Filip Saxén kommenterar kvinnoföraktet inom idrotten
”Det finns fortfarande starka krafter som jobbar för att upprätthålla de patriarkala strukturerna och som gärna ser att kvinnor och damidrott fortsätter hålla till i skuggan av männen.”
Att förbund och organisationer reagerat på de här uttrycken för kvinnohat är förstås bra. Men att den här sortens agerande existerar visar att kvinnor år 2021 ses som något avvikande och det avslöjar det tragiska faktumet att kvinnor inte är välkomna i idrottens manliga värld.
KOMMENTAR
Idrottens kvinnoförakt: En manlig tränare straffas med att träna ett damlag, en kvinnlig spelare stäms av sin klubb för att hon blev gravid och en OS-ledare föreslår att en plus-size-modell ska uppträda utklädd till en gris under öppningsceremonin.
Män och manlig idrott har alltid varit normen. Det är män som styr inom idrotten, det är män som prioriteras inom idrotten och det är män som lyfts fram och hyllas inom idrotten. Att kvinnans idrottande i alla tider varit mindre värt har inte med de kvalitativa prestationerna att göra. Det har att göra med att männen med makt valt att nedprioritera och stänga ut kvinnorna från idrotten genom att skapa en ovälkomnande atmosfär, strukturer som stöder det manliga och genom att styra resurserna bort från damidrotten och jämställdhetsarbetet.
Och det finns fortfarande starka krafter som jobbar för att upprätthålla de patriarkala strukturerna och som gärna ser att kvinnor och damidrott fortsätter hålla till i skuggan av männen.
Det syns klart och tydligt i tre fall som uppdagats under de senaste dagarna. Kvinnoförtrycket och -hatet har tagit sig uttryck på flera olika sätt och kvinnans plats på botten av hierarkin inom idrotten har förstärkts.
Den italienska volleybollspelaren Lara Lugli stäms av sin klubb Volley Maniago Pordenone. Orsaken: att hon krävde 2 500 euro i utebliven lön efter att hon fått sparken på grund av att hon blev gravid.
Ur stämningsansökan framgår att klubben hävdar att Luglis graviditet påverkade lagets sportsliga resultat negativt, vilket ska ha lett till förlorade sponsorintäkter, skriver The Guardian.
Lugli fick sparken för att hon enligt klubben inte berättat om sina planer att bli gravid. En månad senare fick hon missfall, fick inget stöd av klubben då hon berättade om tragedin och krävde 2 500 euro i utebliven lön av klubben.
– De jämför graviditet med ett olagligt och skadligt beteende – det är en väldigt allvarlig sak, säger Lugli till The Guardian.
Klubbens ordförande Franco Rossato anser inte att klubben gjort något fel.
Rossato representerar den föråldrade och misogyna synen inom idrotten där många män på ledande positioner fortfarande anser att kvinnor måste välja mellan familj och karriär. Med andra ord anser han att kvinnan inte har en naturlig plats inom idrotten.
Rossato är inte ensam med sina värderingar.
Tysk fotboll har visat att man anser att fotboll för damer är något som kan jämföras med socialarbete.
Heiko Vogel, tränare för storklubben Borussia Mönchengladbachs U23-lag, stängdes av i januari för osportsligt beteende mot domare. Förutom avstängningen straffades Vogel med böter på 1 500 euro – och att han skulle träna damlag.
Det tyska fotbollsförbundet har gett Vogel tid till slutet av juni att avtjäna sitt straff – att leda ett dam- eller flicklags träningar under sex sessioner.
Förbundet anser alltså att man kan bestraffa en tränare med att träna kvinnor. Det sänder en rätt märklig och klar signal om hur man värderar damernas idrottsutövande.
– Det här visar att dam- och herrfotboll inte har samma status. Om att träna ett damlag anses som ett straff likställer man damfotbollen med socialarbete. Det är en farlig signal att sända. Dessutom är damfotboll en sport på samma sätt som herrfotbollen och de som spelar fotboll gör det på samma proffsiga nivå som herrarna, säger Nicole Selmer från nätverket Frauen im Fussball till ESPN.
Också i Japan ville man upprätthålla sina misogyna traditioner. Bara kort efter att OS-chefen Yoshiro Mori tvingats avgå efter sina sexistiska kommentarer om att kvinnor pratar för mycket och därför är olämpliga för ledande roller skakas OS-organisationen av följande skandal.
Hiroshi Sasaki, kreativ chef för ceremonierna under Tokyo-OS, lämnar sin post efter att ha föreslagit att den japanska komikern Naomi Watanabe skulle uppträda under invigningen utklädd till gris.
Watanabe har förutom arbetet som komiker medverkat i flera reklamkampanjer och är en av få ”plus-size”-modeller i Japan och hon har över nio miljoner följare på Instagram.
I Italien har både utrikesminister Luigi Di Maio och senatens ledare Maria Elisabetta Alberti Casellati tagit avstånd från Volley Maniago Pordenones agerande och Casellati kallar det för ”våld mot kvinnor”.
I Tyskland har kritiken mot straffet varit hård och det tyska förbundet har meddelat att man ser över det.
I Japan ser det däremot svårare ut att lära sig av sina misstag. Att två män tvingats lämna sina poster i OS-organisationen på grund av kvinnofientliga kommentarer vittnar om ett djupt förankrat problem.
Att förbund och organisationer reagerat på de här uttrycken för kvinnohat är förstås bra. Men att den här sortens agerande existerar visar att kvinnor år 2021 ses som något avvikande och det avslöjar det tragiska faktumet att kvinnor inte är välkomna i idrottens manliga värld.