Åland har angripits av den populistvåg som drar över världen
ÅLAND När Finland lösgjorde sig från Ryssland 1917 uppstod det oklarhet om Åland skulle anslutas till Finland eller till Sverige. Vid den tiden fanns det en bred opinion på Åland som förespråkade Sverige, orsaken var det svenska språket samt det strategiska läget. I vilken grad det förelåg en aversion på Åland mot Finland vid den tiden har jag inte en tydlig uppfattning om. Säkert är dock att den inte var av samma dignitet som i dag när den är omfattande.
I skärgården eller i Brändö fanns det inte en aversion av betydelse på 1920-talet och inte i dag heller.
Ålandsfrågan avgjordes i Genève av Nationernas förbund för 100 år sedan, därmed firas det jubileum i år. NF ansåg att det skulle ha varit orättvist mot Finland ur historisk, geografisk och politisk synvinkel om Åland tillfallit Sverige. Finland tillmötesgick de språkliga krav som Åland framfört. Beslutet väckte indignation från åländsk sida som tillsammans med Sverige hållit explicit på det svenska alternativet. Åland erhöll garantier och självstyrelse som av expertis betraktades som långtgående.
Professor Henrik Meinander betraktar självstyrelsen i en bokrecension i HBL som en självstyrelse som söker sin like i denna del av universum. En svensk diplomat som jag var i tillfälle att lyssna på sade att ålänningarna kan vara tillfreds. I det åländska samhället finns det som i alla andra samhällen motsättningar. Enligt min uppfattning var man ganska nöjd med modellen fram till 1980-talet. Diskussionerna med fastlandet fördes i regel i en konstruktiv anda.
I början av 1990-talet tilltog nationalismen med kraft på Åland. Den åländska Centern som inte är ett mittenparti i egentlig mening, utan ligger långt högerut försökte dominera självstyrelsepolitiken. Taktiken gick ut på att den som inte tyckte som Centern var emot självstyrelsen. Det har lyckats ganska väl och medfört att det inte finns någon tydlig opposition mot överdriven nationalistisk självstyrelsepolitik eller att balansering förekommer. Nationalism framkallar alltid kompromisslösa politiker.
På Åland har man också talat om tesen att landskapet skall bli en stat i staten. Enligt politisk realism innebär det att självstyrelsen problematiseras och blir kontroversiell eftersom det i praktiken innebär att motparten måste överge sina krav om man skall komma framåt. Åland är starkt knutet till den fastländska marknaden, ett faktum som politiker inte kan förändra i någon större omfattning. De flesta beslutsfattare i dag undviker att säga att Åland tillhör Finland. De som egentligen ingenting har emot det är rädda för att stämplas för att undergräva självstyrelsen av de extrema aktörerna.
På Åland har man svårt att
Hur stor opinion som är för ett självständigt Åland är svårt att säga. Jag tror inte att det är särskilt många om man börjar tala i konkreta termer.
förstå att fastländska politiker inte är så benägna att marknadsföra den åländska modellen. Av betydelse är det att man försöker eliminera kontakterna med fastlandet både på ett samhälleligt och organisatoriskt plan. Många ålänningar tar heller inte del av det fastländska medieutbudet vilket betyder att man inte vet vad som händer i det här landet.
Hur stor opinion som är för ett självständigt Åland är svårt att säga. Jag tror inte att det är särskilt många om man börjar tala i konkreta termer.
Vi har förstås det lilla sekteristiska Ålands Framtid som har det som sitt huvudmål. För en tid sedan gick man ut med budskapet att säga adjö till Finland. Partiet har dock bara en medlem i lagtinget. En del av Centern drar också åt det hållet. Nu för tiden anför man också exempel från Katalonien och hyllar separatistiska idéer därifrån. Det verkar som den nordiska modellen är avlägsen för en del på Åland.
Ifall man tar del av Ålandstidningen kan man bli bestört över radikaliseringen. För en tid sedan redogjorde tidningen från diskussionerna i lagtinget och den självstyrelsepolitiska nämnden. Det sägs att grunden rasar framför våra fötter och att bilden av en självstyrelse i förfall blir allt tydligare. Det börjar utifrån en annan synvinkel alltmer likna det politiska språket hos Sannfinländarna. Allt som går fel är regeringens fel. Centern anför också att regeringen skall betala sin skuld till Åland.
Det är alldeles klart att man angripits av den populistvåg som drar över världen.