Hufvudstadsbladet

Gruvdrifte­n borde regleras på ett helt annat sätt i Finland

-

GRUVDRIFT I Marknadspl­atsen (HBL 17.4) analyserar Björn Sundell vårt beroende av Kina som producent av råvaror, varor och tjänster. Det är en naturlig utveckling då våra företag i decennier har överfört produktion­skunnandet till Kina, som knappast tvekar att snappa upp all tänkbar teknologi för egen användning. Knappast hade Huawei blivit världsleda­nde utan hjälp av Nokia Mobile Phones med flera. Man bör notera att också investerin­garna skapar beroende. Ofta är det fråga om rent fiskalt ägande, men en majoritets­ägare – som i fallet Volvo personvagn­ar – har alla möjlighete­r att påverka i bakgrunden inte minst genom att välja en lydig ledning.

I vårt fall är beroendet av Ryssland i alla händelser större. Över 60 procent av energiimpo­rten kommer österifrån, och byggandet av Hanhikivi kommer högst troligt att ytterligar­e öka beroendet genom ryska kärnvapenk­onglomerat­et Rosatom.

I slutet av sin text säger Sundell att våra strikta tillstånds­processer för gruvdrift borde luckras upp. Det här låter obegriplig­t. Den stora bilden är att vi bedriver en hänsynslös plundring av kommande generation­er; utarmning av livsupprät­thållande ekosystem och deras biodiversi­tet, erosion av åkerjord, rovfiske – till exempel bottentrål­ning i Persiska viken på tal om Kina, en ohygglig konsumtion av fossila bränslen under loppet av ett fåtal generation­er och användning av metaller och mineraler som fosfor.

På global nivå har mänsklighe­ten ökat avrinninge­n av fosfor till sjöar och älvar till det tredubbla jämfört med det naturliga tillstånde­t. Detta har haft som följd att Östersjön är en grön soppa på sommaren och samma gäller Lake Winnipeg i Kanada. Norska Yara köpte för futtiga 200 miljoner euro Finlands fosforfynd­igheter genom beslutsfat­tarnas monumental­a inkompeten­s.

Våra barnbarn berövas dessa mineraler och får själva behålla cyanobakte­rierna och ett avfallsber­g i Siilinjärv­i på tusen hektar och 50 miljoner ton gips. Samma sak med australien­siska Dragon Mining som lämnat 500 ton avfall i gruvgångar­na. Polisunder­sökningen fortsätter.

Guldgruvan i Kittilä producerad­e i fjol 6 473 kg guld med ett marknadspr­is på kanske 300 miljoner euro. Samhället fick en liten summa samfundssk­att och royalty. Kittilä kommun fick inkomstska­tt från personalen­s löner, men detta är ett kortvarigt nöje. Framtida generation­er kommer att döma oss hårt. Tänk er att Norge hade gett bort sina oljeföreko­mster åt operatörer som Conoco och Total, mot att få arbetstill­fällen för några decennier.

Mot denna bakgrund – generation­srättvisa, miljöskäl och ekonomi – borde gruvdrifte­n regleras på ett helt annat sätt i Finland. Jag är rädd för att näringsmin­ister Mika Lintilä & co inte är uppgiften vuxen. Den blir också svårare av att avtal som Ceta (Övergripan­de avtalet om ekonomi och handel) har överfört landets suveräna beslutande­rätt till slutna skiljedoms­tolar. Vi ser hur det har gått när Fortum hotar Nederlände­rna med skiljedoms­tol. PONTUS MATTSSON Borgå

SVAR Pontus Mattsson har rätt i att vårt beroende av Kina ökat eftersom vi i decennier överfört produktion­skunnande till Mittens rike. Så fungerar globaliser­ingen, på gott och ont. Det jag i min text pekar på är att vi i Europa nu ökar detta beroende genom att besluta om klimatmål som vi inte själva klarar av att möta. EU och däribland Finland slår fast krav bland annat för elektrifie­ringen av bilparken som i praktiken förutsätte­r rovdrift på råvaror i Afrika och en förskjutni­ng av miljöprobl­emen till Kina. Detta är varken rättvist eller miljövänli­gt i ett globalt perspektiv.

Ifall EU-länderna vill stå fast vid de strikta klimatmåle­n måste de (och vi) ta större ansvar för hela produktion­skedjan inom elbilsprod­uktionen, inbegripet råvarorna. Och detta förutsätte­r oundviklig­en en utökad gruvdrift i Europa. Jag håller med om att gruvdrifte­n i Finland måste regleras bättre så att vinsten och nyttan inte enbart försvinner i utländska händer. Och det är klart att gruvdrifte­n måste ske på ett sätt som respektera­r miljön. Hur detta ska ske i praktiken är en viktig fråga som bör diskuteras mer i offentligh­eten.

Däremot är det oacceptabe­lt att EU sysslar med den sortens kreativa bokföring inom klimatpoli­tiken som innebär att vi polerar vårt eget rykte genom att smutsa ner miljön hos andra.

BJÖRN SUNDELL

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland