldret; denna gång driver de med alla möjliga tänkbara nationella stereotyper (även den bastubadande finnen finns med på en lave).
1.
Danny Saucedo
Dandi dansa
★★★☆☆
Danny Saucedo har kommit över att han förlorade mot Loreen 2012 och återvänder till tävlingen med en låt som nog inte kommer att nå de medaljplaceringar han blivit van vid när han deltagit tidigare. Det är förvisso svängig funkpop med hitkänsla, men också nästan manipulativt klibbigt, en låt som lätt går en på nerverna. Och numret med sin råa källarestetik – papplådor, lysrör i taket, hoptråcklade och fläckiga scenkläder – är ganska fult.
2.
Klara Hammarström
Beat of broken hearts
★★☆☆☆
Ett rymdnummer med eldregn på slutet och en låt som aldrig lyfter. Silverkorsetten är det mest minnesvärda.
3.
Anton Ewald
New religion
★★★★☆
Tajt och effektiv discopop. Kvällens kvickaste fotarbete komplett med det ikoniska punggreppet. Energifyllt, omedelbart och charmigt – inte bara skinnpajen utan hela mannen glittrar här, vem kan motstå det leendet?
4.
The Mamas
In the middle
★★★☆☆
The Mamas har folklig medvind, svenskarna verkar älska den här trion som vann i fjol och körade bakom John Lundvik 2019. Duktigt men jämntjockt, man hade önskat sig mera Carola-drag i popgospeln.
5.
Paul Rey
The missing piece
★★☆☆☆
Kvällens balladigaste ballad är en helt nätt låt, helt kompetent framförd. Men förglömlig.
6.
Charlotte Perrelli
Still young
★★☆☆☆
Uppdaterad gammelschlager med modevisningsupplägg, teatraliska dräkter och vougueposerande. Gränsen mellan retro och daterat är hårfin, och hela upplägget känns rätt fantasilöst. Om inte förr förlorar man intresset vid refrängen.
7.
Tusse
Voices
★★★★☆
Tusse Chiza är obestridligt begåvad och har en intressant bakgrund. Han är bara nitton år, kom som ensamkommande flyktingbarn till Sverige från Kongo-Kinshasa 2006, vann Idol 2019 och kommer enligt spelbolagen nu även att vinna Melodifestivalen. Låten är modern och smakfull, och scenshowen förmedlar styrka, hopp och stolthet. Det här är ingen ESCvinnare, men kommer nog att få en hygglig placering om den tar sig till Rotterdam.
8.
Alvaro Estrella
Baila baila
★★☆☆☆
Hyfsat medryckande och färgglad latinoklyscha som säkert kan funka på ett beachparty med tillräckligt med promille i blodet.
9.
Clara Klingenström
Behöver inte dig i dag
★★☆☆☆
Frigörelsevisa som lever på sin bakgrundshistoria; flicka med elgitarr sjunger om personliga erfarenheter av destruktivt beroende. En produktion som rytmiskt trummar fram det effektivaste ur ett rätt anspråkslöst melodibygge.
10.
Eric Saade
Every minute
★★★★★
Helt klart kvällens intressantaste bidrag, en effektfull konstperformance där Saade töjer och tänjer på sig i yogaliknande dansrörelser på en fyrkantig vit golvyta. På slutet kommer en helt svartklädd dansare in som en knappt synlig skugga mot den mörka omgivningen (det slår en att numret till sitt upplägg är en variant av Loreens Euphoria). Sverige visar än en gång sin skicklighet på låtpaketering och snygga nummer. Att Saade har stjärnkarisma stod klart redan 2011 då han kom trea i Eurovision, hans akilleshäl är snarast den nasala sångrösten.
11.
Dotter
Little tot
★★★☆☆
Rätt suggestiv discopop, med ett rätt häftigt ös på slutet. Väldigt mörkt nummer som andas ledig proffsighet och säkerhet, om än inte alls är lika genialt som Dotters fjolårsbidrag där hon bar en metallbrynja som sköt ut reflekterande ljusstålar. Och det var väl nästan väntat att svarta munskydd skulle användas i något nummer i år – här är de!
12.
Arvingarna
Tänker inte alls gå hem
★☆☆☆☆
Dansbandsschlager med fyra överladdade Hangökex, en orgie i schlagerklichéer komplett med Herrey's slutpose. Det enda bra i låten är knyckt från The Jacksons Can you feel it. Engagemanget är det inget fel på, det är resten som är problemet.
Melodifestivalen kan ses på SVT1/SVT Play klockan 21 och på Yle Arenan/ Yle TV1 med en och en halvtimmes fördröjning klockan 22.25.
❞ Låten är modern och smakfull, och scenshowen förmedlar styrka, hopp och stolthet.