Hon kom, hon såg, men kan hon segra?

"Tyskarna vill ha förnyelse och De grönas satsning på en hållbar framtid ligger precis rätt i tiden.”

Livet ler för Annalena Baerbock. Färsk kanslerskandidat för die Grünen, toppar opinionssiffrorna, älskas av medierna och utkorades nyligen till näringslivets favorit som Tysklands nästa ledare.

Baerbocks pigga uppenbarelse är som sänd från skyarna. Hon förkroppsligar förändringen som tyskarna länge väntat på. Nu förväntar sig framför allt unga väljare en ny politik där de gamla partierna år efter år mödosamt knagglat fram från en kris till den följande.

Tyskarna är trötta. På pandemin, på Merkel, på den knyckiga krishanteringen, på kristdemokraternas gubbiga käbbel, på de grå socialdemokraterna, på den tungrodda byråkratin och sist men inte minst, den hopplöst eftersatta digitaliseringen. Tyskland står på plats 25 i fråga om bredband i Europa (Finland är nr 1).

Tyskland står på tröskeln till en ny era; Angela Merkel ställer inte längre upp i valet i september. Som ”Mutti” har Merkel lotsat Tyskland i 16 år och allmänt setts som en garant för stabilitet och Tysklands ledande roll i EU.

Men arvet efter eran Merkel är också en splittrad kristdemokratisk union, som inte längre kan göra anspråk på rollen som det statsbärande parti det en gång var.

Nu vill tyskarna ha förnyelse och De grönas satsning på en hållbar framtid ligger precis rätt i tiden. Miljörörelser av olika slag har långa anor i Tyskland och där ligger också grunden för Bündnis 90/Die Grünen som ett av de äldsta gröna partierna i Europa.

Förnyelse föds oftast genom generationsväxling. Att partiet nominerade den yngre av sina bägge ordföranden var ett smart drag. Robert Habeck hade förvisso varit en föryngring men ett konventionellare val. Nu ställer en 40-årig kvinna upp mot två äldre män: CDU:s Armin Laschet, 60 och SPD:s Olaf Scholz, 62. Ett djärvt val – som ändå känns rätt. Merkel navigerade mycket försiktigt i klimatfrågor och Tysklands blygsamma resultat tillfredsställer vare sig EU eller Bidens USA.

Senast De gröna var i regeringsställning var i Gerhard Schröders två regeringar 1998–2002 och 2002–2005 med Joschka Fischer som utrikesminister. Den första rödgröna regeringen 1998 innebar också slutet på en era, kristdemokraternas Helmut Kohl, likaså 16 år.

Från Fischers dagar har Baerbocks och Habecks parti genomgått en grundlig omvandling. Motsättningarna mellan så kallade ”Fundis” och ”Realos” har förpassats till historien och Die Grünen har utvecklats till ett seriöst mittenparti som ambitiöst går in för regeringsmedverkan.

Men räcker Baerbocks karisma ända fram till kanslersposten?

Hennes brist på erfarenhet i jämförelse med motståndarna Laschet och Scholz är givetvis enorm.

Laschet är jurist, nu regeringschef i Tysklands näst största delstat Nordrhein-Westfalen. Scholz, jurist, för närvarande finansminister med en meritlista längre än denna kolumn.

Baerbock, politolog, i förbundsdagen sedan 2014, partiordförande. Känd för att alltid vara grundligt insatt, noggrann och beläst. En värdig motståndare, säger en äldre CDU:are. Vad väger tyngst? Gammalt eller nytt? Står sig gammal erfarenhet i en ny era?

Främst står kanske ändå frågan om tiden är mogen för allt det nya som Baerbock representerar …