Mossiga män och övergivna lyxresorter där Kati Immonen låter naturen härja fritt
Den som undrar hur framtiden ser ut i en värld utan människor men med desto mera djur och växtlighet kan styra kosan mot Helsinki Contemporary. Kati Immonen målar upp en igenvuxen omgivning där maktstrukturer fått ge vika.
UTSTÄLLNING Kati Immonen Overgrown Helsinki Contemporary, till 3.4.2021
Förutom att människan lever av naturens resurser, manipulerar hen den i enlighet med sina estetiska behov. Städer och privatpersoner planerar grönområden för att de ska smälta in i sin omgivning. Ofta är planeringen minutiös, med träd på rad och rabatter i rosa bandet-formationer där ogräs och andra obehöriga arter ej äga tillträde. Ett avvikande exempel är den pittoreska engelska trädgården med målet att skapa en så naturlig vy som möjligt vilket uppnås genom förskönandet av naturens brister och anläggning av allt från döda träd till ruiner.
Det totala kontrollbehovet blir påtagligt i ordet "igenvuxen". Termen syftar på en situation där naturen vuxit sig tillbaka över ett anlagt område och åter tagit det i besittning – ofta något som omtalas i negativa ordalag. Faktum är ändå att naturen reparerar sig själv, att grässtrån tränger igenom asfalten och fortsätter växa och att detta är en av förutsättningarna för det fortsatta livet på jorden.
Uppenbar kritik
I Kati Immonens separatutställning Overgrown infiltreras utrymmet i Helsinki Contemporary med vildvuxen vegetation. Verken skildrar en framtida värld från vilken människan har försvunnit och naturen har tagit över de spår som lämnats kvar; platser som Kekkonens bastu vid Ekudden. Ett överflöd av blommor, klängväxter och djur bidrar till den mystiska stämningen av att befinna sig i ett stadium mitt emellan verklighet och saga.
Verken ingår i två serier som ändå liknar varandra både tematiskt och till utförandet. I titelserien Overgrown skildras lyxiga simbassänger och andra anlagda strukturer som igenvuxna eller till och med förstörda av naturen. Samtidigt får de en ny funktion som oaser för en frodande flora och fauna. I den andra serien, Monument, framställs byster av anonyma historiska personer vilkas drag blivit täckta av grönska. Budskapet och kritiken av de västerländska maktsymbolerna är uppenbar.
Digitala möjligheter
De flesta av de drömlika verken är skapade i vattenfärg, så att färgernas permeabilitet skapar skikt genom vilka motiven växer fram. Tekniken förstärker målningarnas flytande kvalitet, speciellt i verken med bassängerna som ter sig närmast självlysande och skapar en ännu starkare kontrast mellan växtligheten och de av människan skapade konstruktionerna.
De två serierna visas inte som separata helheter utan om vartannat. Att verken varierar i storlek och inramning utgör tappra försök att upprätthålla betraktarens intresse bland de något repetitiva skildringarna. Ett spännande tillägg utgörs av det digitala verket Overgrown: Infinity Pool (2021) i vilket en animation som ständigt växlar färg och form projiceras på ett verk i papper. Det är ett lyckat exempel på hur teknik kan tillåta konstnärer att utveckla sina uttryckssätt och bidrar till att ge måleriet en levande karaktär. Mest fängslande är ändå de allra mörkaste bilderna där bysten bakom blommorna knappt kan urskiljas utan snarare uppfattas som en abstrakt vålnad från det förflutna.
Aktuell problematik
Ingen har glömt sommarens Black Lives Matter-protester och den medföljande diskussionen kring varat eller icke-varat av statyer föreställande problematiska kolonialistiska män. I ljuset av detta blir Immonens verk påfallande aktuella och för den fantasifulla erbjuder de ett alternativt sätt att handskas med de många tvivelaktiga monumenten. Varför inte låta naturen ha sin gång och låta dem bli igenvuxna, för att en gång för alla demonstrera hur mossigt förlegade dessa gubbar är?
❞ De flesta av de drömlika verken är skapade i vattenfärg, så att färgernas permeabilitet skapar skikt genom vilka motiven växer fram.