Hufvudstadsbladet

Petra Bäcklund jobbar som uppsökande ungdomsarb­etare i Vanda. Hennes främsta uppgift är att hjälpa de unga att hitta sin plats i livet.

– Det är bra att jag hinner med förebyggan­de arbete, då behövs en mindre insats senare, säger den nya svenska uppsökande ungdomsarb­etaren i Vanda Petra Bäcklund.

- KATARINA KOIVISTO katarina.koivisto@hbl.fi

Sedan den första mars jobbar Petra Bäcklund vid Helsinge skola i Vanda. Hennes titel är uppsökande ungdomsarb­etare, men eftersom de svensksprå­kiga i Vanda är så få hinner hon träffa ungdomar innan allvarliga problem uppstår. Och det är skönt, för om allt bara var att ta itu med allvarliga problem så skulle det vara svårare att orka, anser Bäcklund. Förebyggan­de insatser är alltid bäst för den unga själv och för samhället, understryk­er hon.

Bäcklund håller ändå regelbunde­n kontakt med sina finska kolleger i Vanda och hon har kunnat konstatera att det finns fördelar med att jobba med en begränsad grupp. De svenska ungdomarna i Vanda är såpass få att skolan har möjlighet att ha en viss koll och att ingripa där det behövs.

Tröskeln för en ung att ta kontakt med Petra Bäcklund är låg, liksom tröskeln för en orolig förälder. Och vice versa, Petra Bäcklund tar lätt kontakt med elever och föräldrar.

Att jobba vid Helsinge skola där också gymnasiet finns tycker Petra Bäcklund är bra. Det är där merparten av de svensksprå­kiga ungdomarna i Vanda finns. Men visst håller hon kontakt med andra skolor med utbildning på andra stadiet dit unga från Vanda söker sig, till exempel med Prakticum.

– Jag finns också på Instagram, så man hittar mig den vägen och det är lätt att få kontakt med mig i skolan eller via kontaktkan­alen mellan hem och skola, Wilma, säger Bäcklund.

Koll på eleverna

Helsinge skola har inte upplevt de svårighete­r en del av de finska skolorna i Vanda har haft under coronapand­emin, att elever helt enkelt försvinner under radarn. På finskt håll finns det de som det inte går att få tag på per telefon, föräldrarn­a vet inte var de håller hus och inte ens hembesök gör någon nytta.

– Vi är en såpass liten skola att vi kan våra elever, säger Helsinge skolas rektor Marielle Mursu.

Vis av erfarenhet­erna från i fjol våras har skolan under den här perioden på tre veckor av stängda högstadier ändå ett 15-tal elever i närundervi­sning. Det är frågan om elever som kanske är skoltrötta eller som av någon anledning behöver stöd i sin skolgång. De här eleverna själva och deras föräldrar upplever att det är bra med fortsatt närundervi­sning, omtalar speciallär­aren Teresa Vuorensola-Perkiö.

På det stora hela tycker Mursu att undervisni­ngen på distans fungerar bra, tiden är kort nu jämfört med fjolåret och redan då löpte det mesta. Många elever trivs med distansarb­etet och lärarna känner sina elever. Men en viss oro medger högstadiet­s rektor att hon känner ifall tiden för distansund­ervisning förlängs.

– Vi samlar elever från ett stort område och många har lång skolväg. Nu får de sova längre om morgnarna. En del upplever också att de har mera ro att studera hemma än i en klass som kan vara stökig ibland, men så finns det också de som saknar den sociala kontakten, säger hon.

Vid Helsinge skola har man redan före coronapand­emin jobbat enligt en handlingsp­lan från Folkhälsan med en specialgru­pp som kallas för hemmasitta­re. Den består av elever som av olika anledninga­r inte vill komma till skolan. Arbetet med den gruppen ansvarar Vuorensola-Perkiö för tillsamman­s med Bäcklund och skolans kurator. Vuorensola-Perkiö omtalar att skolan reagerar så snart en elevs frånvaro blir lång utan att det finns något uppenbart skäl till det. Då tar man kontakt med hemmet och besöker det om det behövs för att förmå eleven att komma tillbaka till skolan.

– Pandemin har inte påverkat den här gruppen, här ligger andra problem i bakgrunden. Just nu är läget faktiskt ganska bra, vi har fått de flesta tillbaka till skolan, säger hon.

Konsekvens­er längre fram

Petra Bäcklund understryk­er att pandemin kan ha konsekvens­er som märks först på lite längre sikt. Familjer där någondera föräldern nu blir arbetslös, där pandemin och isoleringe­n ger upphov till psykiska besvär, alkohol- eller drogproble­m visar sig kanske i barnens skolgång först senare.

Just nu är Bäcklunds huvudsakli­ga uppgift att hjälpa eleverna vid Helsinge skola och gymnasium att hitta sin plats i livet. Det kan betyda allt från att diskutera en framtida studieplat­s till att hjälpa till med att hitta en bostad eller ett arbete. Helt enkelt att hitta rätt, säger Bäcklund själv.

– Ibland räcker det med ett kort samtal, ibland behövs det en längre process för att reda upp en livssituat­ion, säger hon.

Lite direkt uppsökande verksamhet planerar Petra Bäcklund så snart coronaläge­t tillåter. Hon tänker besöka den svenska ungdomsgår­den i Dickursby som är öppen på fredagar, först för lågstadiee­lever, senare under kvällen för högstadiet.

Bäcklund har scoutbakgr­und och berättar att hon alltid har fascinerat­s av barn och unga. Hon har också jobbat inom barnskydde­t och varit ungdomsarb­etare. Hon kommer från Lovisa och tycker att Helsinge skola som miljö på många sätt påminner om skolan i Lovisa.

– Vanda kan jag inte så bra ännu. Men det är helt okej att visa att vuxna inte heller kan allt, skrattar hon.

 ?? FOTO: CATA PORTIN ??
FOTO: CATA PORTIN
 ?? FOTO: CATA PORTIN ?? Petra Bäcklund jobbar som uppsökande ungdomsarb­etare i Vanda och i Helsinge skola. Hon samarbetar tätt med Teresa Vuorensola-Perkiö (t.v.) och skolans rektor Marielle Mursu.
FOTO: CATA PORTIN Petra Bäcklund jobbar som uppsökande ungdomsarb­etare i Vanda och i Helsinge skola. Hon samarbetar tätt med Teresa Vuorensola-Perkiö (t.v.) och skolans rektor Marielle Mursu.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland