Barn och unga är i akut behov av mer stöd

SAMHÄLLE Över 8 procent av finländska ungdomar i åldern 15–24 år arbetar eller studerar inte för närvarande. Problemet har uppmärksammats tidigare, och bland annat lett till att läropliktsåldern höjts så att alla bör ta del av undervisning på andra stadiet. Under 2020 avbröt 12,7 procent av studerandena i yrkesutbildningarna i Helsingfors sina studier. Det här betyder 1 142 ungdomar och unga vuxna, varav majoriteten var i åldern 18–20.

Året innan var andelen 8,7 procent och Helsingfors stads målsättning har redan flera år varit att krympa andelen till under 7,4 procent, men trenden har blivit den motsatta. Gymnasiestuderande lider av coronapandemin och brist på närundervisning. I en enkätundersökning i Helsingfors uppgav särskilt första årets gymnasiestuderande att de lär sig sämre genom distansstudierna. Studieprestationerna har försämrats och eleverna uppger att de mår sämre (HBL 17.3). Enligt skolhälsoundersökningen mår ungdomar i åldern 13–16 i genomsnitt allt sämre och 20,8 procent uppger att de upplever sin hälsa vara medelmåttig eller dålig.

Även Ungdomsbarometern 2020 påvisar att coronapandemin påverkat unga i åldern 15–25 drastiskt. Under den tid Ungdomsbarometern utförts sjönk betyget för hur nöjda unga är med livet allra mest i barometern 2020. Distansstudier och begränsningen av sociala kontakter har påverkat de ungas välmående och Ungdomsbarometern visar, att särskilt flickor, högskolestuderande, låginkomsttagare och ensamboende mår dåligt. Även pojkar med annat modersmål än finska eller svenska mår betydligt sämre.

Att en så stor andel av de unga i Helsingfors mår dåligt, kämpar med studierna och eller avbryter studierna är mycket oroväckande. Unga som faller utanför studier och arbete, och som inte längre går att nå, riskerar ett långvarigt utanförskap från utbildning och arbetsliv och på lång sikt marginalisering. Ifall vi inte lyckas åtgärda ungdomarnas och de unga vuxnas illamående och stödja dem tillräckligt i studierna och på vägen ut i arbetslivet riskerar vi att förlora en märkbar andel av en hel generation.

För att undvika detta måste tilläggsresurser allokeras till andra stadiet, särskilt till yrkesutbildningarna, så att andelen närstudier, som skurits ned redan före pandemin, snabbt ökas för att förhindra avbrott i studierna och utslagning. Det behövs också fler stödpersoner i skolorna (speciallärare, kuratorer, psykologer och assistenter) för att minska nivåskillnaderna i inlärning, samt stödja elevernas hälsa och välmående.

Ifall vi inte lyckas åtgärda ungdomarnas och de unga vuxnas illamående och stödja dem tillräckligt i studierna och på vägen ut i arbetslivet riskerar vi att förlora en märkbar andel av en hel generation.