En glädje för örat då Radions symfoniorkester bjuder på kammarmusik
Framförandet av Nico Muhlys sextett gav mersmak och förhoppningsvis får Finland uppleva mer av hans musik. I Brahms klarinettkvintett andades alla musikerna verkligen som en och spelade med stor inlevelse.
KAMMARMUSIK
Musiker från Radions symfoniorkester. Nico Muhly: Doublespeak – Brian Kim, flöjt, Han Kim, klarinett, Han Shi, violin, Eeva Rysä, cello, Jerry Piipponen, slagverk, Janne Oksanen, piano. Brahms: Klarinettkvintett h-moll: Han Kim, klarinett, Jukka Pohjola, violin, Han Shi, violin, Jakob Dingstad, viola, Mikko Ivars, cello. Strömmad från Musikhuset 19.3.
När de nya coronarestriktionerna annonserades i huvudstadsregionen i början av mars bestämde Radions symfoniorkester sig för att skala ner ännu mer, från ett trettiotal musiker till kammarmusikkonserter. Detta blev ett lyckat beslut.
Amerikanske kompositören Nico Muhlys verk Doublespeak var en 75-årspresent till legendariska minimalisttonsättaren Philip Glass. Muhly bygger själv utifrån minimalismen och i Doublespeak använder han två små fragment ur Glass’ Music in Twelve Parts.
Doublespeak valdes till RSO-programmet av violinisten Han Shi som under studietiden vid Juilliard blev förälskad i verket. Stycket präglades av ett energiskt öppningsmotiv som ständigt förändrades, men atmosfären blev lugnare mot slutet.
Verket skrevs för sextetten Eighth Blackbird i Chicago som har spelat tillsammans i många år. Synkoperingarna gör verket mycket krävande och bara de mest gedigna musikerna lyckas leverera, vilket RSO:s musiker gjorde i högsta grad.
Muhly har besökt Finland i samband med Avantis Sommarmusik 2011 och han känner sig hemma både i den klassiska musikens och i popmusikens värld. Jag hoppas att Finland får uppleva mer av hans musik, det finns bland annat pärlor i körmusikutbudet.
Andades som en
Brahms skrev sin klarinettkvintett opus 115 ganska sent i livet (1891), och den innerhåller turvis stunder av vemod och av nostalgi. Trots tonsättarens pessimism var det en glädje att få lyssna till klarinettisten Han Kims sjungande klang och läckra frasering, särskilt i andra satsen. Alla musikerna andades som en och spelade med stor inlevelse, vilket gör det svårt att tro att de började öva bara för fyra dagar sedan.
Det har varit givande att få lyssna till RSO:s intervjuer med olika artister i samband med de strömmade konserterna. Däremot blev samtalet med Nico Muhly ganska klumpigt – inte för att han satt i New York vid sin dator, utan för att frågorna helt tydligt var oförberedda och inte alls väckte några intressanta diskussioner. Den delen blev alltså en liten besvikelse.