Regeringen tampas med växande skuldberg
En massiv satsning på upp till tio miljarder kunde läggas på innovation det här årtiondet – men det är inte utan hårda villkor på ekonomins trovärdighet, säger finansminister Matti Vanhanen. – Annars finns en risk att vi bedrar vi oss själva.
INTERVJU MED MATTI VANHANEN. – Det viktigaste budskapet är att vi måste skapa en trovärdig bild av hur vi hanterar den skuld som vuxit med tiotals miljarder. Hur och när skuldsättningen ska avta och börja gå nedåt, säger finansminister Matti Vanhanen inför regeringens halvtidsöversyn som börjar i dag och väntas bli svår. Om det kan göras är Vanhanen – på vissa villkor – beredd att planera in något annat i miljardklassen: Pengar för forskning och innovation. En bekant tvistefråga på bordet är klimatåtgärderna och torven.
Den här gången är det inte rutin. Inga färdigtuggade förhandlingar som avslutas med kaffe och wienerbröd.
– Det blir en riktig förhandling. Den här gången har vi på allvar stora frågor där lösningarna inte ens är i synfältet, säger finansminister Matti Vanhanen (C) måndagen innan halvtidsöverläggningarna börjar, i dag på onsdag. – Allt är verkligen inte färdigt. När regeringen suttit halva valperioden är halvtidsöverläggningen, som görs i samband med budgetramen, lite som en regeringsförhandling i repris, men utan att man skriver om programmet.
Partierna jagar synligt upp sig inför den sista chansen att hinna med sina respektive viktigaste dragkamper innan tiden tar slut. Den här gången ska man dessutom behandla den stora ekonomiska vägkartan för att få landet på fötter efter extra lån på tiotals miljoner under coronakrisen.
Det är lättare att lista det som försvårar regeringens prövning än att hitta något som underlättar den, trots måndagens nyhet om den stora investeringen i batteriindustrin i Vasa. Dagen efter den goda sysselsättningsnyheten meddelade i sin tur Stora Enso att man lägger ner massa- och pappersproduktionen i Veitsiluoto i Kemi.
Sysselsättningen borde höjas, men stämningen på arbetsmarknaden präglas av brist på tillit, och regeringen måste ta sig vidare utan nämnvärda förslag från parterna. En vänster-höger-duell tycks bubbla inom regeringen. Centerns ordförande Annika Saarikko har vädrat huruvida partiet ska sitta med i regeringen eller inte, med orden ”det är nu vi väger vårt blod”. Torvfrågan har dragits upp ur malpåsen på nytt. Och till råga på allt flyttades kommunalvalet så att valfebern påverkar partierna.
Beredd att satsa miljarder på innovation
Men en viss brådska beror också på att återhämtningen stundar. Tillväxten kan studsa upp snabbt, och då måste Finland hinna med tåget för att dra nytta av världsekonomin, säger Matti Vanhanen som inte vill att vi upplever samma torka som efter finanskrisen. Han tycker inte man ska dra sig för att fatta beslut i rädsla för att det skulle ske mitt under en kris.
– Det är en extraordinär boom på väg i världsekonomin efter coronakrisen. Den är säkert tillfällig, men för Finlands del kan slutet av det här året och nästa år vara de bästa tiderna på hela decenniet. Då kan vi inte vara rädda för att de beslut vi fattar under budgetramförhandlingen skulle drabba oss mitt i krisen, utan allt det vi beslutar om nu infaller på tröskeln till en stigande konjunktur.
Finansminister Matti Vanhanen har ofta varit den som upprepat att det behövs beslut om sysselsättningen och hur man ska klara ekonomin framåt, men han har också kommit med spelöppningar.
En av dem är i mångmiljardklassen, då han föreslagit ett program för forskning, utveckling och innovation för flera valperioder framåt. Det kunde vara 8–10 miljarder euro det här årtiondet, säger Vanhanen. Syftet är att göra något mer dramatiskt än att titta på nedskärningar och skatter. På den vägen finns nämligen inte så mycket att hämta.
Men många miljarder? Tanken är att satsningen ska ta vid efter EU:s återhämtningspaket, som redan det ger omkring 700 miljoner för utveckling under två års tid.
– Det kräver samarbete med oppositionen. Ett sådant decennielångt program skulle omfatta de två följande valperioderna, säger Vanhanen.
Statsminister Sanna Marin (SDP) har mycket riktigt redan bjudit in alla riksdagspartier till en diskussion om hur Finland kommer upp till den innovationsnivå man föresatt sig – att forskning och utveckling ska motsvara fyra procent av bnp.
Formen är inte det viktiga, säger Vanhanen om huruvida det skulle ske i form av en ny fond.
– Ett annat alternativ, som verkar mer sannolikt, är ett mångårigt budgetanslag som binder också nästa valperiod. Det kunde sitta bättre med grundlagen, eftersom fonder som ligger utanför riksdagens budgetarbete fått en del kritik.
Krävs mer än att dela ut pengar
Men att finansministern är beredd att ta en sådan här risk med miljardbelopp som i praktiken skulle vara skuldpengar kommer inte utan vidhängande krav. Många andra beslut måste vara på plats, bland dem sådana som kräver mer armbrytning av regeringen än att bara erbjuda pengar.
– Samtidigt behövs också åtgärder som garanterar att den kunniga arbetskraften räcker till, att det finns tillräckligt utbud på arbetsmarknaden, tillräcklig arbetskraftsinvandring, skatteåtgärder som stärker företagens investeringar och åtgärder som gör tillståndsprocesser lättare, räknar Matti Vanhanen upp.
