Får dottern sälja min sambos lägenhet och bil?

Nu när det talas om ensamhet i pandemins och isoleringens spår kom jag att tänka på fru Karlsson som jag träffade i mitten av 1990-talet. Hon bodde i en by i en åländsk skärgårdskommun, en avfolkningsbygd där det var glest mellan de bebodda husen och de som stod tomma möjligen nyttjades som sommarvisten för det forna gårdsfolkets ättlingar, numera bosatta i Sverige.

Fru Karlsson – vars förnamn jag har glömt – bodde kvar på det som en gång hade varit ett blomstrande skärgårdshemman. Nu låg åkrarna i träda och skogen började ta över i kanterna. Ladugården som hade hyst fyra kor stod oanvänd. Stallet hade inte haft någon inneboende på tjugo år. Förfallet började smyga sig på. Huvudbyggnaden såg i alla fall prydlig ut.

Vi togs emot med kaffe i blommiga koppar och hembakt bröd. Fru Karlsson var gladlynt, pratsam och beskäftig. Vi skulle göra ett reportage om hur det var att bo kvar i skärgården när de flesta flyttade därifrån. Om vi hade väntat oss klagovisor blev vi grundligt besvikna. För fru Karlsson var nöjd med sin tillvaro. Hon var änka, bodde ensam i sitt stora hus, hade ingen granne i närheten. Hon körde inte bil men fick varor hemsända från butiken. En gång i veckan tog byns taxi alla hemmavarande som så önskade med till kyrkbyn för att besöka butiken, biblioteket och kyrkogården. Det var en uppskattad programpunkt och den kostade inte mycket när många delade på avgiften.

Fru Karlssons fyra barn bodde i Sverige. Barnbarnen var nio och ytterligare ett var på väg. Hon plockade bilder av dem från bokhyllan för oss att beundra, tjusiga brudpar och näpna ungar i fina ramar. De kom på besök på somrarna, men nästan aldrig annars. Kontakt hölls i alla fall rätt flitigt per telefon. Fru Karlsson lyssnade gärna på radio, hon läste en del, höll sig med en daglig tidning och tyckte om att sticka sockor. Hon hade aldrig på allvar övervägt att flytta från gården.

– Jag har ju allt jag behöver och vill ha omkring mig här hemma. Jag har hela världen i mitt vardagsrum, sade hon.

Hon pekade på tv-apparaten som tronade i en vrå, den fick hon av sina barn på sin 75-årsdag.

– Nu kan jag se bilder från alla möjliga platser på jordklotet. Jag älskar allt som handlar om djur och natur och resor. Jag får se kungligheter nästan som i verkliga livet. Och våra ministrar och presidenten, det är så spännande.

På fru Karlssons tid fanns ingen Facebook eller andra sociala medier så där som i dag. Teven innebar en revolution i hennes ensliga skärgårdstillvaro. Hon hade vuxit upp utan el och bekvämligheter och centralvärme och telefon – och nu hade hon allt. Vad kunde hon mer begära?

Vi är två glada 80-åringar, som träffades för åtta år sedan och nu har bott ihop i sju år. Vi har lovat att älska varandra tills döden skiljer oss åt. Trots att den ena av oss diagnosticerades med Alzheimer har hon inte förlorat sin handlingsförmåga. I höstas meddelade hennes dotter, utan förvarning, att moderns intressebevakningsfullmakt hade trätt i kraft – med dottern som befullmäktigad. Följden var att min sambos bil såldes och att en ståtlig brygga byggdes vid sambons sommarstuga utan att vi har något behov av den. Hennes lägenhet såldes och bankkontot spärrades. Dottern levererar sporadiskt mat för mikrovågsugnen, trots att matlagning har varit vår gemensamma hobby. Nu kräver dottern att modern ska flytta till äldreboende. Får vi fortsätta spela tennis där eller först i himlen?

