Hon dansade på bal med prins Philip
Mariaana von Knorring var 19 år då hon blev uppbjuden till dans av en gentleman på besök i Helsingfors. Han hette Philip och var hertig av Edinburgh.
Mariaana von Knorring var 19 år när hon mötte prins Philip på en bal i Helsingfors. Hon fick dansa en foxtrot med prinsen och beskriver upplevelsen som oförglömlig. – Jag var ganska tagen, säger hon. Aftonklänningen i bomullsorganza var av egen design och ingår i Nationalmuseets samlingar.
Olympisk glädjeyra rådde i Helsingfors i juli 1952. Idrottare och dignitärer besökte staden, stämningen var på topp och förutom OS-tävlingar arrangerades flera baler.
En av de celebra gästerna var prins Philip. Hertigen av Edinburgh anlände till Helsingfors med fartyg. I sällskapet ingick bland annat hertigen av Kent samt prinsens marinofficerare.
Storbritanniens ambassad beslöt att prinsen och hans entourage skulle firas med en bal på ambassaden. En av de självskrivna gästerna var riksdagens sekreterare Ilos Tammio men han blev akut sjuk och tvingades ge återbud. Den brittiske ambassadören Arthur Noble var dock en rådig man och han kom snabbt på vem sekreterarens ersättare skulle bli.
Inbjudningskortet som damp ner hemma hos familjen Tammio var riktat till dottern – Mariaana Tammio.
– Det var ganska spännande, säger
Mariaana von Knorring (född Tammio) i dag, nästan sjuttio år efter balkvällen. Bråttom blev det också. Inbjudningskortet postades 21 juli och balen arrangerades 29 juli. På en dryg vecka skulle Mariaana von Knorring designa sin klänning, köpa tyg, skära till klänningen och sy upp den. Eftersom hon studerade modedesign vid dåvarande Konstindustriella högskolan ville hon designa sin kreation själv.
– Svårast var det att hitta tyg, det rådde brist på mycket. Mittemot Fazers kafé fanns en tygaffär som hette Aitta och där köpte jag bomullsorganza, sedan började jag arbeta med klänningen.
Klänningen var hellång vilket protokollet föreskrev, den var insvängd i midjan med klockad kjol och försedd med en sinnrik krage. Just kragen vållade vissa problem men Mariaana fick sömmerskehjälp av en studiekamrat.
Flitigt uppbjuden
På balen var Mariaana en uppvaktad dam. Hon fick dansa med flera av prins Philips marinofficerare men plötsligt knackade någon henne på axeln. Det var ambassadören och han hade en fråga.
– Ambassadören berättade att prins Philip gärna ville dansa med mig. Jag blev förbluffad!
Dansen var den tidens modedans, en foxtrot. Och prins Philip visade sig vara en underhållande kavaljer.
– Prinsen var charmig och naturlig och han pratade mycket. Bäst minns jag hur förtjust han var i finska jordgubbar. Men han berättade inget personligt och vi dansade inte mer än en dans. Det var så spännande att jag inte kommer ihåg vad jag svarade prinsen.
– Jag var ganska till mig efter dansen.
Prins Philip var vid den här tiden 31 år. Han var gift med drottning Elizabeth sedan knappt fem år och tvåbarnsfar.
Den vackra balklänningen användes enstaka gånger efter balen och för några år sedan donerade Mariaana von Knorring den till Nationalmuseet.
Mariaana von Knorring kom att få en lång och framgångsrik karriär som mode- och textildesigner. Hon har designat för flera finska företag och avrundade karriären med att fungera som biträdande professor vid institutionen för modedesign vid Konstindustriella högskolan (nuvarande Aalto-universitetet).
Som så många andra har Mariaana von Knorring läst och sett nyhetsrapporteringen om prins Philips sjukdomstid och död. Och i likhet med miljoner tv-tittare världen över kommer hon att följa med begravningsceremonin på tv på lördag.
Vad skulle du ha frågat prinsen om du hade mött honom senare i livet? – Jag hade velat veta om hans minnen av och åsikter om den finska naturen. I egenskap av ordförande för Världsnaturfonden strövade prins Philip i skogarna i Noux 1995.
Utgivningen av tryckta böcker minskar och andelen översättningar är mindre än någonsin – det visar Svenska barnboksinstitutets genomgång av 2020 års barn- och ungdomslitteratur. Pandemin tog sig också in i förra årets berättelser.
Under tio års tid har andelen barnoch ungdomsböcker som översätts till svenska minskat. I sin årliga Bokprovning noterar Svenska Barnboksinstitutet (Sbi) att det 2020 såg särskilt mörkt ut för barnböcker från andra språk.
– Nu är vi nere i 36 procent översättningar, vilket förmodligen är den lägsta procenten någonsin i barn- och ungdomslitteraturens historia. Det är otroligt anmärkningsvärt, säger Åsa Warnqvist, forskningsledare på Sbi.
Engelskan dominerar, med 64 procent av översättningarna, medan det i övrigt nästan enbart är litteratur från nordiska och stora europeiska språk som översätts, enligt Åsa Warnqvist. Böcker från andra språkområden ges oftast ut av små, specialiserade bokförlag som har svårt att få satsningarna att bära sig ekonomiskt.
– Andra kulturer syns väldigt lite i barn- och ungdomslitteraturen. Det är tråkigt, för det begränsar både perspektiven och vilka bildtraditioner svenska barn får ta del av.
Ungdomslitteraturen minskar
Att det översätts färre böcker hänger också ihop med den ”överutgivning” som branschen i flera år har pratat om. I Sverige har gynnsamma förhållanden som sänkt bokmoms och teknisk utveckling gjort att det har getts ut för mycket barn- och ungdomslitteratur, menar Åsa Warnqvist, vilket har lett till att medelupplagorna generellt har sjunkit.
Därför är hon inte heller förvånad över att antalet tryckta böcker nu minskar.
– Det kommer ett läge när det blir en för stor utgivning. Då måste man dra åt igen och det är det vi ser nu, förlagen fokuserar sin utgivning kring färre titlar.
Däremot tycker Åsa Warnqvist att det är oroande att ungdomslitteraturen minskar så drastiskt – den har gått ner hela 38 procent på fyra år. I antal exemplar såldes också mer än tio gånger så många böcker för åldersgrupperna 3–6 och 6–9 som för åldrarna 12–15 och 15 plus.
En förklaring är sannolikt det som många studier varnar för, att ungdomar läser mindre i dag, menar Åsa Warnqvist.
– Nu har pandemin bidragit till en ökning i läsintresset generellt, men om man tittar på längre sikt har läsintresset gått ner och läsning har fått konkurrens av andra medier.
Pandemin påverkar
Pandemin har inte påverkat antalet tryckta böcker nämnvärt, men har däremot skapat förändrade utgivningsstrategier och drivit på en digitalisering av barnböckerna.
Covid-19 har också påverkat böckernas teman: I Sverige har 20–25 titlar pandemirelaterade ämnen. I bilderboken Corona och elefantavståndet av Eva Lohmann och Dorothea Tust handlar det till exempel om Selma och hennes familj som sitter i karantän, medan Pelle Svanslös lär ut handhygien i bilderboken Sjukdomar, virus och att tvätta händerna, av Maria Frensborg och Ingrid Flygare.
– Faktaböcker om hälsa, både fysisk och psykisk, har vi sett i ganska många år. Men just virusböckerna är naturligtvis direkt kopplade till pandemin. Det finns ett behov av den typen av böcker och vi har redan sett att det kommer fler 2021, säger Åsa Warnqvist.