Det får ta den tid det tar

Fennovoima står fast vid målet att få sitt tillstånd för att börja bygga kärnkraftverket i Pyhäjoki i år. Håller tidsplanen den här gången räknar bolaget med att kärnkraftverket står klart 2028.

”Svårigheterna beror på kärnkraftstekniken som våra myndigheter vill vara säkra på att är trygg och kärnkraftsbyggarnas svårigheter att möta säkerhetskraven.”

KATARINA KOIVISTO är redaktionschef

Att bygga kärnkraft i Finland har inte varit lätt. För några veckor sedan meddelade Industrins Kraft TVO att man nu, äntligen, börjat ladda bränsle i den tredje reaktorn i Olkiluoto och nästa år ska reaktorn vara klar för kommersiell drift. Det innebär en försening på tretton år från den ursprungliga tidtabellen.

Håller Fennovoimas planer innebär det att kraftverket är åtta år försenat om man ser till de planer företaget presenterade då projektet fick principtillstånd. På Fennovoima har verkställande direktörer och projektdirektörer avlöst varandra sedan 2009, men nu försäkrar vd, tyske Joachim Specht, att arbetet går som på räls. I fjol nådde Fennovoima sina målsättningar och av de dokumenthelheter som Strålsäkerhetscentralen Stuk kräver för att bevilja Fennovoima tillstånd att börja bygga har sex av femton nu levererats.

Det viktiga är att säkerhetsbeskrivningarna för kärnkraftverket nu har skickats till Stuk. Säkerheten är det både myndigheter och kärnkraftverkets operatör betonar mest. Och om alla andra nödvändiga dokument för byggnadstillståndet blir klara hoppas Fennovoima alltså på att få sitt tillstånd i slutet av året. I Pyhäjoki är allt redo för byggstart när tillståndet kommer.

Går allt planenligt så kommer Finland alltså att ha två nya kärnreaktorer i drift innan slutet av det här årtiondet. Kärnkraften har upplevt en viss renässans i den pågående klimatdiskussionen där det allra viktigaste är att stoppa utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser.

EU:s regler för taxonomi, investeringar för att övergå till en hållbar, koldioxidsnål och resurseffektiv ekonomi, erkänner inte åtminstone ännu kärnkraften som en del av den gröna taxonomin. Möjligheterna att ta in både kärnkraft och naturgas lämnades ändå öppen och kommer att behandlas i ett senare skede.

Många EU-länder planerar trots det för ny kärnkraft. Polen förbereder till exempel sina första kärnkraftverk och räknar med stöd från EU:s klimatomställningsfond. Också länder som Ungern och Tjeckien har mera kärnkraft på ritbordet. Frankrike är EU:s främsta kärnkraftsnation och planer på utbyggnad finns trots att Olkiluoto 3:s systerkraftverk Flamanville 3 blivit en långkörare som också ligger långt efter sin ursprungliga tidtabell.

Utanför men i närheten av EU har både Storbritannien och Ryssland ambitiösa kärnkraftsprogram. I Europa är totalt 55 nya reaktorer i något planerings- eller byggnadsskede just nu.

Utöver Polen siktar dessutom vårt södra grannland Estland på att bli ny kärnkraftsnation. Den lagstiftning som krävs för kärnsäkerhet och miljö för att bygga kärnkraft är på gång och planeringen av byggandet av små modulära reaktorer SMR är också långt hunnen.

Samtidigt fortsätter Tyskland att köra ner sin kärnkraft och Belgien och Spanien går samma väg. Bilden av kärnkraftens comeback är inte enhetlig heller inom EU. Hur de här länderna ska trygga sin elproduktion efter stängningen utan att öka sina utsläpp av koldioxid är däremot höljt i dunkel.

Enigheten är stor om att framtidens energiproduktion måste ske utan utsläpp av växthusgaser. Att kärnkraft är ett av de alternativ som åtminstone under en övergångstid kommer att behövas är ett argument som också får allt fler anhängare.

Att det trots en positiv grundinställning hos beslutsfattarna varit så svårt att bygga ny kärnkraft i Finland har ingenting med acceptans att göra. Svårigheterna beror på kärnkraftstekniken som våra myndigheter vill vara säkra på är trygg och kärnkraftsbyggarnas svårigheter att möta säkerhetskraven.

Säkerhetskraven måste kärnkraften leva upp till inte bara i Finland utan även på annat håll. Därför får det ta den tid det tar att färdigställa kraftverken fast det ibland känns som om de långa byggnadstiderna är ett direkt slag mot själva kärnkraften.