”En tom förändring är störande”.
I Magnus Londens satiriska debutroman möter vi konsulten Lefa, en man vars kungstanke är att så lite som möjligt ska förändras. – En konsult måste veta varför något ska förändras och vad målet är, säger Londen och påpekar att han inte är motståndare till
Tillsammans med några kompisar tillbringade Magnus Londen ett veckoslut på stugan för något år sedan. Gänget började diskutera vår tids ständigt upprepade mantra om behovet av förändringar, i synnerhet på arbetsplatser, och alla konsulter som plötsligt dyker upp och kräver nya tag.
– Vi började leka med tanken på en konsult som gör entré och säger nej, ni måste inte förändras, ni får inte förändras. Vi insåg att den konsulten skulle bli populär och hörde sucken av lättnad som drog genom personalen, berättar Londen.
– Nästa morgon vaknade jag och tyckte att idén fortfarande var kanonbra.
Ur detta föddes konsulten Leif ”Lefa” Storvik, huvudperson i Magnus Londens satiriska debutroman No change!
Året är 2028 när Lefa kallas in för att öka omsättningen på det stagnerade finlandssvenska leksaksföretaget Dingdong. De anställda använder luftburna skärmar som kallas iStretch men konsult Lefa älskar sin gammalmodiga smarttelefon och sin ännu äldre Samsonite-portfölj. Och han tar sig an uppdraget på Dingdong med annan inriktning än företagsledningen har tänkt sig.
Med parollerna Jag ska hjälpa dig att inte förändras och Dynamisk stagnation för ditt liv lunkar Lefa in på Dingdong och lyckas få personalens hänförda gillande, åtminstone till en början.
– Jag tänkte mig att Lefa skulle vara i nerförsbacke vad gäller karriären, konstaterar Londen.
Magnus Londen säger att han retar sig på folk som tjatar om förändring utan att de själva vet varför förändringen är viktig och vad slutmålet är.
– En tom förändring stör mig. Jag är ingen expert på konsulter men en bra konsult måste kunna berätta vad målet med förändringen är, hur den ska genomföras och vad slutmålet är.
– Vi är alla kapabla till förändring men måste själva tro på den för att den ska lyckas.
Hur ställer du dig till en förändring på ditt företag Come to Finland? – Visst finns det alltid sådant som kan förändras. Lika mycket som jag störs av tanken på tom förändring störs jag av tanken på att vi vägrar åtgärda ett uppenbart problem.
– Behovet av förändring gäller inte bara på jobbet utan kan ock
så handla om relationer och hur vi förhåller oss till varandra.
Mindervärdeskomplex i Helsingfors
Satiren i No change! handlar inte enbart om konsulter och förändring utan också om Helsingfors och våra ibland långsamma beslutsfattare. I romanens år 2028 är den del av Sibbo som inkorporerades för tjugo år sedan fortfarande obebyggd, trots alla ståtliga visioner. Och tomten på Södra kajen där det nya arkitekturoch designmuseet är tänkt att stå är alltjämt en dammig parkeringsplats.
– När det gäller beslutsfattande på hög nivå har Helsingfors mindervärdeskomplex och stora projekt förverkligas inte. Men på mikronivå, till exempel inom restauranglivet, sker förändringarna snabbt.
Den coronaepidemi vi i dag kämpar med är sedan länge ett passerat kapitel i konsult Lefas värld. Helsingfors har kommit över pandemin och Magnus Londen ser både för- och nackdelar av erfarenheterna från ett drygt år med nya arrangemang.
– Jag gissar att ungefär hälften av finländarna upplever sig som mindre stressade nu än innan coronan och jag hör till dem. Jag har färre jobbrelaterade möten men tyvärr också färre sociala möten.
– En coronaepidemi utan viruset och den ekonomiska katastrofen skulle vara det optimala.
Tack vare coronaepidemin och den tid som frigjordes kunde Magnus Londen skriva sin roman. Å andra sidan fick han också uppleva hur omsättningen på Come to Finland störtdök.
– Museishopparna och souveniraffärerna är normalt stora kunder. Men nu saknas turisterna.
Som alla andra gläder sig Magnus Londen över att smittspridningen minskar. Samtidigt förargar han sig över den njugga inställningen hos landets beslutsfattare.
– Läget i Finland har hela tiden varit bra jämfört med resten av Europa. Varför säger ingen något positivt någonsin?
– Själv ser jag i No change! framför mig en värld där vi igen vill jobba tillsammans, skaka hand med varandra och kramas. Jag tror på en sådan utveckling.