Här är lyxen att flyga spartanskt.
Småflygplatserna dit hobbyflyget flyttar från Malm kämpar med så grundläggande saker som vägar, el, tankning, vatten och avlopp.
Hobbyflygarna i Malm söker sig till andra baser. På Hyvinge flygfält 46 kilometer bort kan Markku Niskanen, när han vill, dra Renegade II:an ur hangaren, starta och flyga en tur. Men klubbfälten saknar vägar, el, vvs och annan infrastruktur för att bli nya center för flygandet. Till och med fast det en gång gick turflyg från Hyvinge till Stockholm.
– Det här är gamla militärflygplatser som försvaret efter kriget gav till flygklubbarna. En del av infrastrukturen är därefter.
Flygplatschefen Jukka Helminen står i klubbens kafferum och ser ut över banorna på Hyvinge flygplats. Det är bland annat hit flyget flyttar när Malm i Helsingfors stänger. Hyvinge har tagit emot fem flygplan, som får parkeras utomhus för att det är fullt i hallar och hangarer.
Hyvinge flygklubbs gula hus är som en av tusentals finländska föreningslokaler. En stor, glest möblerad sal doftar lätt av både fukt och kyla. Ett ljust sidorum har stora fönster ut mot banorna, ett pappställ med snacks och godis för självplock, en blommig gardinkappa för lite trivsel.
Huset har en gång varit en flygterminal som Aero, numera Finnair, snabbt fick för att sköta all flygtrafik från Helsingfors åren 1945– 47. Malm har haft en exodus också tidigare, när de allierades kontrollkommission tog över den dåvarande flygplatsen för några år efter kriget.
– Här satt flygledningen och kunde se ut över banorna, säger Jukka Helminen och tittar ut över snövidderna.
Ute i stora salen checkade passagerarna in. Utanför står stoppbufferten kvar efter tåget som 1945 tuffade från Helsingfors ända in till en liten träperrong här på gårdsplanen. Under några månader, innan kontrollkommissionen stängde rutten, flög man från Hyvinge till Stockholm.
Hoppa i planet och flyga
Markku Niskanen anländer i en Range Rover som har sett bättre dagar. Ur en hangar rullar han ut sitt självbygge, ett blått dubbelvingat ultralätt Renegade II-flygplan. Det har han byggt själv enligt amerikanska ritningar. Med en lätt snärt på propellern slänger han i gång planets Volkswagenmotor och hoppar upp i sittbrunnen.
– Planet blev klart 2014. Jag byggde på det i många år. Jag hade plandelar hemma i skåp, under sängen och på vinden, säger han medan tofsarna på hans luva fladdrar i propellerdraget.
För vintern har han ställt planet på skidor. Han ska bara prova lite att köra av och an på marken, säger han, och taxar i väg. Men vips har han gett efter för flygarens frestelse och så syns hans lilla ultra, OH-U651, som en liten klarblå prick mot den gråblå marshimlen.
– Det är det som är charmen. Att en dag vid vackert väder hoppa i ett plan, som någon flygklubb underhåller och flyga en tur. När Malm stänger försvinner den möjligheten för många, har Timo Hyvönen tidigare sagt till oss.
Timo Hyvönen är ordförande för nationella Finlands flygförbund och för vänföreningen MLY som värnar om Malms sista chanser att förbli en flygplats.
Läggs Malm ner kommer flyget som hobby i Finland att ta stora steg bakåt, säger han. Den senaste flygklubben han hörde om hade i fjol bara 300 flygningar mot 1 300 året innan. Privatpersoner som ägt flygplan på Malm säljer dem.
– De far till Danmark, Slovenien och ända till Madagaskar. Om du skulle bo i Helsingfors och äga en bil, skulle du då först ta dig till Hyvinge för att sedan kunna köra med den? säger han.
Statsbidrag gör det möjligt att tanka
Hyvinge flygplats ligger på en ås med gles tallskog där staden har dragit motionsbanor kring fältet. Landningsbanan här är något längre än på Malm, närmare 1 300 meter och plogas året om. Här finns en flygplansverkstad och från i vår efter ett större statsbidrag också en liten mack för att kunna tanka flygplan.
Det är mer än på många av de andra klubbflygfälten kring Helsingfors som blir alternativen när Malm stänger. Många har det primitivt med så grundläggande infrastruktur som el, vatten och avlopp.
Hyvinge har ingen flygledning, utan alla plan meddelar på en överenskommen radiofrekvens vad de tänker göra härnäst. Landningsbanan i Hyvinge har varken inflygnings- eller banljus. Flygklubben har modernare ledlampor som de ibland placerar ut när de övar, säger Jukka Helminen.
