Skattar bäst som skattar sist
Hux flux vill USA komma åt skatteakrobatiken. Hur äkta är trendbrottet?
Att rusta militären, finansiera polisen, stärka rättskedjan, modernisera infrastrukturen, satsa på utbildningen och trygga vården kostar pengar. Icke desto mindre har en räcka lobbyister skrattat hela vägen till skatteparadiset: globalt har nominella såväl som effektiva bolagsskatter uppvisat en konstant fallande trend sedan 1980-talet. Fenomenet beskrivs som en kapplöpning mot bottnen, där länder världen över, Finland inkluderat, lockar multinationella företag med låga skatter. Välfärdslöftet slaktas på konkurrensens altar.
Men vafalls? Ett, tu skymtar en ny dynamik. Plötsligt vill den amerikanska planhalvan samarbeta för att nå en överenskommelse om en global miniminivå för bolagsskatt, i ljuset av coronakrisen. Centralbanker och regeringar har sjösatt enorma stimulanspaket för att hålla ekonomin flytande. Att ösa på med stöd är busenkelt, men då kalaset väl ska finansieras reser sig nackhåren. Konsumenter och skattebetalare har smärttrösklar. Därför tvingas beslutsfattare nu plocka saftiga, lågt hängande frukter: också företagsvärlden står inför successivt högre skatter.
I fjol betalade hela 55 amerikanska multinationella företag – inklusive giganter som Nike och Fedex – ingen bolagsskatt alls, trots samlade vinster på 40,5 miljarder dollar. Aktiemarknaden älskar likaså teknikbolag som Amazon, Facebook och Google, som stoltserar med en oavbruten svit guldmedaljer inom skatteakrobatik.
Det plötsliga skiftet i tonläget förklaras av Bidenregimens förhoppning att sy ihop ett hisnande stort infrastrukturpaket genom att parera den förra administrationens chocksänkta företagsskattesats. Också Storbritannien höjer bolagsskatten 2023 – för första gången sedan en Labourregering hade den fräckheten år 1974. Att USA faktiskt vill få till stånd ett internationellt avtal i en så känslig fråga som beskattning bildar en dramatisk kontrast till Trumps isolationistiska America first-doktrin.
Trots öppningen återstår en lång resa innan tillräckligt många och stora länder hakar på. Frågan måste drivas av samarbetsorganet OECD. Det finns lömskt motstånd även på hemmaplan. Fram till sommaren hoppas nästan 140 länder slutföra samtal om beskattning av handel över gränserna och sätta en global miniminivå för bolagsskatt. Skattmasen måste beta av tredubbla utmaningar: ett globalt skattegolv, digitaliseringen och KKK – konsulternas kreativa kryphål. Det förutsätter ett systemskifte, inte kosmetiska reformer.
Först behöver EU sopa rent framför egen dörr, samordna företagsbeskattningen och komma åt egna skatteparadis som Irland, Luxemburg, Nederländerna och Malta. Den som dryftar skatter behöver sällsynt detaljskärpa. Det är lätt att stirra sig blind på den lagstiftade, officiella skattesatsen. Därtill måste man ta hänsyn till olika avdrag, undantag och specialregler – genom vilka miljardbeloppen slinker i väg likt gammelgäddan in i vassen.
Det suraste stridsäpplet är ändå beskattning i en digital värld. Grundprincipen är klar: bolag borde skatta i det land där varor faktiskt säljs och tjänster konsumeras. Teknikbolagen är föga ivriga. Ett antal uppgivna länder, främst inom EU, hotar därför införa skräddarsydda digitala skatter. Initiativet stöds i princip av stora länder, men kan slå hårt mot små nationer som Finland, med globala företag men pytteliten hemmamarknad. En globalt samordnad digital skatt skulle drabba guldkalvar som Supercell, och välta över skattebalansen på minus. I åratal har det rått dödläge på det digitala skattebrädet. USA har avhållit sig från att införa strafftullar som svar på en riktad skatt i Frankrike, en rad andra länder avvaktar i väntan på en internationell uppgörelse.
En civiliserad värld borde för länge sedan ha rensat ut de mer barbariska dragen ur skattekonkurrensen. Det är hög tid för en principöverenskommelse: rim och reson i hur bolag bedriver affärer och länder tävlar. Men när det väl kommer till kritan i skattefrågor slår var och en instinktivt vakt om den nationella suveräniteten. Skatter är själva kärnan i all icke-krigisk maktutövning. Så länge partiet lutar mot oavgjort framstår en ansiktslös vinnare: nämligen KKK – kritstrecksrandiga kostymnissar i konsultbyråer.