Jämlikhetsarbetets fyra nya utmaningar
Finland och Sverige hamnar ständigt i topp när världens mest jämlika och jämställda länder ska rankas. Men trots topplaceringar återstår mycket att göra och pandemin underlättar på intet sätt arbetet.
Läser man på infoFinlands hemsida blir man snabbt varse att Finland är en föregångare i fråga om jämställdhet mellan könen, såväl i dag som historiskt, med milstolpar som att de finländska kvinnorna, som de första i världen, fick fullständiga politiska rättigheter 1906, att landets första kvinnliga minister (biträdande socialminister) tillträdde redan 1926 och att Finland 1990 fick världens första kvinnliga statsminister.
Parallellt med dessa ministerutnämningar har det som bekant skett ett gediget lagstiftningsarbete inom jämställdhetsområdet, från en lag 1930 som frigjorde makan från makens förmyndarskap, över det första jämställdhetsprogrammet 1980 och en jämställdhetsombudsman sju år senare, till könsneutrala äktenskap 2017. Att den ekonomiska jämställdheten inte riktigt hängt med, utan att Finland tillhör de sämsta i hela EU när det gäller löneskillnader mellan kvinnor och män förtar inte bilden av att landet, tillsammans med sina nordiska grannar, är i den globala framkanten när det gäller jämställdhet.
Nu ställs det fortsatta arbetet med jämlikhet och jämställdhet dock inför åtminstone fyra nya utmaningar som var och en för sig, men även tillsammans riskerar att skapa en backlash.
Den första är pandemin, vars påverkan det är för tidigt att dra några definitiva slutsatser om, eftersom den fortfarande pågår. Det går dock redan nu att lyfta fram ett antal områden, värda att uppmärksamma. Så till exempel slår den lågkonjunktur som vi befinner oss i, på grund av pandemin, olika för män och kvinnor. Fler män varslas om uppsägning, men mäns jobb har i tidigare samhällskriser kommit tillbaka snabbare än kvinnornas. Och det obetalda hem- och omsorgsarbetet, som till största delen utförs av kvinnor, kan också påverkas. En allvarligare konsekvens av lock down och mer hemarbete för att dämpa smittspridning är att risken ökar för mäns fysiska våld mot kvinnor och barn och andra former våld i nära relationer. Dessutom gör nedstängningen det svårare för sociala myndigheter att få kontakt med familjer för att kunna bilda sig en uppfattning om vad som eventuellt pågår.
Om pandemins påverkan på jämlikhet och jämställdhet är här och nu så har de tre övriga utmaningarna en annan, lite längre tidshorisont, även om några effekter redan märks.
Nästa utmaning är digitaliseringen med artificiell intelligens, AI och algoritmer, i spetsen. Med ständigt större datamängder och snabbare överförings- och bearbetningssystem, som till exempel 5G och Internet of Things, kommer alltmer av vår vardag att, om inte domineras, så åtminstone påverkas av olika AI-system. Utmaningen ligger i att dessa system tränas i att göra olika typer av vägval med hjälp av historiska data – hur saker och ting tidigare gått till. Eftersom det på många områden inte är jämställt mellan kvinnor och män i dag kommer algoritmerna att använda denna verklighet som sin normalbild och därmed i varierande grad automatiskt konservera en icke jämställd verklighet. Detsamma gäller för jämlikheten.
Den här risken är uppmärksammad, men inte så lätt att åtgärda. Ett sätt är att inför ett AI-projekt ställa sig frågor som vem som har tolkningsföreträde, om det finns några aktörer eller frågeställningar som exkluderas, vilka tillämpningsområden synliggörs och vilka bortprioriteras samt vem och vilka kan dra nytta av projektet?
En annan, mer konkret väg att gå är att försöka få in fler kvinnliga programmerare och utvecklare i projekten. I dag är nästan åtta av tio av världens yrkesverksamma inom AI män, enligt en rapport från World Economic Forum, vilket onekligen riskerar att skapa en viss ensidighet i projekten. Större mångfald, inte bara när det gäller kön, utan även till exempel etnicitet, ålder och kultur, ökar möjligheten att upptäcka potentiella samhällsrisker som tekniken kan bära på. Här har Finland gått före och erbjuder alla EU-medborgare webbkursen Elements of AI. Kursen är avgiftsfri och tillhandahålls av Helsingfors universitet och teknikföretaget Reaktor, med syfte att uppmuntra människor att oberoende av ålder eller utbildning lära sig grunderna i AI.
Den tredje utmaningen gäller omställningen till ett fossilfritt och hållbart samhälle. Ur ett nordiskt jämställdhetsperspektiv handlar det mycket om vanor. Mäns och kvinnors livsstil, beteende och konsumtionsmönster ser olika ut och har också olika stor påverkan på miljön. Män kör till exempel mer bil och äter mer kött. Vägen till ett hållbart samhälle är annars identifierad i FN:s mål om hållbar utveckling i Agenda 2030, där inte bara jämställdhet utan även jämlikhet får stort utrymme. En ny rapport visar att Finland var tredje bästa land efter Danmark och Sverige i arbetet med att förverkliga Agenda 2030.
Den sista av de fyra utmaningarna för jämlikhets- och jämställdhetsarbetet är lite mer diffus och handlar om politiska strömningar och värderingsförskjutningar i samhället. Under 2000-talet har nationalkonservativa och populistiska partier vuxit sig starkare i Europa och USA. Det kan i sin tur bero på något mycket konkret, nämligen att den ekonomiska ojämlikheten har ökat. I USA är inkomstskillnaden den högsta på över 50 år och i Finland visar en rapport från Kalevi Sorsa-stiftelsen, som HBL (19.8 ) rapporterade om i somras, att den rikaste tiondelen i landet blivit 4,5 gånger rikare på 30 år, medan övriga knappt fått någon förmögenhetstillväxt alls.
De populistiska partiernas svar på ojämlikheten i samhället är ofta att se bakåt och nostalgiskt längta tillbaka till valda delar av folkhemmet. I den bilden är jämställdhet knappast en prioriterad fråga, utan kärnfamiljen är norm och kvinnans uppgift får gärna vara att ta hand om hem och barn. Övertydliga exempel på denna jämställdhetsbacklash inom EU är naturligtvis Polen och Ungern. Men det finns även exempel på motsatsen, där den finska regeringen med sin unga, kvinnliga statsminister i spetsen brukar lyftas fram. En kvinnlig amerikansk vicepresident med indiskt-jamaicanskt påbrå ger också näring åt en viss jämlikhets- och jämställdhetsoptimism.
”De populistiska partiernas svar på ojämlikheten i samhället är ofta att se bakåt och nostalgiskt längta tillbaka till valda delar av folkhemmet.”