Då dragspelet höll till i salongen
Speciellt de mindre typerna av dragspel förknippas ofta främst med spelmansmusik, men de har en bredare och synnerligen internationell historia. Markku Lepistö och Ilpo Laspas bjuder på en utmärkt klingande historielektion.
Markku Lepistö är bekant som en av Finlands ledande virtuoser på små dragspel och har uppnått även internationell renommé. Oftast har han synts inom folkmusikgenren men han har fler strängar på sin lyra, ursäkta, sitt dragspel. Senaste skivan European Soirée placerar hans ettoch treradiga dragspel i en helt annan miljö. I stället för att spela till exempel österbottnisk polka ger han sig på en tidsresa till 1800-talet och levererar en imponerande dos salongsmusik.
För den som inte är van vid de små dragspelens jordbundna klang kan det kännas förvånande att möta dem i operaslagdängor, pigga marscher eller storskaliga virtuosa variationsverk som Giuseppe Greggiatis Tema e Variazioni. Speciellt kul är barocknumren, där bekantingar som Händels Alla Hornpipe får en helt annorlunda färgskala än vanligt, och Ilpo Laspas temperament kommer loss på allvar vid cembalon. Mångsidige Laspas har fin stilkänsla och ackompanjerar hela paketet lyhört och skickligt. De flesta verken har pianoackompanjemang, men cembalospelet imponerar speciellt, förutom i Händel i det ovannämnda Greggiativerket.
Bälgen sjunger opera
Lepistös spel går inte av för hackor – de snabba virtuosfingrarna är bekanta från folkmusikrepertoaren men till exempel operatolkningarna fungerar förbluffande bra, bälgen pumpar in luft i klangen lite i stil med vad sångarens lungor gör. Rent musikaliskt bjuder verken inte nödvändigtvis på stora överraskningar vad gäller melodi, rytm och speciellt harmoni (man gissar nog oftast vilket ackord som kommer näst), alltså är det framför allt de sprittande tolkningarna som står i fokus, förutom effekten den överraskande klangkombinationen trollar fram.
Med två musikdoktorer vid spakarna bygger projektet givetvis på gedigen grundforskning. Som instrument förknippas de mindre dragspelstyperna ofta med en viss spelmansestetik, det känns viktigt att påminna om att de har en bredare och synnerligen internationell historia. Det föredömligt informativa skivkonvolutet bjuder på en intressant grundkurs i ämnet. Jag fascineras speciellt av historien bakom Thême varié trés brillant, komponerad av Louise Reisner i Paris 1836 och enligt Lepistö den första komposition som skrivits enkom för dragspel. På det tryckta notbladet ser vi en biedermeierfröken sittande i salongsmöblemanget med ett dragspel i famnen, en bra bild att lägga till det man ser framför sig då man hör dragspelsmusik.