Sparken för ett matpaket värt inte ens två euro

SAMHÄLLE I republiken Rom levde på 100-talet f.Kr. en ung man, Terentius, som skrev ett antal samhällskritiska skådespel. I ett av skådespelen lanserar han uttrycket ”vad som passar för gudarna är inte tilllåtet för oxen”.

På 2020-talet får vi uppleva följande. En hög statlig ämbetsman konstaterade att en anställd förlorat sin arbetsförmåga. De avtalade att den anställde slutar jobba, men ändå får lön i två år. Om lönen var 3 000 euro i månaden och arbetsgivarens kostnader är 1000 innebar detta för staten en förlust på 96 000 euro på två år. Riksdagens justitieombudsman upptäckte vad som skett. JO konstaterade att ämbetsmannen handlat i strid med sin tjänsteplikt och gav ämbetsmannen en anmärkning.

En vän till mig jobbade i kassan i ett varuhus. För sin matpaus tog han från butikshyllan ett matpaket värt 1,80 euro. Då han kom till kassan för att betala var kön så lång att han betvivlade att han skulle ha tid att både köa och äta under den fastställda 15 minuters pausen. Han åt sitt mellanmål och betalade efter sin paus.

Senare samma dag kallades han till butikschefen. Han berättade vad som inträffat och kunde, då han betalt per telefon, visa att han betalat för matpaketet 30 minuter för sent. Den försenade betalningen kan beräknas ha förorsakat varuhuset en ränteförlust på 0,0001 cent.

Några dagar senare blev han kallad till sin förman som gav en skriftlig varning. Under den följande veckan fick han inga besked om arbetspass. I stället fick han sparken. Det fackförbund han på grund av tidigare utbildning tillhörde ansåg inte att facket skulle hjälpa honom.