Fruktbart sammantvinnade sköra stämningar
Tematiskt genomtänkta, tankeväckande helheter får i bästa fall mer utrymme i en tid av strömmade konserter. De tematiska trådarna tvinnades väl vid Helsingfors stadsorkesters konsert i onsdags, med kreativ ljusdesign som pricken över i:et.
Helsingfors stadsorkester
Solist: Jukka Perko, sopransaxofon. Konsertmästare: Jan Söderblom. Ljusdesign: Valo Virtanen. Kancheli, Schönberg. Strömmad konsert från Musikhuset 17.3.
En god sak med strömmade konserter är att de yttre omständigheterna bäddar för en mer innovativ repertoarpolitik. Förvisso vevas alltfort standardnummer, men en tendens till ökade risktagningar är ändå skönjbar medan det koncentrerade, inte sällan pauslösa konsertformatet öppnar mot tematiskt mer genomtänkta, tankeväckande helheter.
Så även vid onsdagens konsert med Helsingfors stadsorkester, där en nocturnal och en bedjande aspekt fungerade som fruktbart sammantvinnade röda trådar. I georgiske mästersymfonikern Giya Kanchelis (1935– 2019) Nachtgebete (Night Prayers) – sista delen ur den av fyra böner under dygnets olika tider bestående verkhelheten Leben ohne Weihnachten – handlar det om en tillbedjan, medan det i Arnold Schönbergs Verklärte Nacht är frågan om en mellanmänsklig bön.
I Kanchelis musik kontrasteras verkningsfullt suggestivt meditativa kvaliteter mot stundtals nog så häftiga, om än oftast under ytan sjudande emotioner och även om medlen kan synas enkla är de inte desto mindre effektivt stämnings- och emotionsskapande. Minimalistisk är hans musik definitivt dock inte och kopplingen till Arvo Pärt, som konsertpresentatören Jaani Länsiö påtalade, har jag nog svårt att identifiera.
Must och intensitet
I Night Prayers för stråkkvartett och ljudband (1992) – nu hörd i versionen för sopransaxofon, stråknonett och ljudband – interagerar saxofonens böner än stillsamt reflekterande, än mer passionerat uppfordrande med stråkensemblen. Solostämman är designad för Jan Garbarek och den finländska Garbarek, Jukka Perko, sög suveränt ut all tänkbar must och intensitet ur såväl det noterade som improviserade materialet.
Jan Söderblom, som med fast och flexibel hand kontrollerade skeendena från konsertmästarpallen, stod för många läckra soloinsatser och inspirerade sin ensemble till ett fullödigt musicerande i såväl Kancheli som, inte minst, Verklärte Nacht. Välkommet var det även att få höra Schönbergs hit i originalversionen för stråksextett, som mer träffsäkert fångar musikens sköra poesi.
Som guldkant på det hela hade vi sedan Valo Virtanens kreativa ljusdesign, som förlänade helheten en skönt stämningshöjande tilläggsdimension. Bra musik står självfallet på egna ben, yttre effekter förutan, men eventuellt kunde man framdeles ändå äska en mer aktiv satsning på det visuella elementet vid speciella, för ändamålet särskilt lämpade konserttillfällen.
❞ Solostämman är designad för Jan Garbarek och den finländska Garbarek, Jukka Perko, sög suveränt ut all tänkbar must och intensitet ur såväl det noterade som improviserade materialet.