Data från odlade skogar kan inte tillämpas för bestånd uppdrivna på kontinuerligt vis

SKOGSBRUK Yrjö Norokorpi (HBL Debatt 3.4) låter påskina att Skogsforskningsinstitutets undersökningar gällande kontinuerligt skogsbruk initierades av Erkki Lähde på 1980-talet. Det stämmer ju inte. Han fortsatte undersökningarna som under förkrigstiden leddes av institutets chef Olli Heikinheimo. Risto Sarvas doktorerade i ämnet 1944. Skoglig doktor hc Eric Appelroth från Jakobstad har också gjort sig känd för sina studier på 1930-talet.

Det kontinuerliga skogsbruket dominerade helt den tidens skogar efter modell från Mellaneuropa, men man lyckades inte få metoden att fungera på önskvärt sätt här i vårt klimat. Produktionen blev anspråkslös och föryngringen långsam, gles och ensidig. Ingenting tyder på att det skulle gå bättre om man försökte på nytt. Misslyckandena ledde till skogsbrukets paradigmskifte 1948 med fokus på skogens föryngring och slutet på kontinuerligt skogsbruk. Enligt de samtal jag haft med flera av de äldre forskarna från den tiden tog de sitt ansvar med stort allvar. Också i Sverige förändrades skogsbruket lika grundligt några år senare med Domänverkets statsskogar i spetsen.

Riksskogstaxeringen, som inleddes för 100 år sedan, och som upprepats tolv gånger ger en tillförlitlig bild av skogens utveckling i Finland. Under det kontinuerliga skogsbrukets tid intill 1950-talet var landets skogsbestånd cirka 1,5 miljarder kubikmeter och den årliga tillväxten cirka 50 miljoner kubikmeter. Skogens produktion tog en alldeles annan riktning då man lärt sig mera om trädens föryngringsprocess. Nu har volymen ökat med en miljard till 2,5 miljarder kubikmeter trots ökade avverkningar och tillväxten har fördubblats till 107 miljoner kubikmeter per år

För alla dem som ser siffrorna som ett resultat av strävan till stora vinster och ohejdad profithunger på naturens bekostnad kan konstateras att målsättningen snarare varit en strävan att hålla landet bebott där det småskaliga skogsbruket haft en viktig uppgift. Enligt Riksskogstaxeringen växer på den södra landshalvan mera gammal skog, flera större träd och mera björk än för 100 år sedan fast motsatsen så ofta hävdas.

Norokorpi påstår att kontinuerligt skogsbruk producerar bättre och binder mera kol. Visar inte bilden av skogarnas volymutveckling

Att försöka bevisa sin ideologis riktighet med en vinklad tolkning av forskningsresultat strider mot verkligheten och rider på populismens vågsvall.

precis motsatsen. Den ökade skogsvolymen har bundit en väldig mängd kol och fortsätter att göra det.

Att försöka bevisa sin ideologis riktighet med en vinklad tolkning av forskningsresultat strider mot verkligheten och rider på populismens vågsvall. Man kan inte ta data från odlade skogar och tilllämpa dem i program för bestånd uppdrivna på kontinuerligt vis.

De internationella vetenskapliga publikationsserierna har litet att komma med då det gäller produktionen i de finska skogarna. Norokorpi skriver: ”Om det i någon jämförande forskning blir ett klenare resultat vid kontinuerlig beståndsvård än för hela omloppstiden i odlad skog är det något man inte haft kunskap att göra på rätt sätt”. En underlig inställning till andra forskares kunnande, arbete och resultat som gett en riktigare bild av vad som händer i skogen.

Och till sist: då Norokorpi inte tål öppna hyggen, var tänker han plocka sina murklor?

STATENS REVISIONSVERK Att riksdagens kanslikommission motiverar sitt beslut med endast två skäl, trots att generaldirektör Tytti Yli-Viikari vid Statens revisionsverk ”anklagas för en lång rad oegentligheter” är redan i sig förbluffande och att riksdagens talman konstaterar att ”kanslikommissionen var tvungen att skrida till verket” gör inte saken bättre (HBL 9.4).

Det är som om man försöker ursäkta sig och förklara varför man var tvungen att ta itu med saken – var det nu inte det minsta man (vi skattebetalare) kunde förvänta sig (oss)? Frågan är närmast hur det sker först nu. Är det faktiskt så illa att det nu för tiden är endast pressen som skall försöka hålla koll på maktmissbruk och slöseri av skattebetalarnas pengar här i landet?

Varför man sedan väljer endast två skäl, då det finns en rad andra, låter knappast så lovande med tanke på kommande rapport från riksdagens revisionsutskott, som ingen vet när den blir klar. Kanske man rentav hoppas att den stora allmänheten, vars förtroende nu vacklar, glömmer det hela om det drar tillräckligt ut på tiden.

Tro inte att det förtroendet går att återställa med ett skenstraff, ”den stora allmänheten”, det vill säga de som betalar kalaset är nog inte dumma! Kanske skulle det löna sig för ”eliten” i elfenbenstornet att ta del av all den frustration som allt fler skattebetalare nu uttalar sig om på olika plattformar och förhoppningsvis förstå att det nu skulle gälla att vidta riktiga och drastiska åtgärder om man verkligen vill återställa förtroendet. Inte bara när det gäller denna fars hos Statens revisionsverk utan i hela organisationen, det vill säga de olika verken inom staten, för att få ett slut på denna brist på moral i ”maktens korridorer” där den ena skandalen utlöser den andra.

Att det sedan ännu ”är oklart vilket organ som kan fatta beslut om bristande förtroende gentemot generalsekreteraren” låter ju inte alltför förtroendeingivande. Har vi faktiskt så inkompetenta lagstiftare här i landet att detta är möjligt?

Vad är det för idé då att alls gå och rösta i val, då alla ”i systemet” verkar lika korrupta? Åtminstone har jag ännu inte hört en enda rakryggad beslutsfattare kommentera och vara ”karl (eller kvinna) i sina byxor”. Alla slingrar sig allt vad de hinner. Den enda rakryggade hittills, verkar vara den överinspektör på SRV (Katri Lammi), som riskerat sitt namn för att komma ut med hur saker skötts där, eller låtit bli att skötas. Hoppas att hon inte därmed riskerat sin egen framtid. Hon om någon borde få en bonus i stället för alla maktgiriga, morallösa och inkompetenta chefer som numera verkar vara mer en regel än ett undantag inom statliga (eller inom före detta statliga) verk.

Man undrar nog med vilka meriter vi klassas bland de minst korrumperade länderna i världen – fast allt beror förstås på hur man definierar korruption ... brist på moral är det i vilket fall som helst!