Med syfilis på hjärnan
– Rahikainens essäsamling är en studie i sjukdom, skam och misogyni
Syfilisens historia är en historia om skuld, skam, variga sår, kroppsligt förfall, sexism och undangömda hemligheter. Men Agneta Rahikainens essäsamling handlar också om samhällsförändringar, litterära strömningar och feministisk historia. Och också, faktiskt, lite om corona.
SAKPROSA
Agneta Rahikainen
Smittans rike - om syfilis i konst, kultur och kropp Natur & Kultur 2021
Jag har aldrig brytt mig om syfilis. Det är en sjukdom som bland andra könssjukdomar tack och lov passerat mig obemärkt, och som i dag, tack vare medicinska framsteg, inte längre klassas som en livshotande sjukdom, i alla fall inte i västvärlden. Men i Agneta Rahikainens liv har syfilis funnits som en lågmäld röst i kulissen, invävd i familjehistorien – ett sår som man gömt undan och inte pratat om, som man bortförklarat och hemlighållit.
Det var Rahikainens morfar som drabbades av syfilis och familjen som hemlighöll sjukdomen, av skam till följd av det stora stigmat kring sjukdomen och den möjliga orsaken till smittan. Rahikainen själv fick veta om familjens hemlighet först i vuxen ålder, långt efter morfaderns död.
I Smittans rike försöker hon hitta svar på sina frågor om sin morfars sjukdom, och mormoderns tystnad. Resultatet är en samling essäer som behandlar syfilis ur olika perspektiv – medicinskt, kulturellt, socialt, litteraturhistoriskt och feministiskt.
Det är en snårig berättelse Rahikainen målar upp, och den sträcker sig långt tillbaka i tiden. Referenslistan i slutet av boken är massiv och vittnar om den stora mängden forskning och litteratur hon plöjt igenom.
Kulturhistoriskt ges en nyansrik bild av hur sjukdomen skildrats i litteratur och konst och skrivits om genom kodord och bildspråk. Rahikainen läser stora författares verk med syfilisglasögon, och resultatet visar att sjukdomen varit ett högst närvarande tema i konst och litteratur och gått i dialog med samhällsförändringar och litterära strömningar. Rahikainen sätter också en del fokus på sjukdomens påverkan på olika författarskap, och inte minst på mytbildningen kring manliga, syfilissjuka, geniförklarade författare.
Bildande och underhållande
Essäerna är både bildande och underhållande. Rahikainen visar en del av historien jag inte visste att jag ville läsa om. Verk och författarskap öppnas upp för en bredare och ibland också smalare läsning. Vissa saker är nya för mig, som vampyrmytens kopplingar till syfilis, andra inte, som att adelns pudrade ansikten och peruker var ett resultat av att försöka dölja syfilissår och håravfall.
Men mest handlar Rahikainens text om kvinnor; om porträtteringen av kvinnor i syfiliskonst och dess samband med den manliga synen på kvinnlig sexualitet som något farligt men också fascinerande. Rahikainen visar genom att gräva i syfilishistorien också hur samhället förändrats och hur kvinnor porträtterats under olika litterära perioder. Tillsammans utgör essäerna en kulturhistorisk djupdykning med stark feministisk underton, som också känns relevant bortom syfilisperspektivet.
Essäistiskt är Rahikainen stilsäker, med vissa mer underhållande passager och iakttagelser, och en personlig koppling som känns påtaglig i texten – det är något med Rahikainens driv och mängden konsthistoriska referenser och exempel som får mig att tänka på Bea Uusmas Expeditionen.
Och jag tänker som Rahikainen också själv konstaterar vid ett par tillfällen: Om man söker efter syfilis, hittar man syfilis.
"Den här boken hade lätt kunnat bli en katalog över manligt lidande", skriver Rahikainen. Och så känns det ibland. Hon radar upp fall efter fall av manliga författare som frossar i sitt eget lidande – det ultimata fallet, från stor sexuell drift och virilitet, hedonism till dekadent förfall. Eller män som skrivit anklagande litteratur om farliga nymfomankvinnor och fresterskor, om unga vackra oskuldsfulla kvinnor som smittats och dött den vackraste och mest tragiska döden i hyperdekadent anda. Och så några få exempel på kvinnliga författare som mot slutet av 1800-talet skrivit om syfilis ur ett emancipationsperspektiv, inte om det egna lidandet, förstås, utan i relation till mannens skuld och ansvar inför familjen, och kvinnors rätt till sexualupplysning.
Dagens syfilis?
Jag förvånas nästan av mig själv, hur jag inte riktigt själv gjort kopplingen innan Rahikainen gör den åt mig. Kopplingen till coronapandemin alltså.
Syfilis är på många sätt en berättelse om tystnad, hemligheter och skam, men också om ett samhälles krishantering och sårbarheter som uppdagats i svallvågorna
av sjukdomens spridning. Coronapandemin har, liksom syfilis, blottat klasskillnader, sociala problem, vårdpolitiska problem och skillnader i värderingar. Hur pandemin mer grundligt påverkat samhället, och i förlängningen konsten, är ännu för tidigt att säga något om. Men det skulle vara förvånande om den kollektiva otryggheten och vardagslivets omställning, rädslan för social interaktion och isolering inte påverkat konsten.
Rahikainen sätter ord på rädslan och otryggheten, som bidrar till att essäerna om syfilis, som för mig varit en obskyr och avlägsen sjukdom – helt irrelevant i mitt liv – plötsligt känns så relevanta. Lite ignorant av mig kanske, att jag aldrig egentligen ägnat syfilis någon större tanke – en sjukdom som präglat samhället både kulturellt och historiskt under en lång tid.
Till mitt försvar konstaterar Rahikainen att det kollektiva minnet är kort. Kunskaper och lärdomar om olika smittor är något som lätt glöms bort när de inte längre är aktuella eller innebär en dödsdom (läs: när västvärlden hittat sätt att skydda sig).
En ganska skrämmande tanke, att pandemin vi nu genomlever mest skulle användas som kod i litteratur för att markera början av 2020-talet, och inte lämna fler spår efter sig än vaga minnen om munskydd, restriktioner, isolering, och om man har otur – sår i familjehistorien.
Syfilis är på många sätt en berättelse om tystnad, hemligheter och skam, men också om ett samhälles krishantering och sårbarheter. Coronapandemin har, liksom syfilis, blottat klassskillnader, sociala problem, vårdpolitiska problem och skillnader i värderingar.