Kanarieöarnas lavajord ger vinet en touch av vulkan
I sina mörka jordar ruvar Kanarieöarna på en vinskatt. Vi har besökt tre öar med rotäkta vinstockar, månlika landskap och vinsmaker med en touch av vulkan.
Det ser inte ut som vi hade trott. Den solstekta marken är torr som fnöske och kaktusar är en av få växter som verkar trivas. Tamara Cruz har tagit med oss upp på en kulle ovanför odlingarna som utgör Bodegas Mondalon, vingården som hennes föräldrar startade för 30 år sedan och som hon nu driver tillsammans med sin man. Hon böjer sig ner, gräver med handen i marken och vänder sig mot oss med en triumferande min.
– Se här, det är därför vi kan odla vin på en så varm plats som Gran
Canaria, säger hon medan färgen på sanden i den lilla gropen får en allt mörkare nyans av den fukt som finns inbunden i den porösa småstenen bara några centimeter under markytan.
Förutom en ovanligt varm breddgrad så är även Kanarieöarnas vulkaniska ursprung en faktor som gör dem till en annorlunda vinregion. Öarnas jord, full med rester från de vulkanutbrott som skapat dem, binder inte bara fukt på ett sätt som gynnar vinrankorna. Den är även fullproppad med lavamineraler som genom jäsningsprocessen ger vinerna en alldeles speciell karaktär: Som doften av nyfallet regn på en sten, eller som att slicka på en klipphäll. Försöken att förklara det omdiskuterade begreppet ”mineralitet” är många. Klart är i alla fall att viner med mineralkaraktär blir allt mer populära.
Vindruvorna tros har tagits till ögruppen utanför Afrikas kust under 1400-talet. Redan hundra år senare hyllades Kanarieöarna av självaste
Shakespeare för sina kvalitetsviner.
I modern tid har dock vinproduktionen hamnat i skymundan. Trots att sex av de sju huvudöarna producerar vin och att det bara på Gran Canaria lär finnas ett 50-tal vingårdar så är produktionen relativt låg och exporten försvinnande liten.
De senaste tio till femton åren har dock investeringar höjt både produktionsmängd och kvalitet på vinerna som inte sällan hamnar på fine dining-restauranger när de går på export. På så sätt är Bodegas Mondalon, som Tamara Cruz driver, en typisk kanarisk vingård – småskalig och under utveckling.
Familjekopplingen är fortfarande stark. När Tamara Cruz sköter rundvisningen arbetar hennes man med jordförbättring medan hennes mamma tar hand om deras tvååriga dotter. Det varma klimatet och den relativt låga höjden gör att Tamara Cruz i dag främst gör röda, och den kanariska vanan trogen, mestadels unga viner.
– Vi försöker göra fräscha och lättdruckna viner som inte hålls i faten särskilt länge. Så långt som är möjligt använder vi naturliga och ekologiska produktionssätt och ofta druvan listán negro som är typisk för Kanarieöarna, säger hon.
Bönderna trotsade lavan
Kanarieöarnas mest extrema vulkanviner hittar vi på Lanzarote. Under ett sex år långt vulkanutbrott på 1730-talet begravdes öns jordbruksmarker i lava. Vinbönderna hittade dock nya sätt att odla genom att gräva sig genom lavaaskan, plantera vinstockarna och bygga små murar som skydd mot vind och sol. Resultatet är ett månliknande landskap med hundratals knallgröna vinrankor som sitter och trycker nere i varsin liten krater.
En sådan vingård är Bodega Vulcano, belägen i Lanzarotes mest kända vindistrikt La Geria. Här är Victor Diaz tredje generationens vinodlare. Hans tjugo hektar stora vinplantage är dock mindre än det låter då odlingstekniken gör att det kan vara flera meter mellan vinrankorna.
– Jag växte upp med vinplantagen så jag har alltid vetat hur mycket arbete som krävs. Det är en unik odlingsteknik där vi inte kan använda några maskiner, allt sköts för hand, säger han.
Situationen har varit extra tuff nu – inte bara för att turisterna saknats under pandemin utan också för att den föregående skörden blev mindre än normalt på grund av en för varm vinter som gjorde att plantorna varken fick vila eller tillräckligt med regn.
