Tror på bättre tider
I fjol fick Vandakrögaren Tomi Puikkonen Folktingets pris som årets vardagshjälte. Precis som alla andra krögare har Puikkonen drabbats hårt av coronapandemin. Puikkonen vägrar ändå att ge upp. – Man måste vara optimist och tro på att läget blir bättre. Men det har varit tufft – optimismen har varit hårt prövad. Jag har mått dåligt, säger Puikkonen.
Trots ett svårt läge vägrar Vandaföretagaren och krögaren Tomi Puikkonen, som belönats med Folktingets pris, att kasta in handduken.
– Jag har mått dåligt, men jag litar på att tiderna blir bättre och vi kommer att hålla oss ovanför ytan, säger Puikkonen.
Det är en grå, vårvintrig förmiddag i Myrbacka. Det är inte mycket människor i rörelse, trots att det är en vardag. Den enda större aktiviteten i Myrbacka centrum är byggandet av de nya bostäderna söder om Eldstadsgränden. Krögaren och företagaren Tomi Puikkonen öppnar dörren för oss till sin restaurang Wanda’s som han tillsammans med sin kompanjon Toni Aalto drivit sedan 2016. Vi befinner oss i Puikkonens hemtrakter. Områdena kring Mårtensdal, Friherrs, Stensbacka och Myrbacka har alltid stått honom nära hjärtat.
– Hembygdskärleken är stor. Jag köper allt härifrån och tankar bilen här. På 80-talet var Mårtensdal en ganska otrygg plats, men jag har aldrig fått stryk. Myrbacka har kanske lite tagit över otryggheten efter Mårtensdal, men jag känner mig ändå otryggare på Helsingfors centralstation, säger Puikkonen.
Stampat på samma ställe
Enligt honom har utvecklingen av Vandas västra delar länge stått och stampat på samma ställe. Staden har enligt Puikkonen haft större fokus på att utveckla Dickursby och nya områden.
– Jag förstår att det var bråttom att bygga upp förorterna och att trivseln blev lidande. Nu tycker jag att det skett en utveckling i positiv riktning i västra Vanda de senaste åren. Jag skulle ändå hoppas att man inte bara bygger små bostäder utan också familjebostäder. Men jag vill också understryka att det finns många fina saker i Vanda som till exempel idrottsanläggningar, parker, grönområden och en fungerande kollektivtrafik.
Hur mår det svenska språket i Vanda? – Någon kan säga att svenskan är i marginalen, men jag tycker ändå att svenskan mår bra. Vi har fina svenskspråkiga skolor i Mårtensdal, Dickursby, Helsinge och Västersundom. Daghemmen gör också ett fint jobb. Jag tycker att det finns en bra grund att stå på och man ska värna om svenskan.
Tomi Puikkonen tar fram adresslistan. Han kör ut mat från krogen som är stängd på grund av pandemin. Vi kör ut från Myrbacka centrum mot Mårtensdal. Den här förmiddagen ska Puikkonen leverera mat till ett tiotal hushåll.
– Jag känner många av kunderna. Många sitter på Teams- eller Zoommöten. Det är vardag för många just nu.
Puikkonen rattar sin Volvo behärskat medan han berättar hur han kom in i restaurangbranschen. Puikkonen jobbade länge som eldsjäl i Vandaföreningen Atlas, men efter en längre tid fick han nog.
– Jag var fullständigt utbränd på att jobba med handboll. Jag tog en timeout tillsammans med familjen och flyttade till Spanien. Jag hade länge funderat på att jobba inom krogbranschen, men det var tillsammans med Toni som hade tidigare erfarenhet som vi gjorde slag i saken. Det fanns en klar beställning på en matkrog i västra Vanda – en krog där jag själv vill äta och inte behöver åka in till Helsingfors centrum, säger Puikkonen.
Lovande start
Starten för krogverksamheten var lovande. Försäljningen gick bra och kunderna hittade stället.
– Vi var gröngölingar och gjorde misstag. Vi bjöd på för fin lunch till ett billigt pris. Kunderna åt i praktiken gratis hos oss. Jag lekte också hovmästare och förstod inte att man måste ta hand om kunderna. Jag sprang efter kunder som var missnöjda. Jag var fartblind och insåg inte att man också måste ha tålamod i den här branschen.
