Mycket påminner om hösten 2019 när Centern var missnöjd med dåvarande statsminister Antti Rinne (SDP). Halvkvädna visor, som uppenbarligen bottnar i starka ställningstaganden och krav från riksdagsgruppen.
Det som först såg ut som ett utpressningsförsök från Centerns sida har definitivt blivit en fråga om regeringen Marins vara eller inte vara.
Tisdagen var politiskt en mycket händelserik dag. Regeringens förhandlingar fortsatte mellan de fem partiledarna, med riksdagsgruppsmöten, regeringsgruppernas möten men vid 19.30-tiden fanns fortfarande inga resultat.
Ändå uttryckte så gott som alla ledarna för regeringspartierna att de önskade sig klara beslut under tisdagen. Centerns Annika Saarikkos uttalanden skiljde sig från de övriga som försökt vara diplomatiska och inte gått in på detaljer i förhandlingarna. På tisdagsförmiddagen sade Saarikko att Centerns tilltro till regeringens funktionsduglighet vacklar.
I skrivande stund vet vi alltså inte om regeringen har hittat en lösning som alla fem partier kan vara nöjda med.
Mycket påminner om konstellationerna hösten 2019 när Centern var missnöjd med dåvarande statsminister Antti Rinne (SDP). Halvkvädna visor, som uppenbarligen bottnar i starka ställningstaganden och krav från riksdagsgruppen. En partiordförande – Katri Kulmuni 2019, Annika Saarikko 2021 – som inte verkar kunna agera helt fritt.
Det framstår som att de sanningar som tidigare har gällt politiken och dess spelregler inte längre gäller.
Det som däremot blev klart var utlåtandet från riksdagens grundlagsutskott om beslutet om EU:s återhämtningspaket, som är kopplat till långtidsbudgeten för EU.
Grundlagsutskottets beslut att det krävs 2/3 majoritet i riksdagen för att godkänna EU-paketet gjorde inte stämningen bland regeringspartierna bättre. Utskottet röstade och beslutet om att enkel majoritet inte är tillräckligt – vilket betyder att regeringsparternas röster inte räcker till – togs med röster 9 mot 8, där Centerns ledamöter röstade med oppositionen. Det innebär ytterligare problem för regeringen Marin – och för Finlands position inom EU (se Tommy Westerlunds ledare på HBL.fi).
Grundlagsutskottet ska bedöma hur lagförslag förhåller sig till vår grundlag och inte låta politiska bedömningar påverka. Balansgången mellan juridik och politik är delikat. Det är ändå ytterst svårt att inte se politiska bedömningar i det här beslutet.
Det slutliga beslutet fattas i riksdagens plenum. Centerns gruppordförande meddelade att man stöder paketet, det vill säga står fast vid sitt tidigare beslut.
Samlingspartiet beslöt efter omröstning vid ett extra gruppmöte att man röstar blankt. Samlingspartiet poängterar att regeringen bär ansvar för förhandlingsresultatet och att den inte har lyssnat på deras förslag. Partiet vill ändå inte driva hela EU i kaos.
Enligt Samlingspartiets uppgifter godkänns återhämtningspaketet om det stöds av dubbelt så många ja-röster som nej-röster.
Med Centerns röster torde regeringen alltså få genom återhämtningspaketet i riksdagen.
Men regeringen kämpar med stora problem. Det avgörande kan inte handla om några hundra miljoner i budgetramarna, eller i vilken form torvföretagarna i Centerns kärnområden stöds.
Däremot handlar det om det låga stödet för Centern, det förestående kommunalvalet och partiets vilja att under de här omständigheterna sitta med i en regering där SFP är det enda andra klart borgerliga partiet. Centern suktar efter rödmylla, men ser sig som en del av en rödgrön koalition. Identitetspolitiken skördar offer och driver mot blockpolitik.
Inom Centern är uppenbarligen tilltron till att de svåra förhandlingarna inom regeringen, som Centern skapat, kan gagna dem. För alla som betraktar det hela utifrån är det svårt att förstå.
Under tisdagskvällen verkade det som förhandlingarna på Ständerhuset i Helsingfors skulle fortsätta sent. Tidigare på tisdagen sade statsminister Sanna Marin (SDP) att hon inte vill leda en minoritetsregering, bland annat för att det i så fall skulle vara ytterst svårt att leda Finland ur coronakrisen. Marin hade också informerat presidenten om det här.
Under tisdagen beslöt regeringen att undantagsförhållandet på grund av coronapandemin inte längre är befogat och beredskapslagen inte behövs. Det är ett viktigt beslut, som inte väckte någon större uppmärksamhet.