Brasilien håller på att knäa under covid-19
När coronakrisen nådde Brasilien i fjol blev ett nödbistånd räddningen för omkring 67 miljoner låginkomsttagare. I december 2020 avslutades programmet. Nu står miljontals familjer på gränsen till utslagning. Samtidigt kommer rapporter om att sjukvården i de flesta större städer i landet är nära kollaps.
Fem personer sover i Carla Cunhas säng. Hennes nioårige son, hennes nyss myndiga brorsdotter med dennas fyraårige son och fem månader gamla dotter. Och så Carla Cunha själv, 34 år och ensam familjeförsörjare utan jobb. Hennes två andra söner sover på en soffa mitt emot sängen.
– Den värsta känslan är att inte ha råd att mata mina barn och brorsbarnbarn när de är hungriga. Att inte kunna ge dem ett glas mjölk, en bit bröd, en kaka. Min brorsdotter fyllde 18 år i söndags men jag måste hitta mat åt henne också för du vet ... hon arbetar inte heller.
Carla Cunhas bor i kåkstaden Mandela norr om Rio de Janeiro. Det är ett myller av små hus i olika färger och material som vävs ihop av rufsiga kablar. Allt som oftast blockerar knarkhandlare de trånga, smutsiga gatorna med betongblock för att stoppa rivaliserande grupper eller polisen. Stinkande avloppsvatten rinner i rännor framför husen, där barn leker på bara fötter.
Lever på bidrag
Carla Cunha säger att många i hennes kvarter är ensamstående mödrar som lever på familjebidraget Bolsa Familia och, mellan april och december förra året, det specialinsatta nödbidraget Coronavoucher.
Deras levnadshistorier liknar ofta hennes egen. Carla Cunha började arbeta som städerska när hon var tolv år. När hon fyllt 13 flyttade hon hemifrån. Hennes första make försörjde familjen innan han sköts till döds av polisen 2012.
– Min make var kriminell. Han sålde droger och rånade postkontor men var bra mot mig och barnen. Efter hans död fick jag hjälp av en vän, men han försvann spårlöst en dag när han skulle köpa bröd till mina barn.
Förundersökningen ledde ingenstans.
Carla Cunha berättar att hon några månader senare träffade sina yngsta barns far men att de separerade för fyra år sedan. Samtidigt förlorade hon sitt jobb. Hon var tvungen att lämna bort sina barn till vänner och släktingar medan hon försökte få sin ekonomi att gå ihop genom ströjobb.
– Ibland städade jag. Ibland hjälpte jag en vän att sälja grönsaker. Ibland fick jag en uppsättning underkläder att sälja vilket gav mig en provision att behålla. Under pandemin blev det ännu svårare. Jag levde enbart på Coronavouchern, säger hon.
Carla Cunha jobbade helt inom den gråa ekonomin. Brasiliens om
kring 38 miljoner icke-registrerade arbetare drabbades hårdare än någon annan yrkesgrupp när stränder, butiker, restauranger och barer stängdes för att hindra spridningen av covid-19 förra året. Ideella grupper började sätta press på regeringen för att hjälpa personer som Carla, som inte längre kunde gå ut och söka ströinkomster.
En tillfällig klassresa
I april införde regeringen ett bidrag till dem som saknar formella anställningar eller tjänar högst en halv minimilön. Det månatliga bidraget bestod av 600 brasilianska real (cirka 87 euro), förutom för ensamstående kvinnor som fick 1 200 brasilianska real (cirka 174 euro).
Den så kallade Coronavouchern kom att livnära dubbelt så många som de som arbetade med formella anställningskontrakt. Den nådde nästan halva Brasiliens befolkning och blev det största inkomstöverföringsprogrammet i landets historia innan det avslutades på nyårsafton 2020.
Enligt en studie av tankesmedjan Fundação Getulio Vargas lyckades 13,1 miljoner människor ta sig upp från den sociala pyramidens absoluta botten under de månader som pandemibidraget betalades ut. I juli författade Ecio Costa, professor i ekonomi vid Universidade Federal de Pernambuco, en rapport om Coronavoucherns effekter. Han säger att den skapade en klassresa för många av Brasiliens fattigaste som dock bara var tillfällig.
– Bidraget hade en stor påverkan på ekonomierna i Brasiliens mest marginaliserade städer. Folk kunde köpa mat de aldrig tidigare haft råd med. Trångbodda familjer började bygga ut sina hus. När programmet upphörde föll människor tillbaka i fattigdom. I Brasilien är det vanligt att även låginkomsttagare köper saker på avbetalning men nu har de inte råd att betala sina skulder, säger han.
Sjukvården knäar
När Coronavouchern drogs in i slutet av förra året restes frågan om hur personer utan formell anställning ska överleva coronakrisen, som alltjämt fortsätter. Efter USA har Brasilien i dag världens näst högsta covidrelaterade dödstal. Försenade vaccinationer förväntas förlänga såväl den humanitära som den ekonomiska krisen. Utan någon form av motsvarighet till Coronavouchern kan andelen fattiga snart uppgå till en tredjedel av befolkningen, jämfört med en femtedel år 2018, enligt beräkningar av forskaren Daniel Duque vid tankesmedjan Fundação Getulio Vargas.
Nu går dessutom larm om att sjukvården i landet håller på att knäa under coronabördan.
– Kampen mot covid-19 förlorades 2020 och det finns inte den minsta chans att vända den här tragiska situationen under första halvan av 2021, säger epidemiologen Jesem Orellana vid Fiocruz-institutet, till nyhetsbyrån AFP.
Den 19 februari 2021 satte demonstranter eld på däck och stängde en vägsträcka utanför mångmiljonstaden São Paolo i protest mot att nödprogrammet avskaffades. Några veckor innan dess hade president Jair Bolsonaro meddelat att regeringen diskuterar en förlängning av pandemibidraget.
Den här gången kommer det dock att bara röra sig om cirka hälften av det tidigare månadsbeloppet och omfatta en betydligt mindre del av befolkningen, påpekar Ecio Costa. Han menar att den konstgjorda andningen som pandemibidraget gav måste omsättas i en mer långsiktig, fattigdomsbekämpande strategi.
– När Coronavouchern skapades var det panik, utan någon klar tanke om hur man skulle ta sig ur fattigdomen efter programmets slut. På ett sätt har den synliggjort fattigdomen i Brasilien och visat att statliga program kan ha en stor positiv verkan. Den kommer inte att utrota fattigdomen för det finns inte en tillräckligt stor federal budget. Det är en sådan budget som måste skapas, så att statistiken från Coronavoucher-programmet kan användas för att inrätta bredare åtgärder i framtiden, säger han.
"Jag måste leva för mina barn"
Under tiden kämpar Carla Cunhas med den gnagande ångest som kommer av att inte kunna veta om hennes barn får tillräckligt med mat i morgon.
– Jag försöker leva mitt liv för tyvärr måste jag leva mitt liv, jag måste fortsätta för mina barn. Denna sorg som jag känner, jag vill inte förmedla den till dem, säger hon.
Samtidigt säger hon åt sina barn och brorsbarnbarn att inte göra samma misstag som hon, när hon lämnade hemmet och skolan som tonåring och gifte sig med en kriminell.
– Arbeta hårt, var ärliga, håll er borta från droger, stjäl aldrig. Skaffa er en utbildning, säger jag till dem. Jag är stolt över min 14-åriga son, han studerar och vill bli designer. En annan vill bli fotbollsspelare. Jag, Carla utan jobb, är ingen. Mina barns drömmar är mina drömmar.