– Men som en del av en helhet kan man ta en sådan här risk.
Så villkoret är att man också fattar de andra besluten? – Ja, man kan säga att de andra åtgärderna är helt nödvändiga för att vi ska få investeringar. Om man bara ökar anslagen utan att något annat förändras, är risken att vi bedrar oss själva, säger Vanhanen.
– Då kan resultatet vara att Finland står för utvecklingen medan själva investeringarna rinner i väg till andra länder.
– Det behövs aktivitet på alla områden jag nämnde. Det sker inte i en halvtidsöverläggning, men jag hoppas vi får en riktning.
Hård knut kring fler jobb
Jobben och sysselsättningen hör till de svåra frågorna. Arbetsgrupper där arbetsmarknadsparterna suttit med har inte enats om vare sig lokala avtal eller om förändringar i arbetslöshetsskyddet.
En del av regeringen är beredd att gå vidare med något slags reform av den inkomstrelaterade dagpenningen, till exempel så att den är kortare om man inte arbetat länge, medan en längre anställning ger fler dagar. Den ansvariga ministern själv, Aino-Kaisa Pekonen (VF) har gått ut med att hon inte vill förkorta dagpenningen under sin egen vakt.
Ännu finns inga skisser på lagberedning i den frågan. Dessutom är läget på arbetsmarknaden inflammerat, bland annat sedan både Skogsindustrin och Teknologiindustrin tagit helt eller delvis avstånd från nationella kollektivavtal, och i frågan om lokala avtal finns heller inga färdiga svar från arbetsgrupperna.
– Jag hoppas ändå dialogen fortsätter. Även om man i avtalsrörelsen är på väg in i något nytt, så måste vi kunna föra dialog också på det nationella planet om arbetslivsfrågor. Nu har vi inte fått just någon draghjälp till budgetramen, och det ser ut som ett stagnerat läge.
Vanhanen vädjar ändå till företagen, att de oberoende av hur det går skulle utnyttja alla de möjligheter till lokala avtal som finns i nuvarande branschavtal.
Regeringens tidigare beslut ska enligt kalkyler ge mellan 31 000 och 36 000 jobb, men nu behövs fler beslut för att regeringen ska nå sitt eget mål på 80 000 fler jobb.
I den här frågan beklagar sig regeringskällor över att det pågår en inre dragkamp kring vad som ska räknas. Till exempel om och hur man kalkylerar de jobb som man lyckats rädda via stödpaketen under coronakrisen, det vill säga jobb som inte försvunnit.
Dragkampen beskrivs som en mellan höger och vänster. Fackcentralen STTK:s ekonom har räknat att stimulansåtgärderna lett till att det finns mellan 22 000 och 30 000 fler jobb än om regeringen inte skulle ha stimulerat under coronakrisen.
Kan man räkna på det sättet för att nå sysselsättningsmålet? – Om man utgår från regeringsprogrammets skrivning så är det nog inte samma sätt att räkna. Visst är det en bedrift i sig att regeringen via sina stimulansåtgärder kunnat undvika en explosionsartad arbetslöshet. Det är nämligen mycket svårt att vända utvecklingen om det hunnit uppstå en strukturell arbetslöshet. Det ska vi vara nöjda med – men det förändrar inte det faktum att vi har ett gap i de offentliga finanserna som funnits redan före coronakrisen, säger Vanhanen.
Han undertecknar alltså inte att de jobb man lyckats rädda skulle kompensera för gamla hållbarhetsproblem.
– Nej, man kan inte jämföra de här kalkylerna, men man ska inte heller underskatta hur viktigt det är att vi undvikit en ännu större strukturell arbetslöshet.
Hushållsavdragen på bordet
Av de enskilda sakfrågorna kommer, förutom torven, också hushållsavdraget att ligga på bordet. Tidigare krymptes avdraget, men effekterna ska granskas, och till exempel SFP vill att hushållsavdraget tvärtom ska höjas. En rapport från i vintras såg ingen större nytta med avdraget, men Vanhanen säger att han tror på det.
– Jag är säker på att det haft en positiv effekt mot grå ekonomi och för hushållsnära tjänster. Det är på bordet – SFP har hållit frågan framme och det finns också andra intresserade.
Idéer om hur det kunde förnyas finns, men Vanhanen hör inte till dem som bränner av allt han tänker. Hur det går ser vi efter förhandlingarna, säger han.
– Det finns en grundregel jag lärt mig, att om man för fram alla sina idéer via offentligheten så tolkas det efteråt vems förtjänst något varit i förhandlingarna eller vem som förlorat. Det är bättre att inte besudla idéer med att offentliggöra dem för tidigt, säger Vanhanen.
”Får nu bestämma om min framtid själv”
Han preciserar inte heller exakt när han stiger åt sidan som finansminister. På en fråga om han ännu kommer att bereda nästa års budget svarar han att han åtminstone sitter kvar då EU:s sjuåriga budget behandlas i riksdagen efter halvtidsöverläggningen.
– Det är följande steg efter överläggningen, längre än så siar jag inte. Jag kommer småningom att lämna politiken men inte nu, säger Matti Vanhanen.
Det är i alla fall klart att han inte kommer att vara minister valperioden ut, och att han heller inte ställer upp i nästa riksdagsval.
– Visst har det kommit en hel del vädjanden från fältet. Men nu har jag varit med så pass länge att jag slutligen får bestämma om min framtid själv.
Och Annika Saarikkos ordval om att regeringens blod nu vägs – hur tolkar du det? – Att man måste våga fatta beslut. Så tolkar jag det.