– Om vi ska bygga nya asfaltplattor, med elstolpar, vem ska betala det? Om vi bygger nya hallar så behövs det också vägar till dem, säger Jukka Helminen medan vi kör runt på fältet i hans vita cityjeep.
Vi spanar snabbt över himlen och träden efter Markku Niskanen i sin blåa ultra-dubbeldäckare innan vi snabbt åker ett stycke längs den 18 meter breda startbanan för att komma från klubbhuset och sedan viker av banan mot hallen där Helminen bossar för Konekorhonens flygverkstad. Men så kan man inte ha det i längden.
Flygskola flyttade till Spanien
På Malm har den största flygklubben MIK flyttat sina plan till det helt nya flygfältet Redstone i Pyttis som flygentusiasten och investeraren Esa Korjula har låtit bygga. Han ledde in i det sista de arbetsgrupper som planerade ett starkare kommersiellt Malm, med bland annat skisser på en cityflygplats med 2 000 meters landningsbana också för större passagerareller fraktplan.
Flygskolorna lämnar Malm. Gun Gustavssons och hennes man Mark Bakers BF-Lento fick flytta sina flygplan till Nummela i Vichtis när utmätningen började tömma Malm. Där är flygplatsen stängd för midvintern men plogades upp för att ta emot planen. Flygfältet i Nummela har ett strängt miljötillstånd som begränsar motorflyg. BF-Lento uppges satsa på flygutbildning i Åbo.
Den privata flygskolan Aeropole har flyttat sina plan till Vesivehmaa norr om Lahtis och utbildar i Tammerfors och med mera avancerade kurser i Danmark.
Den statligt kontrollerade flygskolan Patria Aviation fick redan 2017 genom sin ägare direktiv att flytta till Tammerfors. Senare har hela bolagets basutbildning flyttat till Córdoba i Spanien, där vädret året om är bättre.
Gränsbevakningen flyttade helikoptrar och spaningsplan från Malm till Helsingfors-Vanda 2017.
Planet blev klart 2014. Jag byggde på det i många år. Jag hade plandelar hemma i skåp, under sängen och på vinden.
Markku Niskanen flygpentusiast
Protester mot nya småflygfält
Nya småflygplatser skissas det också på, men motståndet är stort. Landskapsplanen för Nyland har bara tre flygplatser, Helsingfors-Vanda, Nummela och Hangö.
I Mäntsälä, intill riksväg 25, har en större markyta kalhuggits och ytschaktats. Vid det öde området står en övergiven Peugeot-bil av större modell utan registerplåtar i en snödriva intill en vägbom. Här pågår projektet Mäntsälä Aero, bara 15 kilometer från Hyvinge flygplats.
Företagsgruppen Gels som arbetar med byggnadsrivning och schaktning har sin egen synergi här. Under sex års tid ska företaget breda ut betongkross från rivna byggnader och konstruktioner och bygga en ny småflygplats utanpå.
Det utlovas en modernare flygpark, med en drygt 800 meters bana. Det ska också bli bilracing, evenemangsfält, hangarer och en bensinstation med långtradarparkering.
Att få miljötillståndet tog fyra år. I Vasa förvaltningsdomstol ligger nu nio besvär mot det från tiotals privatpersoner, ett jordbruksföretag och både lokala och nationella naturskyddsföreningar.
Också kring flygplatsen i Pyttis pågår besvärsprocesser. Samtidigt som den statliga trafikmyndigheten har beviljat anslag till flygplatsen har den likaledes statliga NTM-centralen i regionen lämnat in besvär mot bygglov för hallar på fältet.
Balansgång med lokalpolitiken
Jukka Helminen står i ett hörn av verkstadshangaren. En Beechcraft Bonanza står och väntar på att få helt ny instrumentering, reservdelar ligger på hyllor enligt olika flygplans registerbokstäver.
– Vi har småhusområden på alla sidor. Klagomålen kommer numera in via Traficoms webbplats eller direkt till oss. Det inverkar direkt på lokalpolitiken. Staden har slutat röja snö på flygplatsens banor och plattor. Företaget och föreningarna på området får numera betala det själva.
Flygrutinerna kring fältet anpassas så gott det går, nu senast för att inte störa de allra mest nyinflyttade i en ny kranskommunsidyll av småhus som ligger under inflygningen västerifrån, i grannkommunen Hausjärvi.
Efter Malm ser Jukka Helminen ingen större potential i att flygskolor eller till och med någon av de flygplatsoperatörer som verkar i världen skulle engagera sig i Hyvinge.
– Blir det protester från omgivningen kan de ju hur enkelt som helst sticka och ta sin verksamhet någon annanstans, säger han.
TEXT: JAN-ERIK ANDELIN
FOTO: CATA PORTIN