Religionernas förlovade land

"Många av Indiens färgstarka och högljudda festivaler har en anknytning till religion."

ERIK AF HÄLLSTRÖM är ministerråd vid Finlands ambassad i Indien.

Innan jag flyttade hit för snart tre år sedan hade jag en förhandsuppfattning om Indien som religionernas förlovade land. En plats där rakade buddistmunkar, muslimer, sikher och hinduer levde ett harmoniskt liv och badade i heliga floder, samtidigt som elefanter och heliga kor strövade omkring på gatorna.

Bilden stämmer fortfarande, men den har nyanserats. Indien är mångkulturellt och heterogent. Det finns mycket mystik, traditioner och spiritualism. Religionen och olika ceremonier spelar en viktig roll i människors identitet och dagliga liv.

Då Indien och Pakistan blev självständiga 1947 utgick man från religionerna. Områden där hinduerna var i majoritet blev Indien medan de muslimskdominerade områdena blev Pakistan. Trots både frivilliga förflyttningar och tvång blev stora religiösa minoriteter kvar i båda länderna. Indien med sina 200 miljoner muslimer är fortfarande ett av världens största muslimska länder.

Indien är mångfasetterat inte bara vad trosfrågor beträffar utan också när det gäller språk, ursprung, utbildning, förmögenhet och över huvud taget människors förutsättningar att klara sig i livet. Grundlagen från 1950 stipulerar att alla är likvärdiga. Grundlagen reflekterar ett idealtillstånd att sträva efter.

Trots att det finns många olika religioner som lever sida vid sida sedan århundraden blandas de inte nämnvärt upp. En viktig princip är att inte sällskapa över religionsgränsen. Och framför allt är det svårt att gifta sig med någon som tillhör en annan religion.

Det officiella Indien försöker på olika sätt respektera religioner och religionsfriheten. Yttrandefriheten har flera gånger fått ge vika inför respekten för religioner. Då filmen Kristi sista frestelse kom ut 1988 blev den genast förbjuden i Indien. Detsamma gällde Salman Rushdies omstridda verk Satansverserna.

Men det finns spänningar under ytan, främst mellan hinduer och muslimer. Efter att det hindunationalistiska BJP-partiet kom till makten 2014 har man på olika sätt framhävt hindi som landets officiella språk och hinduismen som religion. En omstridd medborgarskapslag stiftades 2018 som ger sikher, kristna och hinduer som har flyttat till Indien från grannländerna rätt till medborgarskap, men denna rätt gäller inte muslimer. År 2019 tog regeringen bort delstatsstatusen från Jammu och Kashmir, det enda området i Indien med muslimsk majoritet.

Hinduismen syns i gatubilden genom små tempel och heliga platser som kan finnas lite överallt. Många indier har ett slags altare hemma i sina vardagsrum. Flera av hinduismens gudar avbildas och säljs som små statyer, den dansande Shiva, apan Hanuman och Ganesha med sitt elefanthuvud är populära. Islam hörs och syns med sina minareter och böneutropare. Sikherna har sina egna tempel.

Många av Indiens färgstarka och högljudda festivaler har en anknytning till religion. Till exempel Holi då människor kastar färger på varandra har en religiös bakgrundshistoria. Dussehra på hösten då man bränner stora halmdockor handlar om det godas seger över det onda. I likhet med vårt finländska samhälle finns det många traditioner som har en religiös bakgrund men som man firar utan att nödvändigtvis förknippa dem med trosfrågor.