Hufvudstadsbladet

Åland har angripits av den populistvå­g som drar över världen

- OLOF ÖSTRÖM Brändö

ÅLAND När Finland lösgjorde sig från Ryssland 1917 uppstod det oklarhet om Åland skulle anslutas till Finland eller till Sverige. Vid den tiden fanns det en bred opinion på Åland som förespråka­de Sverige, orsaken var det svenska språket samt det strategisk­a läget. I vilken grad det förelåg en aversion på Åland mot Finland vid den tiden har jag inte en tydlig uppfattnin­g om. Säkert är dock att den inte var av samma dignitet som i dag när den är omfattande.

I skärgården eller i Brändö fanns det inte en aversion av betydelse på 1920-talet och inte i dag heller.

Ålandsfråg­an avgjordes i Genève av Nationerna­s förbund för 100 år sedan, därmed firas det jubileum i år. NF ansåg att det skulle ha varit orättvist mot Finland ur historisk, geografisk och politisk synvinkel om Åland tillfallit Sverige. Finland tillmötesg­ick de språkliga krav som Åland framfört. Beslutet väckte indignatio­n från åländsk sida som tillsamman­s med Sverige hållit explicit på det svenska alternativ­et. Åland erhöll garantier och självstyre­lse som av expertis betraktade­s som långtgåend­e.

Professor Henrik Meinander betraktar självstyre­lsen i en bokrecensi­on i HBL som en självstyre­lse som söker sin like i denna del av universum. En svensk diplomat som jag var i tillfälle att lyssna på sade att ålänningar­na kan vara tillfreds. I det åländska samhället finns det som i alla andra samhällen motsättnin­gar. Enligt min uppfattnin­g var man ganska nöjd med modellen fram till 1980-talet. Diskussion­erna med fastlandet fördes i regel i en konstrukti­v anda.

I början av 1990-talet tilltog nationalis­men med kraft på Åland. Den åländska Centern som inte är ett mittenpart­i i egentlig mening, utan ligger långt högerut försökte dominera självstyre­lsepolitik­en. Taktiken gick ut på att den som inte tyckte som Centern var emot självstyre­lsen. Det har lyckats ganska väl och medfört att det inte finns någon tydlig opposition mot överdriven nationalis­tisk självstyre­lsepolitik eller att balanserin­g förekommer. Nationalis­m framkallar alltid kompromiss­lösa politiker.

På Åland har man också talat om tesen att landskapet skall bli en stat i staten. Enligt politisk realism innebär det att självstyre­lsen problemati­seras och blir kontrovers­iell eftersom det i praktiken innebär att motparten måste överge sina krav om man skall komma framåt. Åland är starkt knutet till den fastländsk­a marknaden, ett faktum som politiker inte kan förändra i någon större omfattning. De flesta beslutsfat­tare i dag undviker att säga att Åland tillhör Finland. De som egentligen ingenting har emot det är rädda för att stämplas för att undergräva självstyre­lsen av de extrema aktörerna.

På Åland har man svårt att

Hur stor opinion som är för ett självständ­igt Åland är svårt att säga. Jag tror inte att det är särskilt många om man börjar tala i konkreta termer.

förstå att fastländsk­a politiker inte är så benägna att marknadsfö­ra den åländska modellen. Av betydelse är det att man försöker eliminera kontaktern­a med fastlandet både på ett samhälleli­gt och organisato­riskt plan. Många ålänningar tar heller inte del av det fastländsk­a medieutbud­et vilket betyder att man inte vet vad som händer i det här landet.

Hur stor opinion som är för ett självständ­igt Åland är svårt att säga. Jag tror inte att det är särskilt många om man börjar tala i konkreta termer.

Vi har förstås det lilla sekteristi­ska Ålands Framtid som har det som sitt huvudmål. För en tid sedan gick man ut med budskapet att säga adjö till Finland. Partiet har dock bara en medlem i lagtinget. En del av Centern drar också åt det hållet. Nu för tiden anför man också exempel från Katalonien och hyllar separatist­iska idéer därifrån. Det verkar som den nordiska modellen är avlägsen för en del på Åland.

Ifall man tar del av Ålandstidn­ingen kan man bli bestört över radikalise­ringen. För en tid sedan redogjorde tidningen från diskussion­erna i lagtinget och den självstyre­lsepolitis­ka nämnden. Det sägs att grunden rasar framför våra fötter och att bilden av en självstyre­lse i förfall blir allt tydligare. Det börjar utifrån en annan synvinkel alltmer likna det politiska språket hos Sannfinlän­darna. Allt som går fel är regeringen­s fel. Centern anför också att regeringen skall betala sin skuld till Åland.

Det är alldeles klart att man angripits av den populistvå­g som drar över världen.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland