Våldet kommer att öka

Förbundet för mödra- och skyddshem meddelade i början av mars att kontakterna med dem hade ökat kraftigt förra året jämfört med föregående år. Kontakter relaterade till våld i nära relationer ökade från 7 399 till 11 500. Det totala antalet kontakter var 23 787 jämfört med 16 081 föregående år.

Ökningen av våld under coronapandemin är alltså ett riktigt stort och betydande samhällsproblem. Pressmeddelandet från Förbundet för mödra- och skyddshem fick däremot väldigt liten mediesynlighet, om alls. Amnesty Finland beskrev ökningen av våld mot kvinnor och intimt partnervåld som en slags skuggpandemi av coronapandemin redan i augusti 2020. Utifrån den synlighet frågan får i medierna verkar våldet fortfarande stå i skuggan.

Våld i nära relationer uppstår inte i ett tomrum och är inte alltid fysiskt. Fysiskt våld är ofta förknippat med psykiskt och ekonomiskt våld som förekommit under en längre tid och som inbegriper stark kontroll över partnern och barn. Restriktioner som införts till följd av coronapandemin har ökat kontrollen, vilket i vissa fall har försvårat möjligheterna att söka hjälp, till exempel via telefon.

På grund av coronabegränsningarna jobbar fler och fler människor på distans eller har förlorat sina jobb. Samtidigt har barn ibland gått i skola på distans. Våld i nära relationer kan drabba vem som helst, oavsett kön, men forskning visar att fenomenet vanligen är könsbestämt och oftast riktas mot kvinnor och även barn.

Finland har redan 2019 fått stark kritik från Greviogruppen, som övervakar Istanbulavtalet. Avtalets syfte är att förebygga våld mot kvinnor. Den nuvarande regeringen har lanserat ett program för att bekämpa våld mot kvinnor 2020–2023. Att genomföra programmet är verkligen aktuellt just nu, eftersom våldet bara ökar och social- och hälsovårdsreformen och kommunalvalet ligger framför oss.

Ökningen av våld i nära relationer under coronapandemin var förutsägbar och fruktad. Finska rapporter och internationell forskning har bekräftat att rädslan var befogad. Att satsa resurser är ett politiskt beslut och att bekämpa våldet mot kvinnor är en stor politisk fråga som måste tas på allvar.

Det finns ett stort behov av vissa restriktioner för att bromsa och förhindra spridningen av coronaviruset, men varje restriktion är samtidigt ett politiskt beslut som kräver en bedömning av könskonsekvenser och även klasskonsekvenser.

De som hade det svårt innan pandemin har det ännu svårare nu. I den offentliga debatten pratas det ofta om pandemin och hur den påverkar det ekonomiska läget, men det sociala får fortfarande ganska minimal synlighet. Coronapandemin och alla begränsningar har ändå sociala konsekvenser.

När psykiskt illamående och arbetslöshet ökar kan vi bara förvänta oss att även våldet kommer att öka.

”De som hade det svårt innan pandemin har det ännu svårare nu.”