Brittiska Johnson Matthey har valt Vasa för hållbar batterimaterialfabrik
Det brittiska bolaget Johnson Matthey har inlett planeringen av en batterimaterialfabrik i Vasa. Målet är att den ska vara i drift år 2024. Finlands Malmförädling investerar också i den nya fabriken.
Den brittiska aktören inom batterivärdekedjan Johnson Matthey har inlett planeringen för att bygga en katodmaterialfabrik i Vasa.
– Det här är otroligt stort, säger Tomas Häyry, stadsdirektör i Vasa.
Robert MacLeod, vd för Johnson Matthey, säger i ett pressmeddelande att han är glad över att kunna meddela att fabriken förläggs till Vasaregionen, där målet är att skapa ett ekosystem för hållbar teknologi.
”I Vasa finns det ett gynnsamt ekosystem för batterimaterial samt pålitlig tillgång till förnybar energi och hållbara råvaror.”
Markreservationen gäller cirka 50 hektar på industriområdet Gigavasa bredvid Vasa flygplats.
Avsikten är att byggandet ska inledas senare i år och att fabriken ska vara i drift år 2024.
Tomas Häyry säger att den planerade etableringen är mycket värdefull för Finland och tror att den kommer att sysselsätta många.
– Med det här startar vi en helt ny industriell gren i Finland och intresset för Finland och Vasa kommer att öka i världen.
– Jag tror att det kommer att komma en serie positiva nyheter i år och under nästa år, fortsätter Tomas Häyry.
Häyry menar att man måste se över vilka investeringar man gör inom logistiken – både i Vasa och på andra håll i Finland.
– Det kommer säkert att göras investeringar vid Vasa hamn och vid terminalerna och stickspår till området kommer att behövas i framtiden. Men det kommer också att påverka logistiksystemet i Finland.
Häyry säger att man också måste få en större hållbarhet inom logistiken.
Enligt Häyry har staden ett nära samarbete med Kommunikationsministeriet och minister Timo Harakka (SDP).
Hållbar teknologi
Häyry säger att staden och det brittiska bolaget har gemensamma värderingar om en hållbar framtid och att man i Vasa har möjlighet att utveckla världens grönaste värdekedja för batterier.
I dag innefattar batteritillverkning ofta att man fraktar material mellan världens olika hörn.
– I den här fabriken skulle man enbart använda grön och förnybar energi. Det är en energiintensiv produktion och vi ska fundera om man till exempel kan ha en cirkulär process där man utnyttjar värmen som alstras till fjärrvärmesystemet.
Vasa stad och Johnson Matthey inledde förhandlingarna redan i fjol. De undertecknade ett intentionsavtal i mitten av mars och detaljerna i nästa avtalsfas färdigställs innan årets slut.
Med det här startar vi en helt ny industriell gren i Finland och intresset för Finland och Vasa kommer att öka i världen. Thomas Häyry stadsdirektör i Vasa
Hur säker kan man vara på att etableringen faktiskt blir av? – Man kan aldrig vara säker förrän det har börjat byggas. Vi har redan gjort ett stort arbete och har ett stort arbete framför oss, men jag tvekar inte alls för vår egen del att det här går i mål, säger Häyry.
Ett stycke maritim historia i Helsingfors övergår nu i privata händer när staten säljer en holme med känt landmärke.
– Läget är alldeles strålande. På Vrakholmen förenas turism, natur och närheten till staden på ett otroligt sätt. Holmen är mycket speciell och exceptionell, säger Taru Lehtonen, som är vd för investeringsbolaget Valo Investment Group Holding.
Hylkysaari, ett dotterbolag till investeringsbolaget i fråga, har precis betalat ett saftigt pris för holmen.
Köpesumman för Vrakholmen, som ligger invid djurparken Högholmen, blev hela sju miljoner euro. I affären gör sig finska staten av med holmen.
Hylkysaari vill öppna ett sommarkafé och en allmän bastu på tomten.
– Vi vill i rask takt ha verksamhet där, så att det blir ett utflyktsmål för stadsborna. Men jag tror inte vi hinner få något klart till den här sommaren, säger Lehtonen, som är suppleant i Hylkysaaris styrelse.
Företaget tänker renovera landmärket lotskasernen och de andra byggnaderna på ön.
Just lotsstationen var aktiv från början av 1900-talet fram till 1962. År 1973 flyttade Finlands Sjöfartsmuseum in och verkade där till 2007. Så tidigt som under 1600och 1700-talet vet man att staden hyrde ut holmen som betesmark.
På 1800-talet fanns det ett cementgjuteri och ett skeppsvarv här. Bland annat byggdes kommerserådet Henrik Borgströms skonare Carolina här 1842. Även ryska kronans skonare Baikal från 1848, som gjorde en forskningsresa till Kamtjatka, byggdes här.
På 1880-talet gjordes två bostäder om till villor. Arkitekten var en viss tyskfödd F. W. Mieritz. En av villorna heter Villa Ida.
Ungefär vid den tiden blev grannholmen Högholmen ett populärt friluftsmål, eftersom djurparken öppnade 1889.
Enligt detaljplanen för holmen är den ett rekreationsområde, med byggnadsrätt för allmänna byggnader och nödvändiga servicebyggnader samt nödvändiga bostäder. De viktigaste byggnaderna på holmen är skyddade.
I dag kan den som köpt en biljett till djurparken på Högholmen också besöka Vrakholmen. Det går två broar mellan holmarna. Framöver, berättar Taru Lehtonen, är det tänkt att Vrakholmen ska få en gästhamn. Hon säger också att en förbindelsebåt är en möjlighet i framtiden.