Kära gamla läroverk
Nu håller en epok gamla lärdomsskolor i Helsingfors på att dokumenteras på Wikipedia. Det gläder oss som en gång var en del av denna försvunna värld, uppslukad av grundskolan i början av 1970-talet. När jag växte upp fanns det, om jag minns rätt, inte mindre än sexton svenska läroverk i vår huvudstad. De var åtta- eller nioklassiga och ledde till studentexamen. Man kom in efter att ha avverkat tre eller fyra år i folkskola.
På den tiden var de flesta läroverken fortfarande avsedda för antingen gossar eller flickor, några få var samskolor. Jag gick i Broban, det vill säga Brobergska samskolan, sålunda kallad efter sin grundare och första rektor, pastor Karl Theodor Broberg. Han åkte till USA för att studera denna nya skolidé med tanke på sin egen lärdomsskola, grundad 1883 och det första samläroverket i Finland. Det officiella namnet var ståtligt: Läroverket för gossar och flickor. Utom det året när det på skolans bänkskuddarbil fanns ett jättelikt plakat med texten Läroverket för flickor och EN gosse. Det var så studentklassen det året såg ut.
Den ståtliga skolbyggnaden vid Högbergsgatan 23 invigdes 1893. Vi som gick där minns de stora klassrummen med högt i tak, de höga fönstren, de breda korridorerna. Vi minns också vedeldningen, det fanns kakelugnar i alla klassrum och i korridorerna, men var vintern kall hjälpte de föga. Det var lite hemtrevligt med sprakande brasor när kölden målade isrosor på fönstren. Vi var vana vid spartanskt leverne på den tiden.
Broban var nioklassigt. Klassrummen för ettan till fyran och dessutom för abiturientklassen nian fanns i bottenvåningen, klassrummen för femman till åttan låg en trappa upp. Man flyttade helt enkelt klassrum med årgång. Det fanns speciella salar för fysik, gymnastik, teckning, musik, handarbete och bibliotek. Toaletterna fanns i källarvåningen där vedkällaren upptog hela mittutrymmet, men där det också fanns en slöjdsal och vaktmästarbostad. Skolan hade bara cirka 320 elever varje år.
Vem som helst kan i dag besöka huset, eftersom det inrymmer Designmuseet. Där kan vi forna elever kliva omkring och känna igen oss bland vackra utställda föremål. Vid ett studentjubileum stod vi i den forna ettan, numera kafé, och skålade i champagne. Det kändes en aning förbjudet. Vedeldningen försvann på sextiotalet, men de vackra kakelugnarna finns kvar.
Broban gick först ihop med Laguska skolan och Zillen till Minervaskolan och småningom gick de tre skolorna upp i Winellska skolan i Kyrkslätt. Jag brukar berätta för två av mina sondöttrar, som råkar gå i Winellska, om min egen skoltid och de lyssnar förundrat för det var ju en helt annan värld. Vår skola var visserligen auktoritär, men studieplanen var mångsidig, lärarna utmärkta och i studentexamen kunde man skriva högst sex ämnen. Vi fick en gedigen allmänbildning med oss ut i livet.