Släng er i väggen, Folkhälsan!
En av årets Oscarsnominerade dokumentärer handlar om ett legendariskt sommarläger för ungdomar med funktionsvariationer i sjuttiotalets USA, en fristad och oas som banade väg för handikapprörelsens kamp för ökade rättigheter.
DOKUMENTÄR
Crip Camp: a disability revolution
Netflix, 108 min, F13. Regi och manus: James Lebrecht och Nicole Newnham. Medverkande: James Lebrecht, Ann Cupolo Freeman, Judy Heumann, Denise Sherer Jacobson.
Den Oscarsnominerade dokumentären Crip Camp: a disability revolution har Barack och Michelle Obama i rollen som exekutiva producenter. Men det är inte det enda som talar för filmen med fokus på funktionshindrade och deras kamp för lika rättigheter.
Första anhalt är sjuttiotalets Catskills, tre timmar med buss från Manhattan. Det handlar om Camp Jened, ett sommarläger för ungdomar med funktionsvariationer drivet av hippier, bland dem Joe O’Connor som välvilligt medger att utbildningen bland lägerledarna inte alltid var på topp. ”Jag kände lika många funktionshindrade som sumobrottare”, heter det i ett backspegelsperspektiv.
Funkig utopi
Men än sen då, vill man så kan man. Där lägerdeltagaren Ann Cupolo Freeman talar om ett veritabelt Woodstock med många härligt galna människor talar cp-skadade Denise Jacobson om en funkig utopi: ”När vi var där existerade ingen värld utanför.”
Lägerchefen Larry Allison säger å sin sida att Camp Jened var en produkt av tidseran, av de sociala experiment som fanns på dagordningen då. Han fortsätter: ”Vi insåg att det inte var de som har en funktionsnedsättning som var problemet. Problemet låg hos oss som inte har det. Så det är viktigt att vi förändrar oss.”
Från flum till politisk kamp
Stora ord, kanske det, men det vilda och vackra arkivmaterialet visar en närmast unik lägermiljö med högt i tak. Här röker man på och spelar gitarr, simmar, hånglar och har sig. Och när det drar ihop sig till baseball får alla vara med, förstås.
Till det kommer de tidstypiska stormötena som det tokdemokratiska elementet till trots uppskattades av lägerdeltagarna. Att inkluderas i beslutsfattandet var någonting nytt för de allra flesta.
Dokumentären är regisserad av Nicole Newnham i samarbete med James ”Jimmy” Lebrecht, ljuddesigner till yrket. Han var femton bast när han besökte lägret första gången 1971. Med blöjor och ryggmärgsbråck var det inledande mötet nervöst, men Jimmy insåg snart att här var sånt ”ingen stor grej”.
En annan som tänker tillbaka på somrarna på Camp Jened med värme är Judy Heumann, handikappaktivist som tagit strid med såväl Richard Nixon som Jimmy Carter och Ronald Reagan.
För henne blev sommarkolonin i Catskills en vändpunkt som gjorde att hon så småningom grundade organisationen Disabled in Action. Med det tar också dokumentären en ny riktning, när den följer upp den politiska kampen som strävar efter att ta fram antidiskrimineringslagar och annat matnyttigt.
Den biten är inte fullt lika sprittande som de inledande lägereldarna, även om det ska sägas att klippen från Willowbrook, en skräckinjagande sjuttiotalsinstitution, får en att kippa efter andan. Fy fasiken alltså.
Camp Jened i sig är i dag ett minne blott. Det sägs att verksamheten föll på ekonomiska problem. Eller så var det disken – hur många revolutioner har inte fallerat på grund av den.