Stina Engström är rösten i din ljudbok
Att läsa in ljudböcker är en konst som kan utövas med både fina och breda penseldrag och graden av inlevelse hos inläsaren är en fråga som delar ljudbokslyssnarna. I Svenskfinland finns ännu inga stora inläsarnamn av svenska mått, men allt fler ljudböcker produceras i rask takt även här.
Med ljudböckerna tillkommer ett ytterligare element i litteraturen för läsaren/lyssnaren att förhålla sig till: inläsaren. Att även inläsarna är något som engagerar tyder de diskussionstrådar om ämnet som finns i Facebookgrupper för ljudböcker på.
I Sverige är vissa inläsare flitigt anlitade och populära bland lyssnarna, som skådespelarna Stefan Sauk, Julia Dufvenius, Lo Kauppi och Katarina Ewerlöf – den sistnämnda känd för att starkt leva sig in i inläsningen.
I Svenskfinland, där ljudboksfenomenet är förhållandevis ungt med få utgivna titlar hittills, finns det ännu inga inläsarstorheter av svenska mått, även om Schildts & Söderströms litterära chef Anna Friman tycker sig urskilja inläsare som förekommer allt oftare även här.
Schildts & Söderströms använder sig i regel av professionella skådespelare för sina ljudböcker.
– Vi utgår främst från textens egenskaper när vi väljer inläsare. Vi tänker på saker som inläsarens dialekt, ifall den ska signalera något, och naturligtvis också på kön även om det kan vara en kvinna som läser en text som handlar om en man och tvärtom. Åldern på rösten ska också passa verket, säger Anna Friman.
Mer sällan använder sig Schildts & Söderströms av författaren som inläsare, med undantag för exempelvis Århundradets kärlekssaga inläst av Märta Tikkanen själv.
– Där finns det ett klart värde, som jag tror de flesta kan förstå, i att hon läser den själv. Men rättesnöret är att det är författarens arbete att skriva, medan det finns proffs som är utbildade i att läsa text för en lyssnande publik, säger Friman.
En bok med många främmande ord och begrepp på främmande språk kan kräva en inläsare med hög allmänbildning. Där nämner Anna Friman valet av den pensionerade musikjournalisten Ann-Kristin Schevelew som inläsare av Merete Mazzarellas aktuella bok Från höst till höst som exempel. Det finns också en tanke bakom att det just är Sonja Ahlfors från den feministiska teatergruppen Blaue Frau som läser Märta Tikkanens Män kan inte våldtas.
Låtsas vara Mannerheim
Likaså är det knappast en slump att det just är skådespelaren Alma Pöysti, som spelar Tove Jansson i fjolårsfilmen Tove, som läser in Förlaget M:s Tove Jansson-böcker.
Förlaget M använder sig av både författare och professionella skådespelare som inläsare. Förlagets marknadsföringschef Andrea Svanbäck anser att det är särskilt kul med oväntade inläsare för att ytterligare tillföra något till berättelsen.
– Jag blir glad när vi kan överraska, om vi kan göra något som är annorlunda som hjälper boken att synas och höras. Men det viktigaste är att rösten lyfter fram berättelsen och texten på rätt sätt, säger Andrea Svanbäck.
Hon gillar själv oväntade kombon som då den svenska komikern Nour El Refai läser Emma Adbåges bilderbok Gropen eller Rosanna Fellmans diktverk Strömsöborna som är inläst av sju olika personer.
– Ibland kan namnet på inläsaren spela en roll, men det är mera i Sverige som de riktigt stora inläsarnamnen finns. Men visst kan ett visst namn lyfta och hjälpa till att marknadsföra en bok även i Svenskfinland, säger Svanbäck.
Graden av inlevelse hos uppläsaren är en smakfråga som delar ljudbokslyssnarna, och där hör Andrea Svanbäck till dem som gillar exempelvis Herman Lindqvists inläsning av sin Mannerheimbok.
– Det är roligt och medryckande att lyssna på eftersom han har ett så enormt engagemang. När han läser citat av Mannerheim låtsas han vara Mannerheim. Det kan nog uppfattas som både underhållande och irriterande.
Intimt som i en soffa
En finlandssvensk skådespelare med lång erfarenhet av att läsa in ljudböcker särskilt på 1980-, 1990och i början av 2000-talet är Stina Engström. Hon föredrar en mera återhållsam uppläsningsstil där hon utan att dramatisera för mycket vill låta lyssnaren skapa sig sin egen uppfattning.
– Det är visserligen viktigt att man använder sin personlighet och inte blir för neutral – det ska vara jag som berättar. Men min personliga uppfattning är att inlevelsen inte bör vara för stor, samtidigt som det finns de som älskar den sortens inläsningar. Därför är det bra att det finns inläsare av alla de sorter, liksom det finns olika sorters böcker, säger Stina Engström.
Som exempel nämner hon att hon inte tycker man behöver viska när man läser "gå bort, viskar han", det framgår ju redan i texten.
– Det ska vara levande men inte för levande. Handlar det om en gammal man behöver jag inte låta som en gammal man, men jag kan färga uppläsningen lite, lite så att lyssnaren förstår vem som talar. Men det får inte bli för mycket, det förtar upplevelsen för lyssnaren, säger Engström.
Hon ser på sin roll som inläsare som att hon återberättar en berättelse för en enda person och "ger orden liv och får dem att klinga och vibrera i lyssnaren".
– Jag upplever inte boken för första gången, utan jag återberättar något jag vet för en människa. Jag tänker mig situationen som intim där jag sitter bredvid människan i soffan eller i samma rum, säger Engström.
Det här innebär att hon förbereder sig genom att alltid läsa boken innan så att hon kan kolla upp uttalet av ord, ortnamn och citat på språk hon inte behärskar. När hon nyligen läste in Anna-Lena Lauréns Sammetsdiktaturen som innehåller citat på ryska, ett språk Engström inte behärskar, kontaktade hon författaren för att få hjälp med att öva in det korrekta uttalet.
Kommer inläsaren oförberedd till inspelningsstudion kan det uppstå jobbiga situationer under inläsningen då hen märker att hen haft fel bild av historien.
– Om jag till exempel tar för givet
att en person i en bok som heter Kim är en ung pojke, men senare märker att Kim är en gammal kvinna, kan det hända att det påverkat hur jag hittills läst in texten.
Djupt känt och tänkt
Inläsningen av Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga – som HBL i samarbete med Schildts & Söderströms förlag erbjuder sina prenumeranter i maj – är från 2017. Anna Friman var själv med under inläsningen som hon beskriver som "en väldigt fin och speciell upplevelse". Vanligen läses böcker in från en padda för att det inte ska prassla, men Märta Tikkanen läste ur sitt eget mycket tummade exemplar av Århundradets kärlekssaga som hon alltid läser ur.
– Först var hon lite osäker, hostade och var sträv i halsen som man kan bli när man får en mikrofon upp i ansiktet. Men när hon började läsa var det så otroligt säkert, och när jag frågade hur hon kunde vara så på det klara med alla betoningar och detaljer sa hon: "Det är djupt känt och tänkt". Det som är så fint med den ljudboken är att man hör hur väl författaren bottnar i sin text, de är nästan ett och samma väsen.
❞ Rättesnöret är att det är författarens arbete att skriva, medan det finns proffs som är utbildade i att läsa text för en lyssnande publik.
Anna Friman litterär chef, Shcildts & Söderströms
❞ Det viktigaste är att rösten lyfter fram berättelsen och texten på rätt sätt.
Andrea Svanbäck marknadsföringschef, Förlaget M