Hufvudstadsbladet

Finns det kvar någon gränsöverg­ång i Haparanda? Ingen vet

Jag har verkligen försökt undvika att resa under coronan. Den främsta orsaken är inte ens omsorg om folkhälsan. Det är omsorg om mina nerver. Jag vill inte slåss med alla testintyg. Nu har jag inget val. Det blev värre än jag trodde.

- ANNA-LENA LAURÉN HBL:s medarbetar­e i Ryssland

Ni vet känslan av att inleda ett projekt som man i förväg vet kommer att ge en blodstörtn­ing?

Jag ville inte åka till Finland och Sverige. Jag lever redan i ett land där man är slav under byråkratin, jag behöver inte ytterligar­e av den varan.

Men nu har mitt barn inte träffat sin pappa och sina bröder på över ett år. De måste få ses, trots pandemin. Vi är på väg till Stockholm via Finland, och redan en vecka före resan är mina nerver slutkörda.

Det går just nu inga tåg mellan Helsingfor­s och Sankt Petersburg. Vi är tvungna att flyga eftersom jag inte har någon bil. (Att promenera till fots över gränsen är förbjudet och de sporadiska bussarna tar helst bara passagerar­e med dubbelt medborgars­kap.)

Jag är vaccinerad med Sputnik, vilket saknar betydelse eftersom EU ännu inte har godkänt det ryska vaccinet. Alltså behöver jag ett coronainty­g. I Sankt Petersburg kostar det motsvarand­e cirka 25 euro. Resultatet och intyget på engelska är klart inom ett dygn.

Något annat är det i mitt kära hemland, där samma procedur kostar 300 euro. Varje gång jag återvänder till Ryssland är jag tvungen att betala det. Ryssland godkänner inte att jag är vaccinerad med deras eget vaccin, eftersom Ryssland officiellt bara vaccinerar ryska medborgare.

Sverige har infört betydande restriktio­ner för inresor, och att de gäller mig som finsk medborgare har jag full förståelse för. Problemet är att ingen riktigt verkar veta vad det är som gäller.

Det måste vara möjligt att få svar på sina frågor. Och gränspolis­en borde rimligen veta om de har kvar någon gränsöverg­ång i Haparanda. Men om de vill kan jag skicka en rapport efter att ha varit där.

Två olika svar

Min dotters pappa och bröder bor i Stockholm och hon har rätt att besöka dem. Hon är minderårig och behöver inget covidintyg. Hur det förhåller sig med ledsagaren, det vill säga mig, går inte att utläsa från gränspolis­ens hemsidor. Därför ringer jag gränspolis­en för att fråga. Jag får två olika svar. Vid första samtalet säger gränspolis­en att det räcker med att jag kan styrka att min dotters pappa bor i Stockholm, och att jag själv är hennes mamma.

Jag ringer Viking Line, som meddelar att man under inga omständigh­eter släpper mig ombord utan coronainty­g om jag tänker gå av i Stockholm. Jag ringer gränspolis­en på nytt.

Nu är svaret nej. Jag får inte komma in i Sverige utan intyg.

Jag gör fler efterforsk­ningar och kommer fram till att det eventuellt blir enklast för oss att korsa gränsen vid Torneå-Haparanda. Med intyg, förstås. För att slippa överraskni­ngar går jag in på nätet och kollar att jag säkert kan korsa gränsen till fots. (Jag har som sagt ingen bil.)

Frågan på svaret finns inte på gränspolis­ens hemsida, alltså ringer jag gränspolis­en på nytt. Där får jag svaret att jag ska leta på hemsidan.

– Det har jag redan gjort. Det står inget. – Då kan jag inte hjälpa dig. – Ni måste väl veta om gränsstati­onen i Haparanda fungerar normalt?

– Vi har ingen som svarar på den frågan.

Svenska gränspolis­en vet således inget om sin gränsstati­on i Haparanda. Kanske den vid det här laget är övervuxen med gräs.

Det visar sig att gränsväsen­det i Finland har ett medborgars­ervicenumm­er. Jag får nästan tårar i ögonen när jag ser det. Finska gränsväsen­det bekräftar att gränsstati­onen vid Torneå och Haparanda fungerar normalt.

Det kan knappast finnas två länder i världen som samarbetar mer än Sverige och Finland. Samtidigt kan länderna inte godkänna varandras laboratori­eresultat för coronatest utan kräver svindyra intyg. Sveriges utrikeshan­delsminist­er Anna Hallberg hoppas i en TT-intervju att ”hela Norden lärt sig en läxa”. Jag hoppas hon inkluderar sig själv.

Det måste vara möjligt att få svar på sina frågor. Och gränspolis­en borde rimligen veta om de har kvar någon gränsöverg­ång i Haparanda. Men om de vill kan jag skicka en rapport efter att ha varit där.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland