Språkhyfshyfs: Förlåt, bästa gärs!

Det finns inga skräpfiskar.

Efter förra veckans betraktelse om fiskar och dryckesblandningar fick jag genast några bistra mejl. ”Det finns inga skräpfiskar på samma sätt som det inte finns skräpmänniskor,” påpekade en person.

På samma linje är Ulrica Cronström: ”[J]ag uppreser mig starkt mot att beteckna någon som helst fiskart som 'skräpfisk'. I mina öron låter det lika fult som det s.k. n-ordet, som man numera undviker i civiliserat tal. Ordet visar tydligt på nutidsmänskans förvrängda syn på naturen, att allt levande som inte kan mätas i pengar inte har något värde. Vårt språkbruk avslöjar ju obarmhärtigt våra attityder.”

Mycket sant – på Marthaförbundets hemsida (martha.fi) hittar man dessutom under fliken ”Vardagskunskap” en artikel där gärsen sorterar under rubriken ”Känner du smartfiskarna”, tillsammans med bland andra id, simpa och nors.

Som köttätare är jag en varm anhängare till principen ”från nos till svans”, så det var hursomhelst dumt och slentrianmässigt av mig att avfärda gärsen som skräp. Dess bästa tid är april och maj, den ger en god buljong och rom, och har man tur kan man få köpa gärsfilé vid välsorterade fiskdiskar. Filén har ”en ganska svag smak men annars som abborre”, rapporterar en tredje läsare.

Marthorna vill också slå ett slag för den goda norsen och skingra fördomarna mot den: ”En av orsakerna till att många är lite skeptiska till norsen är den säregna lukten av färsk gurka, den kommer från en körtel i nackregionen på fisken.”

Hur kan man dissa någon för att den luktar gurka? Stekt nors smakar gott och dess rom är gyllengul, god och kallas också för romsmör.

Och så lite finska. Gärs är kiiski, men: ”Snorgärs eller snorgirs heter räkäkirsu på åbofinska. Kirsu är till exempel en hunds svarta nostopp (...) En gös är som en stor gärs. På norska gjørs, medan gärsen är hork,” skriver Jorma Inki.

Ännu en observation från dryckesblandningarnas värld, insänd av Harri Wessman:

”När det gäller benämningar på drycker, råkade min fru Liisa och jag i Tallinn ut för en karakteristisk blandning som vi har roat våra gäster med då och då även här hemma. Skumvin med Vana Tallinn-likör heter Sirp ja vasar, alltså på svenska blir det naturligtvis i omvänd ordning Hammaren och skäran. Drycken är utomordentligt effektfull i att ge en snabb och dundrande kraftig fylla. Utskänkning förekommer i samband med besök på spionagemuseet i översta våningen på hotell Viru.”