Eino, jag och den finska tangon
Från det flacka landskapet Satakunta med Kumo älvs fruktbara slättdalar kommer tangons okrönta kung Eino Grön. Han växte upp på ön Räfsö utanför älvens mynning. Vårt sommarsagoland låg inte långt ifrån. Bottenhavet kastade det blåaste och mest genomskinliga vatten mot stränderna där gräsnejlikans rosa kuddar lyste bland stenarna och luften var fylld av tjärdoft. Nere vid bryggorna skrek måsarna då fiskebåtarna puttrade hemåt fyllda av strömming och sik.
Krigsårens vardag var grå och dansförbud rådde. Folket skulle inte roa sig på hemmafronten när soldaterna förde en kamp på liv och död. Då förbudet upphörde 1948 dök dansbanor upp lite varstans. Här sjöng stjärnorna, de efterkrigstida tangomästarna Henry Theel och Olavi Virta, och den finska tangons passionerade melankoli slog rot i folksjälen.
I Satakunta ordnades lördagsdanserna ofta i lador. Suulitanssit blev populära mötesplatser för fiskare, jordbrukare och sommargäster som på dansgolvet tog ut svängarna till vals, foxtrot och finsk tango spelad av lokala förmågor.
Vid diskhon gnolade vårt hembiträde på idolen Henry Theels Oon köyhä laulaja mä vain och drömde om att på dansgolvet hitta en fästman. Eftersom vi barn varken var konfirmerade eller tjänarinnor, som tant H sa, var det förbjudet att gå till dansladan, kanske mest för att hon ogillade att pojkarna tog sig en hutt i pausen.
I dag är Räfsö en del av Björneborg som brer ut sig i den flacka terrängen där Kumo älv delar sig i två mynningsarmar. Stadens vackraste fasad vände sig mot älven. På den enda kullen i stadens centrum höjde sig rådhuset. Nedanför rådhusparken korsade esplanaderna stan. I rutmönstret på norra esplanaden där råkorna kraxade fanns legendariska Torppa, Arbeternas hus i trä.
Under inbördeskriget hade Torppa varit huvudkontor för Björneborgs rödgardister och under fortsättningskriget hade huset ockuperats av nazistiska tyska trupper med stadens flygplats som bas. På 1960-talet axlade Eino Grön med sammetstrupen Olavi Virtas mantel och tangoboomen fortsatte sitt segertåg på Torppa som blev en populär danslokal. Danskvällarna frestade och också jag gick till Torppa till mina lärares förargelse. Skolans elever skulle inte umgås över språkgränserna. När Eino Grön sjöng om det finska vemodet dansade jag tango som om det gällde livet, en tango som mest liknade foxtrot förd av pomadastylade kavaljerer med håret kammat i sidbena.
Under den första coronavåren hör jag Eino Grön (81) i tv sjunga tangon Satumaa (Sagolandet) för folk på äldreboende. Tangons mästare äger fortfarande den där extra lyskraften. Själv har inte dansat till finsk tango sedan jag dansade på Torppa.