Vi kör vidare. Puikkonen känner igen en joggande pensionär.
– Han har sprungit 10 kilometer på nästan en halv timme. Han är i stenhård form.
Vi stannar vid ett bostadshus som får Puikkonen att småle.
– Svallbrinken 1. Det här området känner jag igen. Jag har bott på Svallbrinken 4, säger Puikkonen och smiter in i trapphuset med matportioner.
Puikkonen har inte varit rädd för att expandera sin verksamhet och i fjol somras öppnade han en pub i Myrbacka centrum.
– Det är mycket lättare att driva en pub i jämförelse med en matkrog. Personalkostnaderna är mindre. Matkrogen kräver så mycket mer. Jag har största respekt för de som jobbar i ett kök. Du ska ha verkligt
mycket skinn på näsan för att jobba i ett stekhett restaurangkök en lördagskväll.
Och skinn på nästan har det krävts av en krögare det senaste året. Puikkonen tänker tillbaka på mars 2020.
– Först undrade man om det här alls påverkar branschen. 2020 började ju så bra. Vi hade en tillväxt på 5 till 10 procent och försäljningen av lunchmaten gick bra. När beskedet om att vi måste stänga kom var det blandade känslor. Vi trodde då att det här läget håller på i högst några månader. Vi kämpade hårt, men det var också en stressfri period. Jag tror att den första, totala stängningen räddade många från utbränning. Det var korta dagar och vi fick ett kostnadsstöd av staten på 31 000 euro, säger Puikkonen när vi kör i Tavastby.
Sommaren gick bra för Puikkonen, men på hösten började molnen hopa sig.
– Antalet matgäster minskade, men vi hade en hyfsad försäljning på veckosluten då man gör de största pengarna. Men det blev hela tiden värre och till slut var vi i fritt fall. Vi sysselsätter normalt tjugo personer och nu är vi fyra på jobbet. Vi har varit tvungna att permittera anställda.
Vi kör mot Hasselbacken och på Ollonvägen levererar Puikkonen mat till följande hungriga kund. Den senaste nedstängningen som varit verklighet sedan den 8 mars var välkommen. Puikkonen räknar med att restriktionerna också fortsätter för krogarna efter den 28 mars.
– Vi har varit på fallrepet en längre tid. Stäng vår krog och gör det ordentligt, men hjälp oss sedan. Varje euro som någon betalar oss betalar vi trefaldigt tillbaka till staten, säger Puikkonen upprört.
Han räknar med att pandemin kostat hans företag ungefär 300 000 euro under ett år.
– Om inte gränserna stängs är alla andra åtgärder onödiga. Stäng hela landet, ersätt företagare och vaccinera befolkningen. Jag börjar nog vara ganska trött på alla regler. Idén med att man i fortsättningen skulle stänga restaurangerna klockan 17 är dödfödd. Försäljningen av hämtmat kompenserar två personers löner, men ersätter inga andra kostnader.
Puikkonen vågar trots det osäkra läget se optimistiskt på framtiden. Vi kör mot Jönsasgården. Puikkonen stannar bilen och kliver ut. Han ringer kunden som kommer och öppnar dörren till trappuppgången.
– Jag tror att jag inte kommer att gnälla någonsin mer. Det här läget har varit påfrestande, så efter det här kommer allt att kännas lekande lätt. Jag litar ändå så mycket på framtiden att vi kommer att hålla oss ovanför ytan. Men jag har mått dåligt. Jag sticker inte under stol med det.
Vi kör tillbaka mot Myrbacka. Puikkonens första runda för dagen är avklarad. Utöver att köra mat idkar Puikkonen också välgörenhet. Pingstförsamlingen i Myrbacka delar ut överskottsmat från Wanda’s i sitt kapell – något man gjort redan i fyra år.
– Att hjälpa andra ökar på ditt eget välmående. Man lever ganska mycket på responsen som man får av att hjälpa till. Det är en stor tröst i det här läget, säger Puikkonen.
Vi har varit på fallrepet en längre tid. Stäng vår krog och gör det ordentligt, men hjälp oss sedan. Varje euro som någon betalar oss betalar vi trefaldigt tillbaka till staten. Tomi Puikkonen