Skriande brist på förmånliga bostäder

BOENDE Nicolas Sjöberg och Freja Pontán efterlyser (HBL Debatt 22.3) flera ettor i bostadsproduktionen i Helsingfors. Det berör säkert hela huvudstadsregionen.

Är det faktiskt ettor vi vill ha? Är det inte bara fråga om bostadspriset? Ettor är för många det enda överkomliga. Ettan blir snabbt för trång både av bekvämlighetsskäl som av parförhållanden. Byggandet

av en familjebostad blir i verkligheten inte i proportion dyrare att bygga än en etta. De mindre bostädernas pris beror knappast på regleringar utan på hur man skall få ut mest pengar för byggrätten.

Önskan att bygga tätare ger knappast mera ettor, men nog ”småhusgetton” som på senare år byggts i huvudstadsregionen. Vad som händer med dem i framtiden när invånarna märker att de betalat skjortan för tomten, men inte har plats för ens en liten trädgård, lekplats för barnen eller i många fall bilplats, för att inte tala om

var placera snön när man skottat infarten. Tät bebyggelse är dessutom inte bra vare sig för naturen eller för miljön.

Att bostadspriserna stiger i rask takt beror inte på bostadens storlek, utan oftast på tomtpriset. Tomtpriset åter beror på tillgången till planerade tomter. Det verkar som tillgången till planerade tomter utnyttjas av kommuner och städer för att ge så mycket pengar i ”kassan” som möjligt. Man kan till exempel ifrågasätta varför det skall byggas på Malms flygplatsområde fastän det blir ohyggligt dyrt.

Det kommer att synas i bostädernas pris och hos skattebetalarna. Detta när det finns billigare och lämpligare byggnadsområden i inkorporerade Sibbo. Beror det på att det ger mest pengar i stadens och byggherrarnas kassor eller ”gröna intressen”, samtidigt som bostadsprisen hålls uppe av en bibehållen stor efterfråga på (billigare) bostäder?

Bygg förmånligt det invånarna vill ha på lång sikt och med beaktande av naturen!