Fallet illustrerar att systemet med intressebevakningsfullmakter också kan vara problematiskt. Då jag inte känner till hur fullmakten i detta fall är formulerad utgår jag från den vanligaste formuleringen: Frågeställarens sambo har upprättat fullmakten i syfte att den ska träda i kraft om hon till följd av sjukdom, störningar i de psykiska funktionerna eller av någon annan motsvarande orsak förlorar förmågan att sköta sina angelägenheter.

På ansökan av dottern, med stöd av ett läkarintyg, har myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (dvv.fi) fastställt fullmakten. Detta ger dottern som fullmäktig rätt att företräda sin mor i ärenden som gäller hennes egendom och hennes övriga ekonomiska angelägenheter. Ska fullmakten också avse fast egendom ska detta nämnas. Jag utgår också från att fullmakten ger dottern rätt att företräda sin mor i sådana ärenden som gäller hennes person och vars innehåll hon inte kan förstå då fullmakten ska användas.

Ska främja mors bästa

Syftet med intressebevakningsfullmakter är i sig utmärkt när man vill minska på byråkratin. Efter att fullmakten i detta fall trädde i kraft lämnade dottern in moderns egendomsförteckning till dvv.fi – men därefter blir det normalt ingen återkommande myndighetsövervakning: dottern behöver inte göra någon årsredovisning och hon behöver i regel inget tillstånd för att få sälja sin mors aktiebostad (som är lös egendom), vilket hade varit fallet om hon hade varit intressebevakare. När uppdraget upphör ska en slutredovisning avges.

Lagen utgår från att dottern samvetsgrant ska bevaka sin mors rättigheter och främja hennes bästa. Enligt lagen ska hon också, innan hon fattar beslut i ett ärende som hör till uppdraget, ta reda på sin mors åsikt, om modern förstår sakens betydelse. Att döma av frågan tycks dottern också ha sitt kommande modersarv i åtanke, och det är oklart hur mycket hon beaktar moderns egna önskemål. Om modern fortfarande förstod sakens betydelse borde hon ha gett sitt samtycke till att bostaden såldes. Boendet är i detta fall ett ärende som gäller hennes person.

Utse en ny intressebevakare

Hur kan frågeställaren agera till förmån för sin sambo? Han kan skriftligt göra myndigheten för digitalisering och befolkningsdat uppmärksam på hur sambons dotter sköter sitt uppdrag. Då kan myndigheten be om en redovisning av dottern. Ytterst kan dvv.fi entlediga dottern från sitt uppdrag. Detta sker genom att myndigheten för modern utser en intressebevakare som tar över de uppgifter som anges i fullmakten.

I bästa fall räcker det ändå med att frågeställaren har ett allvarligt samtal med sambons dotter om hennes skyldigheter som fullmäktig.

Vad lär vi oss av fallet? Om det finns flera tänkbara personer som kan bli fullmäktig ska det enda kriteriet inte vara en persons allmänna kompetens att sköta uppdraget. Minst lika viktigt är att man försöker förutse hur personen kan tänkas sköta uppgiften i förhållande till fullmaktsgivaren. Ofta finns det dessbättre ingen anledning till farhågor.

Fullmakter ska man ändå inte underteckna slentrianmässigt, utan först efter noggrant övervägande. Fullmakten ska också vid behov ”skräddarsys”, så att man inte enbart kopierar en modellfullmakt.

Har du en fråga till KSF Medias juristteam? Sänd den till adressen juristen@ hbl.fi eller per post till Juristen svarar / HBL, PB 217, 00101 Helsingfors. Frågor besvaras endast i tidningens kanaler.

"Lagen utgår från att dottern samvetsgrant ska bevaka sin mors rättigheter och främja hennes bästa. Enligt lagen ska hon också, innan hon fattar beslut i ett ärende som hör till uppdraget, ta reda på sin mors åsikt, om modern förstår sakens betydelse."

KLAS WECKMAN

Vicehäradshövding