Maskerat

Det är märkvärdigt hur anonym man kan bli när man trär på sig ett munskydd, i synnerhet om detta kompletteras med ett par rejäla glasögon och i vinterföre därtill med en yllemössa neddragen i pannan. Häromsistens stötte jag i en butik på en mask som glatt utropade ”så roligt att se dig, det var länge sedan, hur mår du …” och pladdrade på. Jag försökte identifiera rösten som dämpades av munskyddet och trodde mig småningom veta vem hon var. Vi stod på två meters avstånd från varandra och utbytte tankar. Hon talade om sin lilla hund fast jag hade för mig att hon hade katt. Hon berättade om sin dotter, vilket förbryllade mig. Hade hon inte två söner? Småningom lämnade vi butiken samtidigt. Ute i friska luften slet hon av sig munskyddet. Och jag insåg att jag hade trott att jag pratade med en helt annan person. Men det täcktes jag inte tala om för henne.

Vi ser ut som skurkar ur en västernfilm allihopa, det är bara hatten, hästen och revolvern som fattas, säger en av mina vänner. Jag vet att detta är allvar, tillägger han, men man kan väl få se någonting positivt i denna märkliga maskeradbal…

Och då kom vi osökt in på historiens mest berömda maskerad, den som hölls på Kungliga operan i Stockholm på kvällen den 16 mars 1792, alltså i dag för exakt 229 år sedan. Det var då Gustav III mördades av en grupp sammansvurna ur hans närmaste krets. Kungen var maskerad, han bar liksom andra i hans uppvaktning den så kallade venetianska dräkten med svart slängkappa av siden, svart trekantshatt och en vit stor mask som gick ner på näsan. Eftersom de flesta herrarna i hans eskort var klädda på samma sätt gällde det för attentatsmännen att identifiera kungen.

En av dem kände igen majestätet, gick fram till honom och fällde den sedermera bevingade repliken ”God afton, vackra mask”. Det var signalen. Kungen sköts med två pistolskott. Han var vid medvetande och fördes ut och dog först tretton dagar senare av sina skador. Kapten Jacob Johan Anckarström befanns skyldig till själva mordet och avrättades, det behövdes en syndabock. De sammansvurna var många, samtliga ur kungens närmaste omgivning, några landsförvisades, andra sattes på fästning. Intressant nog finns det inga bevis för att någon faktiskt skulle ha sagt ”God afton, vackra mask”, men uttalade eller inte blev orden bevingade, är namnet på en kuplett av revykungen Karl Gerhard på 1930-talet och titeln på minst två svenska historiska romaner.