Lärarutbildningen – en evighetsfråga
LÄRARUTBILDNING I HBL (11.3) kan vi läsa att Utbildningsstyrelsens rapport om lärarsituationen i Svenskfinland är klar. Man har kommit till det föga överraskande resultatet att det råder stor brist på behörig personal i de svenska skolorna i södra Finland.
Jag var aktiv inom skolpolitiken i ett drygt kvartssekel, fram till för cirka tio år sedan. Under den tiden gjordes ett flertal undersökningar och analyser, både regionalt och nationellt. Samtliga visade att det råder stor brist på behörig personal i de svenska skolorna i södra Finland. Ändå kvarstår alltså problemet, och en delorsak är revirtänkandet inom högskolesektorn.
Utbildningsstyrelsens senaste undersökning har gjorts av Gun Oker-Blom, som bland annat efterlyser ett utökat samarbete mellan Åbo Akademi och Helsingfors universitet för att avhjälpa situationen. Det samarbetet har många generationer hunnit efterlysa, utan nämnvärd framgång.
Efter segdragen kamp lyckades man för några år sedan få till stånd en svenskspråkig klasslärarutbildning vid Helsingfors universitet, utan den medverkan från Åbo Akademi som man hoppats på. Men den kvoten räcker inte. Skolorna i Helsingforsregionen fortsätter att slåss om behöriga lärare, rektorerna lägger varje år ett nästintill omöjligt pussel för att skolåret ska fungera, eleverna får finna sig i att ofta byta lärare och att undervisas av personal som saknar formell kompetens. Hur har vi råd att slösa bort våra barns skolår på det sättet, år efter år, decennium efter decennium?
Visst är det bra att tidningarna nu skriver om problemet och påminner om att något borde göras. Lite tragikomiskt blir det ändå när det plötsligt serveras som en stor nyhet.
Ännu mera absurd blir situationen när man sedan (HBL 16.3) läser en intervju med Fritjof Sahlström, dekan för pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi. Där berättar han stolt om Åbo Akademis planer för utökad klasslärarutbildning – men inte i Finland, utan i Sverige och småningom i hela Norden! Det kommer enligt Sahlström att kosta många miljoner och man räknar med statlig delfinansiering. Ska Finland alltså med statliga medel sörja för att elever i Sverige, Norge och Danmark får kompetent undervisning medan våra egna elever fortsätter att hanka sig fram i en underbemannad skolsektor?