De flesta av vingårdens sju viner lagras under relativt kort tid, något som gårdens egen sommelier Ivan Monreal förklarar.
– Klimatet på Lanzarote är ex
tremt för vinodling. Värmen gör att de mogna druvorna har låg syrahalt och därför inte ska lagras så länge. De flesta av våra viner bör drickas inom två år, säger han.
På Bodega Vulcano odlas bland annat Lanzarotes paraddruva – malvasia vulcanica – som de använder för att göra ett torrt vitt vin och ett halvsött.
– Det är den mest planterade druvan på Lanzarote och ska inte misstas för malvasia aromatica. Förutom mineraliteten från jorden så ger malvasia vulcanica smaker av tropiska frukter som nektariner, mango och passionsfrukt och så en touch av bitterhet, liknande smaken på en persikokärna, som balanserar vinet, säger Ivan Monreal.
Teide ger druvorna skydd
Teneriffa är den ö som producerar mest vin, mycket tack vare vulkanen Teides höga sluttningar och svala klimat. När vi svänger av huvudvägen till Bodegas Monje på öns norra delar hänger både molntäcket och duggregnet över oss. På sluttningarna spränger sig allt fler gulorange toner in i de ännu gröna vinrankorna.
– Det är flera hundra meter i höjdskillnad vilket ger en större variation på våra viner. Dessutom är en del av de här vinrankorna över 150 år gamla, säger vår guide Blanca Dorta Guerra och rör vid ännu en faktor som gör den kanariska vinproduktionen speciell.
När vinlusen (phylloxera) på 1860-talet ödelade de europeiska vinodlingarna så skonades de geografiskt isolerade Kanarieöarna. Än i dag måste europeiska vinodlare ympa sina druvsorter på vinlusimmuna amerikanska vinstockar medan Kanarieöarna stoltserar med rotäkta odlingar – vinrankor som växer direkt från sina egna rötter. Blanca Dorta Guerra säger att familjen Monje, som gjort vin sedan 1750-talet, blandar nytt och gammalt: de tar ut svängarna som i det erotiska eventet ”Wine & sex” och med ett vin som lagrats på havsbotten, men värdesätter även gamla metoder och lokal kultur.
– Turister är varmt välkomna hit men sextio procent av besökarna är lokalinvånare från området. Bodegas Monje är en plats gjord för traditionell vinkultur, hit kommer man för att ta ett glas och umgås, säger Blanca Dorta Guerra.
Vi tar färjan tillbaka till Gran Canaria och besöker den svenskägda restaurangen Taste Mesón nära stranden i turistorten Arguineguin. Ägaren Anders Eibladh sätter stolthet i att servera samtliga 450 viner på glas och matchar gärna med rätt smaker i smårätter av fine diningformat. Här vill vi prova mer av det kanariska vinutbudet, just här cirka ett 40-tal flaskor.
Restaurangens sommelier, fransmannen Laurent Chauvier, berättar att gäster från Norden brukar bli glatt överraskade av de kanariska vinerna. Nu tar han fram två bra exempel på varför kanariska viner får ett allt bättre renommé i vinvärlden: Det vita ekfatslagrade Trenzado från vingården Suerte del Marqéz på Teneriffa med tydliga vulkanmineraler. Sedan det fruktiga och kryddiga Agala 1175 där siffran i namnet avslöjar den höjd druvorna odlats på här på Gran Canaria.
– Det är väldigt annorlunda smaker på många av öarnas viner. De kan vara mineraliga, nästan lite salta i smaken, säger han.
"Mycket speciella viner"
När fransmannen och vinälskaren Laurent Chauvier kom till Kanarieöarna för tolv år sedan var det trots den förmodat svaga vinkulturen. Sedan dess har han blivit kär i öinvånarnas kynne och den kanariska kvinna som numera är hans fru och i vinerna.
– När jag kom hit visste jag att det fanns en vinproduktion men att den var liten. Men när jag väl provade fick jag upp ögonen för den, liksom resten av världen börjar få nu. Det är verkligen speciella viner, säger han.
Jorden är fullproppad med lavamineraler som genom jäsningsprocessen ger vinerna en alldeles speciell karaktär: Som doften av nyfallet regn på en sten, eller som att slicka på en klipphäll.